Spionprylar e bra att ha till mycket...

Sonen är ju så gullig, så nyfiken på sitt nya syskon att det en kväll slog han att han har sin spion utrustning & han skulle testa om han kunde höra något där inne i magen...

Sagt och gjort...han sprang till sitt rum och letade tills han hittade den, kom tillbaka och placera den på magen. Han lyssnade faschinerat till alla ljuden...skruvade ned Tv´n så han skulle höra ordentligt. Sen fick jag lyssna oxå...damn, man hör ju hur det kluckar...och det där hundliknande flåset som man nu mer vet att bebishjärtan låter som...eller ja, det påminner faktiskt om det och man hör en hel del, rätt coolt faktiskt...och sen om det är tarmar eller bebis...mnja jag är inte forskare, men har man fått höra hjärtljud förut så känner man igen dom!

Ikväll släpade han fram apparaten igen, eftersom nu är bebben lite större och man har börjat se rörelser på magen, jag känner precis vart den sitter och sprattlar, sen brukar man plötsligt se en utbuktning..liten är den, inte som när de blir större och om man har tur kan få se en fot avteckna sig mot magen...men dock, liten trycker allt upp sig så man ser en liten knöl eller hur man bäst ska beskriva det.

Och så började han skratta...det lät som den fes i magen sa han...det där bubblande ljudet i vatten *S*...tänkte eeeh...kanske är tarmar som låter, men okej...skit samma han får tro vad han vill. Min lilla doktor hängde vid sidan av mig i soffan och lyssnade, när jag kände att den sprattla så sa han att han hörde hur det plötsligt lät en massa...bombom och bubbel.

Sen blev han tårögd, min lilla sötis...han blev så rörd av att få höra sitt nya syskon sprattla och leva rövare där inne, han är så grymt gullig att det finns inte *S* (kommer aldrig glömma när han såg Rocky för första gången & de boxade sönder han...han skrek och grät...så där får man inte göra, det är elakt. Ja, han boxas själv i klubb sen han va pyre...så han vet reglerna...)

Han tyckte plötsligt att det lät som den sa något...då skratta jag och sa att det där får du allt vänta på, det kan du garanterat inte hört utan det måste vara ljud från tarmarna som påminner om något kanske, för annars väntar vi en mirakelbebis och vi skrattade bägge, han började diskutera vad han ska lära sitt syskon och hoppades på att det inte skulle vara en jobbig sak, för han har syskon hos papsen...och de har vart väldigt klängiga.

Frågade om han skulle köra vagn sen då, och jodå minsan...det har han gjort med sina andra syskon så det kan han.

Så japps...kan varmt rekomendera denna leksak till alla blivande föräldrar som har barn sedan innan...ett perfa sätt att få dem delaktiga och få sin nyfikenhet på magen bekräftad och avlyssnad ;) eller vaddå...kul även för vuxna, man satt ju själv som en fjant sen och "avlyssnade" naveltrakterna hahaha...ska inte ljuga *S*. Kanske ett bra sätt så man minimerar avundsjukan till det nya syskonet, de får bounda på speciellt sätt redan innan leveransen!



Kanske en julklapp för storebror/syster eller papsen för lite nyfikna avlyssningar i magen.

Vill minnas att jag betalt runt 80 kr för den för något år sen på någon leksaksaffär.... så det kan vara en kul grej för andra med

Me don´t begrip...räkna ut this?!

En sak som är förvirrande är det här med räkna veckor...jag vet inte, men jag får inget grepp om det hela. Och sedan det här plus 3...eller 5?! När man är +5 så är man på ny vecka har jag insett eftersom det sa hon som gjorde nupp-ultraljudet. I ena uträkningen är jag i vecka 17, andra vecka 16 om man ser till leveransdatum och ser jag till barnmorskans beräkning när jag ska ha mitt uljraljud i v18 så bör jag befinna mig i vecka 15 med eller utan alla plus?! *S* Fan...kanske ska föda om en timme oxå, rent av?!

Och ska man se till de här "ränka ut" kalendrarna så funkar det ju inte riktigt heller och eftersom jag käkade p-piller så verkar ju inget stämma direkt. Samt att om man haft en "period" så kan man inte bli gravid, antingen före eller veckor efter?! Och den där perioden jag hade...och pillrena jag käkat, så skulle man vart safe egentligen, medicinskt sett då och enligt barnmorskor.

Eftersom papsen jobbar utomlands så var det rätt så lätt att åtminstånde räkna ut NÄR det hela skulle ha skett...och i skolan lär man sig 5-7 dgr lever en liten simmare...sen är det kaputt! Men mina biologilektioners kunskaper kunde jag ju lägga på hyllan eller så kunde jag gå och bli religiös på direkten, för när jag var på inskrivningen så bad jag henne att kalkylera ut det där för mig hur & när min böna fick liv.

Jaha...så när hon ger mig datumet börjar jag garva...nänä det där stämmer ju inte för fem öre?! För om man räknar från den sista dag vi sågs, innan han åkte tillbaka igen och det datumet så hade det gått 12 dagar?! WTF?! Och mig veterligen så existerar det inte fler män i min kammare OM nu inte jesus är far möjligen?! Hon skratta så hon gick sönder, sen fick jag det förklarat att jupps...visst lever de så länge, men sen ska ägget klättra och fästa sig och DET kan ta sin tid serrö?!

Happs...tur det då, så det är inte en långhårig karl i sandaler som är far...va trevligt och rent så där så är det inte större mirakel än att saker och ting inte alltid funkar som det ska. Personligen trodde jag inte att jag var gravid, utan att det rent av var mina lactosallergier som fått magen att svullna till lite *S*.

Det tog mig ett bra tag att fatta det på riktigt, för att inte sedan tala om alla funderingar om hur man ska göra, eftersom jag inte alls var beredd på det just precis nu, det ingick inte i mina planer. Har fortvarande en massa strul efter bilolyckan, körkortet, sonen är stor...och att börja om på nytt kändes inte direkt som värsta smarta idén och blivande papsen bor och jobbar utomlands med lite sverigebesök då & då?! Ja, vill man ha huvudvärk så...det är lätt ordnat.

Men efter många diskutioner och tankar hit & dit, så...jahapps...vi tar det som det kommer och det kommer till våren *S*. Vad mer kan man säga?! Och eftersom jag och exet hade eget företag då sonen föddes, så...man skötte ju ändå det mesta själv och alla mvc tider gick man ju i princip själv på eftersom någon behövde hålla krogen öppen...så skillnaden är inte så stor den här gången heller.
Det är bara ännu mer planering och nu vet man ju vad som ska hända, vad som väntas...så man kan ju inte bli mer förbered än så här! (Fast skulle jag få valt, så hade det inte alls sett ut så här just nu...fast å andra sidan hade kanske inga barn blivit gjorda av ren bekvämlighet heller *L*)

Hoppla...

Wow...idag var det den första gången som jag lyckades att INTE få mitt kära svimningsanfall efter körningen, men däremot världens huvudvärk istället. Ska man behöva välja mellan pest eller kolera är det tänkt?!
Hade förberett mig så att läraren fick komma och hämta upp mig idag istället, käkat som en liten gris i lätt panik för att jag får nästan ångest av att så fort man kliver ur bilen så tar det någon minut så sätter skallen igång på spinn mood och man tar nästan adjö av världen till förmånen att kravla runt på marken.

Funderar på...hur det hänger ihop, jag menar okej lågt blodtryck...men om man sitter och reser sig ut ur en bil...VAD ska få skallen att spinna runt då? Okej om man ligger ned så kan jag förstå det hela, men nu...GAH! Mamsen sa att det va samma sak när hon väntade mig, hon höll på med körkortet då oxå, hon sa att det var som om jag inte ville låta henne ta det...det snurrade, illamåendet och allt det där. Så hon fnissa och sa, ja om det är en liten höna på gång nu så är väl hon inte heller så road av din körning, men keep it coming...bit ihop och kör på, det är ju så nära nu!

Funderar på om jag ska avvakta eller bara köra, uppkörningen är nära nu...så det känns onödigt att lägga ner & sen vem vet hur man mår efter bebben och om det finns ork då att sätta sig bakom ratten igen?! Teorin gäller visserligen i ett år, halkbanan i 2...men ändå?! Äh, får väl klara uppkörninge och sedan svimma där efter *S*...åtminstånde med körkort i handen i det fallet?! Kan det vara värt!

Igår i mitt buttra tillstånd så blev jag road på kvällen, det var livat som bara den i naveltrakterna. Liten utövade uppenbarligen gymnastiska övningar och magen rörde på sig och ändrade form hela tiden?!

Vet inte vart den lilla krabaten hängt ett tag, men haft sådana obehagssmärtor ett tag och typ som små kramper för att inte tala om när man känner att någon står och hoppar på pissblåsan rätt vad det är?! Och den berömda mensvärks liknande molnandet har gett resultat, plötsligt har magen tagit ett till kliv ut över fotvyn...mina fötter kommer jag inte få se snart *S*.

Och min mamma...my god, hon petar en i magen hela tiden & sist hon var här så klaffsa hon på den och man såg hur dimmig hon blev i ögonen, höll en sådan där två vägs konversation...lite snack med magen och lite med mig?! Man himlar med ögonen och tänker...å men vad är det med henne nu då, kan hon sluta pilla på min mage?!

Och hon påpekade att jag alltid är så sur av mig nu förtiden, lättretlig...och det stämmer, krävs inte mycket för jag ska fräsa *S*...fan det är hemskt egentligen, försökt komma på mig själv & hejda det... upplysa sonen om att den där tråkiga skatan som muttrar buttert är jag, fast...det är inte jag direkt heller utan hormoner som flippar till skallen en aningens och absolut inte han som det beror på....oftast i alla fall hehe...men det finns ögonblick där med och då förvandlas man till miss hysteria x häxan from hell typ...kan tänka mig synen:

Lätt fragda i mungipan, håret på ända och blixtrande ögon...bara det kan ge barn mardrömmar *S* nä fan...om man kanske skulle göra lite yoga nu?!

Nacken värker ju och skallen sjunger på sista versen den med, starka migränpiller kan man inte ta nu heller direkt...lika bra man smetar ut sig på madrassen och drar sig i tårna istället ;)

Surt sa räven...

Idag är jag inte på stans bästa humör, blev väckt med buller & bong...en smärre hjärtattack när byggisarna drog igång. Och till råga på eländet så har man drabbats av halsbränna...gah bara det?!

Och så kom en vän på besök, som tänkte till...ja men det finns ju medel mot det, kom så åker vi till apoteket. Hm...ja det finns ju det och vad jag minns från föra kid så hjälpte det faktiskt inte nämnvärt heller så om jag vill ha mintsmak för tillfället så kan jag lika väl ta en halstablett eller något sådant. Funkar ju som avledande manöver *L*.

Min briljanta syster skickade en säck med "babykläder", fan jag exploderade...

1. Det är ett freaking halvår innan det ens är dax att tänka på sådant & jag tänker inte börja bunkra upp med sådant just precis NU!!!

2. Håller just på att få garderober utbytta och har världens kaos hemma som det är, samt rensar ut alla våra kläder här hemma som ska säljas eller slängas...så jag har fina högar redan!

3. Går igenom säcken för att försöka sortera in det på någon mystifik höger i de ej existerande garderoberna (som jag väntar ska bli levererade SNART) och vad hittar man då?!

Okej om det nu verkligen var babykläder kanske eller sådant, men när jag kollade så är det kläder för en 2-4 åring?! Ja men helvete...SÅ långt före behöver man fan ta mig inte skicka skiten, blev tokig när jag såg det. I botten fanns 2 babyfiltar TVÅÅÅÅ?! Så när jag ringer upp människan och frågar om hon är hel...vafan det var ju kläder hennes kid hade förra året?! Driver hon med mig?!

Hon har en källare, det har inte jag...så VARFÖR skickar man hit det NU?! Om hon nödvändigtvis ska skicka något så ta för fan fram rätt prylar istället?! Nä, jag blev arg...bad henne ta tillbaka det så länge och ge rätt prylar istället för att larva sig...pfft...nä HON har ingen plats i källaren?!

Ehum...om hon inte har plats, så känner jag INGEN som har det. Hon kan verkligen vara en egotripp när det slår till i skallen på henne och spelar absolut oförstående...det fanns ju babytäcken?! Ja...men då kunde du bara skickat dem om det VERKLIGEN var nödvändigt! Jävla kärring *S*...fan, här försöker man få ordning & så skapar hon kaos istället, tack för den NOT!!!

Föräldrafällans vara eller icke vara

Är det någon som har funderat på :

Varför man efter man fått barn plötsligt börjar pinka med öppen dörr?

Aldrig kan ha ett samtal i telefon utan att jorden går under och barnen kommer på universums största mysterier?

Varför barn ändå alltid lyssnar mer till vad pappa säger men gråter ut hos mamma?!

Varför barn alltid är hungriga/törstiga just innan läggdax?

Varför de alltid ska ha 1000% uppmärksamhet när man tex har viktiga saker för sig?

Varför de smäller till Tant Agda som bara vill pussa & nypa kind?

Hur det är möjligt att vrida kroppen i en båge och galltjuta samtidigt?!

Varför barn ställer de pinsamaste högljudda frågorna när det är som mest folk omkring och som tystas?

*S* Det är nog det som alla föräldrar frågar sig, är detta ett straff för forna synder eller är det ett sätt att driva föräldrar till sjukpension så de ska sitta hemma dygnet runt med den? Eller är det bara det hårda testet på kärlek?!

Mmm...finns ju ingen som INTE vart med om det...det eviga samtalsämnet när man drar ihop morsor på barnfria middagar.

Även fantastifulla önskemål om att ljudisolera toalätten, dra in en egen telefonlinje dit, jacuzi, rent av ett barskåp och så klart en divan och flatscreen. Och så ska de inredas i exempelvis rosa (jag skulle nöja mig med valfri annan färg då...), med väldoftande toapapper, levande ljus, glossy magasin och så ska man ha en egen nyckel dit.

Män och små pojkar är portade...ringen är nedfälld, man riskerar inte sätta sig i något blött eller stå i en pöl...allt är bara ljuvligt lugnt, väldoftande och underbart...*S* några fler som har andra idéer?!

Folk förändras...

Vissa förändras när de fått barn, de kan plötsligt bli supertråkiga och man undrar vad som egentligen hände på vägen.

Jag har haft förmånen att vara lika tokig som innan...eller ja lite lugnare har man väl blivit, man har ett annat ansvar nu och man måste tänka sig för på annat sätt, planera och sådant.

Planering är inte min största styrka i livet, skulle jag vilja påstå hehe och så är jag en tidsoptimist utöver det hela...men det skyller jag på de kreativa generna hahaha.

Och när man fick barn insåg man rätt snabbt att det där spontana inte riktigt funkade på samma sätt längre. Man fick ju lära sig att oavsätt HUR mycket man smyger för att kunna få duscha i lugn och ro, så har kids en förmåga...mamma-radar heter det. Inget man lär dem, det finns där från början. Som när sonen var liten, skulle man glida in i duschen & fixa sig medans han sov...så man kunde få va lite social, ta en fika på stan.

Yeah right, man hann vrida på kranen...blöta ner kalufsen och schamponera skallen...DÅ kom han på att man va borta, han illtjöt och det resulterade självfallet i att man med lödder i håret kastar sig ut med handduken vilt flaxande. Happs, då var det att tänka snabbt...in med bebben i babysittern & släpa den in i badrummet, slaffsduscha på en nanosekund för man blir ju uppenbarligen LITE stressad av gråt!

Så kommer det där att sminka sig...det var en komedi varenda gång, ena foten på babysittern för att vagga han lite, peta sig själv i ögat med mascaraborsten så man såg ut som Alice Cooper snarare än sexy mama...tvätta, börja om...så...bra ett öga klart, samtidigt som man försöker snacka lugnande. Voilá klar...

Då började man klä liten, byta blöja och allt det där. Packa väskan med tvättlappar, blöjor, nappar, ammningsskydd, näsdukar....ja och allt tänkbart som man skulle behöva. Så där ja... rullar man ut vagnen mot dörren...sniff sniff?! Men vad nu då?! Happs...klä av börja om från början med blöjbyte och klädbyte. När man slutligen var klar var man svettig, sen och håret på ända...men men, sexy ruffs har man väl hört talas om förr?!

*S* Minns så väl första fikat på stan med sonen, när man ÄNTLIGEN tagit sig dit & baxat in vagnen för trappor och kryssat bland bord där rökning var förbjudet. När man äntligen satt sig ner & ska fika...så var liten hungrig så klart...hmm...ja, jag tycker personligen inte det är så gudomligt vackert att slänga upp en patte på bordet när man ska amma, så var jag ung & killar satt och dregla i hörnen när de såg att man börja raffsa i tröjan och ägarna i cafét började blänga på en...jaha ska hon slänga upp tittsen nu, men jag hade förberett aktionen. Hade en liten filt som jag slängde över axeln och bökade under.

Tro på fan att ägarna stirra ner en ändå? Tänkte era sjuka idioter...jag ammar under en filt, vänd blicken innan jag slänger koppen i skallen på er! Ja, så hann man slutligen fika och snacka skit. Liten somna och innan vi skulle gå så tänkte jag passa på att byta blöja...BIG MISSTAKE...

Tar in sonen på the ladies, hmm...handfat och balansera barn får väl funka då, tur han inte gjort på sig. Medans jag tragglar av han blöjan och ska få på den nya så...PINKAR han...RÄTT NER I URRINGNINGEN?! Hmm...jaha...vad gör man nu då? Piss på tröjan?! Var inte så mycket att göra än att svälja stoltheten och spatsera ut med det blöta. Ja, vem har EVER sagt att man måste ha en extra tröja med sig när man ska fika? Att ungar pinkar i urringningen?! Hepps... så hade man lärt sig att MER planering behövdes visst *S*!

Min andra syrra...hon förvandlades till en av de grå stugsittarna när hon fick barn...där snackar vi om personlighetsförändring maximus, en überkyckling mamma föddes samma dag som sonen och borta var hon man känt hela livet?! Skittråkigt, men ibland dyker hon upp...men väldigt sällan tyvärr. Och japps, hennes son klarar inte att somna om det inte är mörklagt i huset, knäpptyst och inga gäster?!

Hm...min fick lära sig...musik, dammsugare, folk, ljus, tänkte inte förändra hela mitt liv och bli en tassare bara för hans skull och när man ser skillnaden på dem...så vet jag att mitt val var bättre, mindre gnäll & lättare!

Resa med barn?! Uppenbarligen JÄÄÄTTE TUFFT?!

Har suttit och sugit lite på tanken att när lilla pärlan är levererad så ska jag packa kidsen och dra på semester utomlands, tydligen är det jätteavancerat?! Jag förstår inte grejen direkt, eftersom jag rest med sonen redan då han var en knodd.

Stack till jugoslavien med han och folk ojade sig om hur man skulle klara av det?! Hm...ja, det är ju barn & varför ska det vara så omständigt att resa med dem, om man klarar av dem hemma så vad är skillnaden?! Men det är ju mest folk som inte har barn som tror att det är ett mission utan dess like. Men fördelar är, när de är små så kostar inga flygbiljetter...mao billigt att resa, blöjor finns det utomlands?! Välling kan man kanske packa ner eftersom kids kan va kräsna på den fronten.

Snackade med papito om det hela, i sommar tänker jag inte vara i svea rike utan du gör som du vill, men jag är ledig och tänker banne mig passa på att hälsa på släkten. En annan vännina fick smärre hjärtinfarkt av tanken...jamen nu är det ju TVÅ?! Ja?! And?? Ena kan till och med prata engelska och har rest ända till afrika med mamsen utan att vare sig dö eller tappas bort, utan fixade polare på resans gång?!
Den andra kommer vara nykläckt och passar ju ännu bättre när man liksom reser med maten *S*...ja, ammar menar jag. Mindre packning helt enkelt och man behöver inte köpa välling eftersom pyret inte kommer vara tillräckligt stor för det heller?!

HUR ska du klara det alone? Jamen kära någon då...hur svårt kan det vara på en skala, ska ju hem till släkten?! Folk har verkligen illusioner om att när man skaffar barn så ska man låsa in sig, resor är ett minne blott och troligen så stannar livet av på vägen?!

Jag förstår mig inte på dom där? Men det handlar väl om rädsla för det okända, skräcken över att kalles kaviar och knäckebrödet är borta? Maten smakar konstigt och folk talar ett annat språk och då är det ju inte som vanligt?! Hujeda mig en sådan skräck?! Men å andra sidan är det ju en själv som sätter gränser och ja, i vissa fall kanske hindrar sig själva från att se längre än snoken räcker!

Hm...men jag har rest med bebis & blöjor, stack till stranden samma vecka som sonen föddes i princpi, ut och fika på stan med vännerna. Livet stannar ju inte för man får ett till liv...det berikas ju..ja även om sjuka barn knappast gör någon allt för lycklig jämt, men de vill ju ha så mycket kärlek då och är så söta med febriga kinder *S*....mmm så länge de inte galltjuter 24-7 så är allt pice of cake ;)

Shitt det finns en dagen D oxå?!

Japps, nu har man ju då börjat inse att du, det kommer ju en sån där dag då man ska leverera paketet i magen...då börjar man ångra sig lite nästan...my god vad har jag gett mig in på nu då?

Fast det är ju rätt så tillfälligt, eller ja 5 timmar tog det men så jäkla ont gjorde det ju inte hela tiden, det var ju sista kvarten man bad till gud om nåd & lovade sig själv att ALDRIG mer skaffa barn...jag knep ju ihop benen vid leveransen av sonen...hade säkert gått snabbare annars, för det gjorde ju så satans ont & som jag kommit på i efterhand så hade jag ju ingen ryggmärgsbedövning uppenbarligen, men det är inte det som är det värsta, det värsta är ju HUNGERN efter?!

Den där sketna mackan man får?! Är de seriösa??? Här har man klämt ut en unge & så får man inte ens äta sig mätt? Man ska bli plågad av hunger till råga på allt?! Ska ha matsäck med mig vid nästa leverans eller kräva en hel jävla limpa *S* minst!!!

Hade ju lyx någon timme, fick vara helt alone i rummet...tills morsan från helvetet anlände, men vid det laget hade förlamningen tagit & tur var väl det...för annars hade man slängt något på henne. Tanten hade redan 3 barn innan & hade med sig öronproppar för som hon sa " Jag vaknar när mitt eget barn gråter, jag vill inte bli störd av alla andra ljud"?!

Jo, tjena...hennes unge galltjöt hela natten...fick igång min, jag var förlamad av sprutan & börja nästan tjura själv...ingen mat, tokigt sällskap...jag vill HEM!!!

För övrigt så hade de glömt bort mig innan tokan ens dök upp...så jag fick ingen lunch...och eftersom jag blev förlamad sakta men säkert (inte fattar man sånt heller, det bara börja frasa i nacken & man blev stelare & stelare) så slutligen kunde jag ju inte ens nå den där plinga på sköterska-knappen. Så när det slutligen kom någon efter flera timmar var jag galen av hunger & lätt skräckslagen av förlamningen.

Och då blev det livat i luckan minsann...istället för mat blev man körd till andra läkare för att stoppa läckan?!

Det är väl vad man minns av första förlossningen, det och den otrevliga överdosen av lustgas...jo, nog fan var jag gasad hahaha i botten direkt & med tillhörande bakfylla! Och att jag fick BRÅKA mig till att få komma hem igen, deras miniportioner käk höll ju på ta livet av mig, så jag var snabb, knappt 24 timmar befann jag mig på sjukan innan jag flydde fältet i panik & ren & skär hunger...hem till KYLSKÅPET och rent av SÖMN utan andras tjutande ungar!!!

Så när folk frågar om det ska bli kul att få en bebbe...hehe, låt mig erkänna visst... sett paniken i vitögat förr eller?! Och så får man dumma frågor...eller ja, svaren blir ju lätt bimboförklarade iaf och vad ska du göra sen när bebben kommit?

Ehum, ja vad kan man göra? Skina som en sol, gulla sönder ungen? Och hur friskt låter det då? Hahaha...som om man tror sig ha en docka att leka med, eller?!

Det ärliga svaret är väl...ligga och mysa hahaha, ja vad mer gör man den första tiden egentligen, förutom möjligen nästan grina då man ska amma?!

Sen minns man amma?! Å men herregud...aldrig har man känt sig så skitig hahaha...ja inte NÄR man ammar, utan när man ska tex duscha & plötsligt sprutar det mjölk i ögat på en...fan det sprutar överallt?! Man blir en fontän rätt vad det är?!

*S*...jaa...vad HAR jag gett mig in på egentligen?! Nästa barn ska jag beställa på postorder OM jag EVER skulle få för mig att skaffa en till?!

Blodhunden har anlänt...

En till störande sak när man är gravid, är det extrema luktsinne man plötsligt fått. Just nu skulle jag lätt kunna hitta bortsprungna ungar och hundar, på 10 meters avstånd berätta vem som inte tvättat håret imorse och att grannarna aldrig vädrar på morgonen utan porten är fylld av unken sängsvetts doft!

Sånt är jobbigt...fatta när man på t-banan hamnar brevid herr "Svett är en manlig doft, vänj dig för jag kan inte tvätta mina kläder eller hitta deon". Eller när man kan känna matos från tre kvarter längre bort?! My god!!!


Och folks andedräkt kan döda en...de behöver inte ens va i närheten av en, snoken har radar på alla konstiga läbbiga dofter. Finns det parfym för näsor??? Tror jag skulle behöva en nu.

MammaMia tuttarna kliar...

Det är ju så man kan bli galen för mindre ibland...det kliar...och det kliar...och mina titts får ju knappt plats i BHn längre.
Dom bara växer och växer, visst det är en snygg vy att skåda drar man på sig ett linne med någon urringning så ser man ju hur het ut som helst, siliconpatte fast utan plastfyllningen då... men måste det klia? Undrar om det kliar när man gör plast tuttar oxå?

Och nu börjar ju magen ta över lite...ta sig sin plats och genast så minns man igen...när man fick lite svårare att andas, när magen tryckte upp lungorna i öronen ungefär. Man låter som värsta snuskbocken av minsta ansträngning...flåsar sig fram i tillvaron. Just nu har magen kommit till det stadiet då om man sitter ner och lutar sig fram så kommer en fet valk-liknande stucke mage och lägger sig på lungorna. Why but why gav jag mig in i det hela *S*...UÄK nu börjar man minnas de mindre charmiga egenskaperna igen (de man förträngt i det gyllenskimmrande molnet av hur damn mysigt det är att va gravid...men BAM, verkligheten knacka på)

Att snacka i mobilen och gå samtidigt funkar inte riktig, man drabbas ju av andnöd nästan av allt flåsande. Skulle någon råka ringa när man fått upp flåset så skulle de skria högt och smälla på luren i örat på en innan man ens hunnit hämta andan och säga Hej...det enda de skulle höra var massa tunga flås & rent av ett kvidande hahaha, det är drama på hög nivå det!

Pimp my Baby Ride?!

Hm....den stora frågan, ska man köpa en ny vagn eller är det okej att dra runt på en årsmodell -95:a utan pumpbara däck?
För nu när man har blivit "medveten" om vagnar igen...så funderar man lite, för vissa har riktigt bra utformning & funktion. Såg en sist på bussen inne i stan, man kunde fälla ner handtaget eller vad man kallar det och vips så slapp folk att ramma vagnen när de pressa sig förbi!

Det minns jag med sonen, folk kan vara som elefanter och näst intill välta vagnen bara för de ska pressa sig förbi, istället för vänta en sekund så man hinner "möblera" in sig på bussen, för att inte tala om känslan av att man ville ha en tegelsten i skötväskan som man kunde hiva iväg på de bilar som nästan mejade ner en vid övergångsställen...ibland undrar man vad de som kör tänker med?! Det är tur att man har snabba reflexer om vi säger så, för stockholmstrafiken kan vara väldigt otrevlig.

Och vissa nya vagnar är mer ergonomiskt utformade, det är bra när man är lång så slipper man gå kutrygg och köra vagn nere vid knävecken, eller de stackars korta som kör med hakspetsen istället *S*...ja, man har ju sett ett och annat! Sen har jag sett att det finns mer smalare ekipage och sånt är ju skönt om man ska klämma sig in och fika på uteserveringarna (ja, jag funderar...har en vårlök på G) så slipper man ta med sig halva cafét när man ska försöka baxa in vagnen på något bra & trevligt ställe, känns ju inte alltid så kul att sitta längst ut på gatstumpen eftersom folk har en förmåga att även där gå in i vagnar?! Är folk blinda eller tror de att hindren i vägen är till för att bestigas?

Och eftersom jag läste en pappas inlägg om "modifierade vagnar" och att man näst intill blir mobbad av att ratta en äldre vagn, man ska typ ha trådlös uppkoppling i vagnen och USB-koppling och visst antal tum på däcken *S*, finns pimp my babyride på MTV eller? Så kan man få ett coolare chassi och rent av inbyggda DVD spelare & tangentbord, utfällbart skötbord och andra "nödvändiga" attiraljer?!

Nä, men seriöst...vissa vagnar är lite smidigare än de äldre modellerna, men frågan är...är de verkligen värda sitt pris, när man i princip kan få en äldre bil för samma slant?! Och om jag väljer att köpa en bil, så...då kan ju vagnen vara hur stor som helst, bara den går in i bagaget så är jag nöjd! Fast...de har ju roliga "bilbarnstols-vagnar" oxå har jag sett...hm hm hm...de verkar väldigt smarta och lätta att hantera men frågan är om deras hjul fyller en funktion här i Sverige?! Vi har ju snö rätt vad det är och folk som har sk. paraplyvagnar brukar man ju hitta i snödrivor längst vägkanten, lätt svärandes och svettiga över de för små hjulen. Inte för att det är bättre på sommaren när de fastnar på stan!

Hjulen är nog viktigast på en vagn...att de är stora och inte snurrar för mycket...mnja vi får väl se om jag dammar av min "antika" eller slår till med en ny variant!

Matnojjorna nu & då...

När jag väntade sonen så fick jag ett galet sug efter räkor, jag hade aldrig käkat räkor förr... är inte mycket för havskäk över huvud taget. Visste inte ens hur man rensa räkor...hade aldrig ens närmat mig en förut!
Så jaha...blev räksoppor och köpte massa burkar med små coctailräkor som jag tryckte i mig, var helt galen efter det och små crustader med chaminjonfyllning *S*...det minns jag och en massa chokladpudding skulle jag ha!

Den här svängen är det apelsiner...mandariner, kött och dille på grönsaker och inlaggd paprika?! Filmjölk är en ny grej....jag slukar en liter om dagen?! Men sötsaker är inte lika på tapeten den här gången...är inte alls sugen på choklad, snarare avsmak för det! Så jaha ja...en viss skillnad uppenbarligen med vad jag är galen efter.

Och humöret är som en tornado...lättirriterad som få & det var jag inte sist...då var jag så snäll och gråtmild, nu...nu skulle jag kunna vrida nacken av den som stör mina vibbar! Liknar väl mer PMS humör, så det tolkar jag oxå som att nu är det en tjej på väg.

Ska kolla upp lite på vad andra har klottrat om saken, men jag har mina misstankar om att jag kommit underfund med en vinnande teori ;) andra får väl komentera om de märk av skillnader och om det har stämt?!

Ja, jag är en nyfiken själ....nu är det matdax...

Gravidbanta och annan idioti...

Som jag skrev i min andra blogg om det här med folk som inte käkar som de ska när de är gravida, så förstår jag mig inte på dem alls. Hur tänker man då som blivande mamma? Hålla figuren är mer prioriterat än bebisens hälsa? Kan man vara så ego, egentligen?

Jag vet inte, presonligen är jag så galet hungrig hela tiden och skiter fullkomligt i om mitt arsle kommer bli större än tre ladugårdsdörrar under tiden, för jag vet att det försvinner och att det finns en anledning till att man blir hungrig.

Tänker på den där tjejen som fanns i vår bekantskap som hade aneroxia och blev gravid, hon fortsatte att leva med sitt tillstånd under graviditeten. Hur kan hon slinka igenom? Är det ingen i vården som reagerar på en benget med mage och kanske ser till att kolla hennes värden oftare och kanske...rekomenderar henne näringsdrycker eller andra alternativ? Det är rätt tragiskt, hon fick ett barn...skadorna av näringsbristerna resulterade i att hon var blind på ena ögat, någon form av hjärnskada och en obrukbar arm?!

Tänker oxå på ett par korkade vänninor som äter minimala portioner för att hålla figuren? Ena började tappa tånaglarna? Väldigt sunt! Håret är nästa som kommer att ryka! Jag förstår mig inte på hur fan man tänker då?! Varför blev man gravid för då? Jag menar...kroppen kommer att ändras, det tillhör graviditeten att man går upp i vikt! Och som jag sa den tjej som snyftade att hon var konstant hungrig men hennes pojkvänn sa åt henne att sluta äta så mycket, hon höll på bli för fet?! Men vad felas med folk? Vilka ideal har man och vill man inte ha ett friskt barn? Är det en ny trend? Har jag missat något? Fast missa kan jag ju inte påstå...för det är ju ren idioti och sånt kan man gärna missa.

Vet att många som jag känner snackat om "förstöra den här kroppen" när graviditeter kommit på tal, då har jag garvat och sagt...DEN HÄR KROPPEN gick upp 30 kg och visst fan är den lika grymt snygg som innan?! Och då har de bara...ehum jaha...just det! Och blir det 30kg till den här svängen, så tar jag det med...för jag blir ju bara normalviktig av det hela *S* så vem bryr sig?!
Vet att när jag väntade sonen så fick man höra att så fet som jag blivit så skulle jag aldrig bli av med de kilona! Hepps...6mån senare och allt+ mer var borta?! Min mor kraxade om att jag skulle föda en mini bebis på max 2.5kg med tanke på hur smal jag var (innan) hell no, fick en på nästan 4 kg!

Jag förvandlas till superkocken, det ska bakas och lagas mat...det ska ätas. Folk fnittrar nu när de ringer mig, första frågan är ju alltid: Vad gör du? Och mitt svar är äter! För det är det enda man gör känns det som...äter och pinkar dygnet runt. Man känner sig lätt störd....kommer smygande mitt i natten och raffsar i kylen. Kommer få byta gångjärn på kylen snart så ofta som jag hänger där!

Spöregn och halvdöd...

Det är fan inte kul med det här blodtrycket den här omgången, det är så lågt att man nästan trillar i backen av ingenting!
Senast idag var jag en repa & körde på bilskolan...och tro på fan att även idag så var man millimetern ifrån att tuppa av igen?! Blir galen... och hur kul är det när det regnar då? Fick sätta mig ner som en fjant på marken och peta i mig en mandarin snabbt som sjutton och fram med min obligatoriska vattenflaska.

Hjälpte det? Nej...det snurrade på i skallen och där försökte man balansera på hälarna för att inte drutta i backen. Folk som gick förbi stirrade snett, trode väl man var en galen pundare eller något *S*. Nätt och jämt att man klev på bussen...att betala för biljetten kändes som en evighet, fick onda ögat av en pensionärsherre på sätet tvärs över eftersom jag hade mage att slänga mig in på handikapp platsen och han skulle självfallet erbjuda sin plats åt en annan gubbe som klev på samtidigt som han ögade ner mig i värsta mördarstilen. Men vad skulle jag göra?! Det var bara ta sikte på första bästa plats och kläma ner häcken innan man tuppa av.

Försökte hänga skallen nedåt så man återhämtar sig...funkade inte och gubbfan blängde mer och mer...det var så man hade lust att smälla till han och vråla ser du för fan inte att jag håller på svimma, ta dig samman gubbfan och blicka rakt fram istället! Kom på den briljanta idén att luta mig bakåt och lyfta upp benen mot förarväggen...när ska det lägga sig? Ska man tuppa av på riktigt nu eller? Då kommer jag ju flyga åt helskotta när bussen svänger & jag såg en sådan olycka en gång med en herre som spräckte skallen i fallet då han trilla ur sätet....mamma...jag vill inte...

Gubbfan fortsätter att stirra och det är nära att jag ger fingret, men är för yr i skallen för det och prioriteringen ligger på att få yrseln att lägga sig. Lagom till jag kommer hem har det lugnat sig en aning, får sätta mig på busshållplatsen & pusta ut och försöka få snurret att lägga sig. My god, börjar frysa till slut och tar mig samman...promenerar hem lätt snurrig...bara jag kommer hem in one pice GAH!

Det är inte lätt att vara gravid ibland... får ett samtal av min kära copycat fd.granne, plötsligt är hon oxå gravid?! Hon har testat positivt idag?! Hmm...okej att hon kanske köper likadana kläder som jag, färgar & klipper sig som mig...men herre gud...MÅSTE hon bli gravid bara för jag är det?!
Undrar egentligen HUR störd hon är faktiskt. Jag hade drömt om det här för någon vecka sedan...jag måste fan vara grymt synsk...det kan inte vara sant?! Så jag frågar henne om hon ska behålla barnet, eller hur har hon tänkt sig det hela?! (framförallt...varför ser man till att utsätta sig för risken att bli gravid vid den åldern om man inte VET vad man vill?!)

Hon vet inte, hon vill komma över sen och diskutera det hela med mig?! Jaha...är jag almighty nu igen? Hennes guru i livet? Ibland driver hon mig till vansinne med sina mystiska infall och anfall. Kanske ska erbjuda henne min lägenhet och mitt liv på direkten istället, så behöver hon inte försöka rekonstruera det i en sämre tappning?! Shit vad den människan är läskig...kanske ska göra en film om henne hahaha....passa dig för grannkärringen?!

Urkel...men jaha jag är väl så speciell och underbar människa att hon inte vill annat än att bli mig? Imponerande vilken påverkan man kan ha på folk. Ja, hon har ju uttryckt sig någon gång att jag är bland de klokaste hon känner & att hon är impad av hur jag tänker med tanke på att jag är 10 år yngre än henne *ASG*....undrar vilka idioter hon då umgåts med hahaha.

Ja, jag kanske kör skvallerjournalen här sen om hur hon tänkt sig livet...

08:ans PR

Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se
Självfallet så måste jag ju börja länka upp mer snart, men det ska man orka med oxå...

Bjuder på lite skinn...

*S* Ja, jag tänkte ju visa upp den lilla magen, så nu är det peepshow på G, gjorde ett collage ur alla vinklar och vrår.
Kamouflerad med kläder så ser det ju inte mycket ut för världen direkt, lätt ölkagge varning bara. Men så lyfter vi på tröjan och vad hittar vi där?

Skönast är bilden längst ner i vänstra hörnet...vyn över mina fötter börjar sakta försvinna inser man rätt snabbt & mitt framifrån så ser det ju misstänkt svullet ut må jag då säga...

Precis som mamsen konstaterade här om dagen, så har nog tittsen dragit iväg snarare än magen & det har hon allt rätt i. Märker själv utav att jag börjar få mer problem med nacken, tack vare whiplash skadan...huvudvärken har börjat dimpa ner allt oftare igen :S

Magen i vecka ca 13-14

För smal för att va en val & köpkritisk!

Ja, eftersom man nu plötsligt fått den berömda kulan på magen...så har garderoben sinat, ja i byxväg dvs. Och eftersom jag tillhör de supersmala individerna så har det inte heller vart så lätt att hitta plagg som sitter bra. Men scannar man av nätet så finns det breda utbud och samma byxa kostar olika mycket på olika sajter. De jag köpte kostade väl runt 500, fast såg på andra ställen att priset låg från 600 upp till 1000 spänn för exakt samma byxa?!

Fast utbudet nu är bra mycket bättre än när jag väntade sonen. Fast priserna...jag har ingen lust att ge 1000 spänn för ett par brallor som jag bara har användning utav en gång, en ynka period av mitt liv.

Ja det stör mig...för samtidigt vill man se snygg ut, jag vill inte klä mig sämmre bara för att jag är gravid. Jag vill ju fortvarande hålla "stilen" eller hur man ska säga. Och det jag hade förut.. *S* det har jag gett bort till syrran, som i sin tur gett till vänner.

Fnissade på en sajt, där hade de lite köpråd för den gravida, vad man kan tänkas behöva i sin nya garderob...mamma trosor?! Ehum, är det verkligen så nödvändigt??? Inte hade jag "mamma trosor" med sonen och knappast lär jag ha det nu heller, vad är det för fel på VANLIGA trosor?! Finns ju low cut eller navelshöga om man hellre gillar det?! Och speciella mamma linnen, som INTE har amningsfunktion?!

Ja, vill man ha längre linnen så vimmlar det av sådant i affärerna...kliv in på Gina Tricot och välj färg?! Och hittar man rea hyllorna med sommarens avdankade...så gör man bättre deal än att ge 300-500 bara för märket heter mum eller något sådant?! Snacka om att smyga till sig lite merkonsumtion på de osäkras bekostnad...kanske finns speciella mamma sockar oxå hahaha!

Som tur är ligger man ju bättre till med alla nödvändiga inköp till babyn.
Nu är det ju bara ringa runt och få tillbaka det man lånat ut, det är ju fördelen bland våra vänner att vi haft utlåning av saker, så har man själv sluppit sitta med alla baby attiraljer dammandes i någon källare och någon annan kan ha haft nytta av föremålen.

Har funderat ut vad det mer är som jag behöver köpa in...och det blir inte så mycket. En påse skruv till spjälsängen och en ny madrass till den och en babysitter kanske på sin höjd, nappflaskor så klart och komplettera barnservicen kanske. Och blir det en tjej så är det lite nya färger på plaggen och det behövs fyllas på babykläder för det har jag nog gett bort, har spart de speciella.

Ja, en tvättmaskin står på listan oxå för jag minns nog de där bergen av tvätt man plötsligt vadade i, när man för tionde gången fick lov att byta outfit på bebben av olika läckor! Förresten så ska jag köpa en diskmaskin oxå, för det kommer bli så slitsamt ändå med matlagning och leka arla fabriken och då kan sonen hjälpa till att åtminstånde trycka på knappen!

Så ekonomiskt blir det inte lika hårt den här gången, vill inte ens tänka på vilka belopp man la ut sist. Ny vagn, nytt skötbord, babysitter, barnstolen...ja och det man fick av släkten var ju nytt det med så...det var nog en hel del där!

Bildbeviset på bönan igen...

Här är novembers bild på bönan, kanske inte lika bra som den innan...men huvudformen är mer rund och plötsligt hade man ett face till den lilla alien, även om hon mer ser ut som en kickers på just den här bilden! Och ja, jag säger hon...för jag tror det är en hon...det känns som det. Sonen kändes som en han direkt, så man kanske ska ordna betting här nu hahaha...VEM har rätt?!

Är det inte lite tranan pose över det hela? Hette det inte så i karate kid när han flaxar på en påle på stranden *S*...jag ser likheten...det är en flygande kicker som är i startgroparna.

NUPP testet avslutas...

November... Tillbaka till huddinge och ultraljudet
Den här gången dundrar jag ut själv med bussen, har inte en lika tidig tid. I väskan är jag utrustad med några kakor, en flaskavatten och en mandarin, icke att förglömma mina kära melon godisar. Har upptäckt att NU har illamåendet kommit en sväng och att jag nästan svimmade här om dagen på bilskolan gör att jag är allt lite skrajsen så matsäck medtagen!

Har upptäckt att illamåendet & svimmningarna kommer då jag är hungrig, tror blodtrycket droppar till tån då och snabbt går det. Men bara jag får i mig lite mat eller vad som helst så lägger det sig rätt snabbt! Antar att ämnesomsättningen fått frispel igenoch nu är ÄNNU snabbare! Hur fan ska jag klara det här?! Jag bor i köket ju! Svettas på bussen och börjar må illa, såså bit ihop nu. Har inte tid att kliva av och ta nästa för då kommer jag försent! 45min senare är man framme, en kaffe och bulle skulle sitta fint så jag masar mig in till pressbyrån.

Samma sura tant i receptionen, att hon orkar vara så otrevlig egentligen?! Trode det bara var en dålig dag eller har jag prickat inalla hennes dåliga dagar, lika butter som sist?! Kommer upp på våningen och idag är det fler som ska kolla magen. De flesta sitter och stirrar som döda fiskar, man kan känna av oron.

Själv fikar jag och bläddrar i en tidning i väntan på att komma in.Sköterskan känner igen mig och med sig i släptåg har hon en kille som ser lite dum ut, jaha jag och mina kära praktikanter. Men den här gången känns det okej att han får följa med, jag vet ju vad som väntar.

Upp på britsen och idag tänker jag inte plocka ut piercingen, för hon nådde aldrig navelhöjd sist, trots att hon tjata om det dyra munstycket, själv tänkte jag mer på metaller och ultraljud...störningar typ!
Känner hur illamåendet börja dansa med mig igen, när jag brer ut mig på britsen. Typiskt mitt nu! Försöker tänka på annat så kanske det lägger sig!Kalla kletet landar på magen och så var det live show igen då! Första jag ser är att huvudformen nu är bebisrund som den ska vara, men den rör sig inte & jag ser inte hjärtat?!

Den är död blixtrar en tanke i huvudet på mig och säkert är det för att jag inte slutat röka helt!Sköterskan säger att den sover och ångesten blåser ut, kan andas normalt igen och plötsligt i den grå sörjan på monitorn så ser jag ett pickande hjärta. Trodde att jag själv skulle dö där ett tag, åh den lever...sluta röka din dumma kossa!!!

Dom snackar på sinsemellan och jag beundrar min sovande lilla böna, sköterskan buffa till i magen och jag börjar skratta...hon försöker väcka liten men det är en seg rackare. Några buff till och liten är sin mor upp i dagen, vänder häcken till och somnar om. Hon buffar till igen och liten sträcker på sig som en kattunge, sjunker ihop och plötsligt svävar den upp med ändan i vädretoch guppar omkring upp och ned?! Som tecknat...jag skrattar och bilden blir suddig av allt guppande, sköterskan och praktikanten garvar med.

Besöket varade en timme och medans de kacklade och mätte, så låg jag på första parkett och iaktog min nya familjemedlem, så mycket har jag aldrig sett tidigare, så de här nupp testerna är ju roliga på så sätt och man fattar att man har något i magen när man serdet och den här gången kunde man även se ett ansikte, eller ja konturer av ett alienansikte kanske...men det känns mindre overkligt och mernärmare. Jag fick ju se så mycket den här gången och kanske just för att praktikanten var med så fick jag se ännu mer.

Så fick man en bild igen, sen skulle jag vänta på att de matade in uppgifterna och fick resultatet. Fick vänta i ett "privat rum" och medans jag och sköterskan går igenom resultatet, plötsligt så slits dörren upp, en läkare säger att de behöver rummet direkt och jag ser en chockad kvinna och hennes oroade make...jag tolkar henne så på blicken, inget vanligt illamående där...ursh stackars människa, man vill inte ens veta vad de sagt åt henne.
Jag raffsar snabbt ihop mina saker och slänger mig ut ur rummet och tätt följd av sköterskan. Hon går igenom mitt resultat, rabblar siffror?!

Frågar vad det betyder, är det hög eller låg risk? Låg okej, frågar lite hur mongolism & sådant faller...ärver man genen eller hur går det till (tänker på en bekant som fått downs-barn och är året äldre än mig).

Sen drar hon den där sifferkombinationen igen och frågar om jag är nöjd med resultatet?! Ehum? Ja, risken är låg och de har inte sett något som tyder på att det skulle finnas kromosomfel eller missbildningar så på vilket sätt skulle jag vara missnöjd?

Hon frågar igen om det känns bra och jag är nöjd? Eh...ja och om jag inte var det, skulle jag nu få panik och springa hit varje vecka?! Och om det var dåligt...vad skulle det hjälpa om jag inte var nöjd med resultatet? Kan man ändra då? Fixt it up- akuten eller?!

Klart jag är nöjd när hon säger att allt ser normalt ut och risken är låg?! Tänker i mitt stilla sinne att de måste haft många hysteriska kvinnor här, eftersom hon frågar så många gånger om jag är nöjd med svaret och har en sån där tveksam blick när man säger ja upprepade gånger?!

If it´s good, it´s good?!

Jag pepprar på och en återblick i tiden!

Ja, nu är det många inlägg på en och samma dag, men det beror på att jag redan har material klart som jag bara langar upp. Tankarna har ju funnits en längre tid och orden har jag redan haft redo på burken ;)
Så lite försprång nu va *S*.

Ska ta en flashback från första graviditeten, då var jag 23 och det var en helt annan femma. Man var ju lätt idiotförklarad redan från början märkte man av. Synen var lite att man knappt gått ut skolan och var bara barnet i vårdens ögon och även samhällets.

Fick en bitch till barnmorska som gärna ville toprida en och diktera sina åsikter för en, fast jag kommer från en stor familj och hade jobbat med barn tidigare...så för egen del såg jag mig inte som en tonårsgraviditet. Hade eget företag och var rätt "mogen" för min ålder och rest själv så kände mig inte precis så tafatt som hon försökte få mig till. Men det var min första graviditet... allt var nytt för mig och jag svalde alla böcker och mamma-tidningar som fanns för att förbereda mig på den kommande resan.

Häxan jag fick trode först att jag var singel mamma som råkat få till det under en vild partynatt, man bara jaha du, tack ska du ha din kossa. Upplyste henne om att min sambo och jag drev företag ihop så av den anledningen kan vi ju inte bägge komma, utan nu ser det ut som det gör!

Tydligen var detta en nagel i ögat på henne och sedan vid någon undersökning så ansåg hon att jag skulle kolla mitt underliv i en spegel? För min egen del kändes det ointressant, sa hon att det såg ut som det skulle...så gjorde det väl det?! Hade jag anledning att tvivla eller?! Och då blev hon uppenbarligen djupt förolämpad av att jag inte delade hennes passion för att stirra på muffsan, kanske ett gemensamt humhumande & kvinnlig bounding?!

Då fräser hon ur sig om jag någonsin kollat där nere och om jag rent av har blivit våldtagen?! Ja men herre gud, då drog jag ihop benen och blev rasande. Alla kanske inte är intresserade av att analysera varenda litet veck eller millimeter och våldtagen?! Nä men vad fan tog det åt människan?! Det var en djupt chockad liten jag som ilsket travade ifrån mottagningen, kränkt kanske skulle passa...vad då våldtagen? Ja, av henne blev jag ju det uppenbarligen...skulle tvingas att glo i en spegel bara för det var hennes passion i livet?!

Och liten och dum som jag var då, så bytte jag aldrig sköterska, utan hade henne hela vägen ut. Hon hade spikat upp en bild av mig och den följde med mig på resans gång.

Tar en annan återblick senare om hur man blev behandlad som ung vs hur de behandlar en nu, 10 år senare, men man kan ju lugnt säga att man blir inte ifrågasatt ens, de blir snarare förvånade av att man redan har ett barn. Det är enorm stor skillnad på att vara 20 och 30!

Inskrivning...flashback

30 Oktober...MamaMia
Inskrivning på Mama Mia. Valde "privat" den här gången med tanke på hur illa behandlad jag blev med sonen. Vägrar vara med om det igen och med tanke på vad jag har hört av vänninan som gick till de jag tillhör...NEVER!Inskrivningen tar...2 timmar?! Vi babblar på om allt möjligt, första förlossningen & den här. Min oro för att jag fortvarande röker då & då, den här gången gick det inte per automatik & kaffet klarar jag av utan att hulka och dö?!

Undrar om också påverkar storleken på fostret och att jag läst om att "sluta röka" preparaten inte är bra om man är gravid?! Hur funkar det med gluten och lactos intolerans när man bör få i sig kalcium? Vad fan ska jag äta? Blir tokig snart!
Ska försöka få mig en dietist som kan hjälpa mig med detta!Och lite oroad av whiplaschen, klarar min kropp det här verkligen?

Och förlossningen?! My god, sist blev jag ju förlamad och det gjorde så förbannat ont trots den där "ryggmärgsbedövningen". Frågar hur mycket ska man egentligen känna efter en sådan bedövning? Tjaa uppenbarligen ska det INTE kännas som man sprängs innifrån, möjligen ett tryck då, det kommer man inte ifrån!

Jo, jag tackar där vrålade man att det gjorde satont och barnmorskorna sa att det kan det inte ALLS göra, för du är bedövad! Och hur fan kan de veta om jag ÄR bedövad eller HUR ont det gör?! Är de inne i min kropp eller? Fortvarande sur över det där.

Förklaringen ligger väl i att de la sprutan fel, så allt läckte ut där eftersom jag blev förlamad och de punkterat min ryggmärg så vätskan läckte! Nästa barn blir naturligt född, ingen jävla ryggmärgsbedövning tack & ingen förlamning heller!
Jag kommer ALDRIG att glömma det där...de kommer ALDRIG att röra min rygg med en spruta, tog mig fan en hel månad att återhämta mig från förlamningarna och min rygg har än idag lite smärtor av hur de massakerade min ryggmärg i sina tappra försök att stoppa läckan...knakandet i ryggraden för varje blodpatch de gjorde...mamma, vad fan har jag gett mig in på?!

Hon säger att det finns andra alternativ?! Hmm...att ta en spruta i muffsan står jag nog över och det här andra, mnja jag måste läsa på igen men är väldigt tveksam till att de ens närmar sig igen med en nål. Och om det där var all smärta, så då klarar jag biffen!

Lågt blodtryck som vanligt,de obligatoriska blodproverna hägrar och min kära härtklappning med, gud vad jag avskyr det!(reagerar på att hon inte tvättade av vare sig fingret eller armvecket innan hon tog blodproverna?! Det är väl inte normalt!)

Och andra gången hon stack mig i fingret (hon fick inget blod på första försöket, jag är snål med den varan hehe)lyckades hon pricka något...fingret är blått och svullet det bultar så något är galet?! Minnesnotering: Hon sticker mig aldig igen PUNKT!

På vägen ut ska jag in på muggen och pinka på en sticka, kolla äggvitan eller vad sa hon nu? Jaja...fin trendig ljusgrön jämför stickan med färgproverna på burken, även det normalt! Hehe som jag trodde annat!

Bilden på mogobönan...

Hrmfff...blogger bråkar & ville inte klistra in bilden, så gör ett nytt försök. Här är den första bilden av den vilda babyn som knappt ville bli plåtad. Ska scanna in den senaste bilden straxt men ska ladda på lite mer texter innan. Vissa kommer att kännas igen av det jag skrivit på den andra bloggen...då jag "outade" min hemlis om vad jag har under naveln hehe!

Mongobönan kanske är ett elakt ord att använda, men min första tanke var att OH SHIT, huvudet ser ju konstigt ut, nu har man säkert en bebis på G som har något fel?!

Men jag har ett mer humoristiskt sett att missbruka ord och se på livet, så det är inte alls menat på värsta allvaret för er som nu kanske tar er för hjärtat och kippar efter luft eller rent av kanske har ett barn med kromosomfel eller vad man säger...så är det inte heller använt som ett hån!

Kör en backflash av nupptest

25 Oktober...NUPP testet på Huddinge
Fick skjuts av min pappa till huddinge för att göra NUPP testet, skulle egentligen ha passat på att övningsköra ditmen är både för trött och nervös så det är lika bra han kör. Lite nervös, tänk om det är något fel? Hoppas att de hunnit få blodproverna i tid nu.Sitter i väntrummet och väntar på att få komma in, knappt en käft där?!

Ser en kvinna i 40 års åldern kliva ut hmm...hennes mage är större än min? Undrar egentligen hur stort fostret är, när blev det till före eller efter semestern? Och tänk om det är TVÅ?! Jag har ju fått en fettomage för länge sen, jag dör om det är två!
Tänk om de kommer att ta ultraljudet vaginalt som de gjorde på syrran för det var för litet? Jag kommer att dö då!

Min tur...sköterskan väntar på att pappa ska följa med, jag skrattar och säger att nehe du det är MIN pappa och han stannar där han är (vem vill ha med sig han in?!)Kliver in i det mörka rummet...står som ett fån, ska man klä av sig eller tar de på magen? Sköterskan säger hoppa upp & jag pustar ut...på magen! Får ta bort piercingen så hon inte ska slå i med maskinen?! Hmm...vad jag vet så ligger knappastbarnet i navelhöjd ännu, men okej då!

Helt faschinerande...så här tidigt har jag ju aldrig sett en bebis förr, tur man är kärring och får förmånen att kolla även omdet känns läskigt om det visar sig vara kromosomfel. Gud, man blir ju nästan tårögd...och vild är bönan, går knappt att ta en bild. Det är väl förrens nu som man verkligen inser att man är gravid, att det finns något som rör på sig. Att man bara inte harblivit "lönnfet" utan anledning.

Öööh...huvudet ser ju missbildat ut? Vad är detta??? Hon förklarar att det är för tidigt, jag är inte i den vecka vi troddeutan tidigare. Se där vad p-piller kan förvirra en! Jag är i vecka 10+5 tydligen och inte alls vecka 12 som jag räknat ut på nätet?! Hon visar mig gulsäcken eller vad det hette och därför vet hon att det är för tidigt samt huvudet är mer kantigtoch måttet på bönan är 38mm. Får en ny tid och en bild på underverket. Bra, då kan jag skicka den till papsen sen.

Efter det så åker vi till mamastore...måste pröva ut ett par mamma-byxor, spräckte dragkedjan i mina älskade fornarina imorse så det är bara att inse, man är fetare än vad man tror!Och efter vält upp & ner på HM´s sortiment har jag insett att smalisar inte kan shoppa mamma byxor där om man vill ha extra utrymme där bak och verkligen se för jävlig ut samt ha resår upp till tittsen.

Hitta ett par coola och ett linne...papsen ser djupt uttråkad ut medans jag prövar 102 plagg hehe!

Så har vi en till blogg då, mammatankar

Mnja...jag har suttit och sugit länge på det här om jag skulle ta och ordna en egen blogg just för tankarna om andra graviditeten och andra mamma tankar. Ville inte förvandla min nuvarande hysteriska blogg till det, utan den vill jag hålla för andra tankar, händelser och galenskaper som jag behöver skriva av mig om. Men eftersom jag är en liten smygare med det allt för privata så har det tagit lite tid att ens yppa hemlisen att jag väntar tillökning i den andra bloggen och vill inte som sagt skriva allt där, blir för långt och det känns renare att ha ett speciellt ställe där man kan klottra av sig om allt.

Satt igår och gick igenom tankebanor och anteckningar angående den här graviditeten och allt där omkring. Jag skulle ju inte ha fler barn om man inte kunde beställa dem och skippa det här med förlossningen. Visst hade jag väl funderat på att skaffa en baby någon gång i framtiden, men åren gick och det var bara att inse att nej, här blir inga barn gjorda!

Senast den veckan då jag pinkade positivt på den berömda lilla stickan så hade jag fått rysningar av en hysteriskt skrikande liten sak på t-banan. Jag tackade min lyckliga stjärna att jag slapp sådant, började tänka att näe...att börja om från början igen? Min grabb är ju så stor nu, relativt självgående och blöjbyte hör till historian.

Får skaffa mig en ny hund istället, fast det klart...dom är nästan jobbigare än barn eftersom de blir ju aldrig vuxna. Man blir ju bunden på ett annat sätt då, de obligatoriska max 4 timmar borta från hemmet, glöm allt vad spontan heter & resa?! Ja, då ska det ordnas hundvakter och allt...näe, bara det är jobbigt det med på sätt och vis.

Men ju mer jag kikat runt på nätet och läst om gravida eller barnsaker...ju fler tankar dök upp. Och den stora skillnaden i hur jag har blivit behandlad nu i början av denna graviditet i jämförelse med den första...det bubblar i mig av saker att vädra. Skillnaden på graviditeten och hur man blir behandlad i den här åldern mot innan?! Finns miljoner saker som vill bli printade... kanske en form av terapi, för nog är jag allt både förbannad och oroad av det här med graviditet.

Så helt enkelt...nu kommer det klottras om det, det kommer att bli en massa hormonsnack och allt som rör sig om då och nu. Blir inte i någon kronologisk ordning nu, eftersom jag har kommit en bit på vägen men jag kommer skriva in om början...och det här med nupp testen som är en ny sak för mig!

Enjoy...