Nu firar vi snart =)

Inatt eller ja i gryningen, så firar vi sexmånaders jubileum....

Herregud vad tiden har gått fort! Eller...sakta? Eller, faktiskt så känns det som en hel evighet sedan jag vaggade runt som en flåsande pingvin med höften på trekvart & plågad av halsbrännan och allmänt svullna leder. Och vi har lärt känna varandra ordentligt, vi bara myser ihop och vardagen lunkar sakta vidare med alla dessa blöta pussar & gos.

Se här, mamma har lekt 50-tals filmis med bebben
ser lite lustigt ut...men bilden va för dålig i orginal.

Det är helt sjukt...men jag har suttit & funderat, ja ni vet...man hinner analysera lilltån när man fått barn och telingen slocknat med sin dregelblöta tröja och halva huset i oordning...tvätt överallt.

Jag känner mig så harmonisk...så hel, sådär äckligt yingyangad superlugn?! Jag som brukar fara runt som en stressad vante, hetsa upp mig så det balkanska hjärtat nästan trillar av, fara fram som ett oväder & helst hinna med 118 saker på samma sekund...

Jag var en t-banesurfare...ni vet, som kommer farande i sista stund...hoppar ned de sista trappstegen bara för att glida in genom dörrarna sekunderna innan de stängdes. En äkta tidsoptimist, en stressad själ!


Nu...jag är kon Rosa, idisslar...viftar flugor med svansen och är helt lugn. Igår hann jag till och med måla några tavlor...en hann till och med bli helt klar?! Och efter min analys av mig själv så...ja, jesus vad jag trivs. Jag vill inte ens lämna lillkotten på dagis...hemska tanke! Nu börjar ju det snart bli dax för sånt oxå?! Men jag viiiill inte!!! Jag vill sniffa bebbe och få leva med dregelfläckar på mina byxor...kan till och med leva i slaffsbrallor & sånt (?!My lord im sick), leka KOKO och bara vara.


Måste man ta sig ut tillbaka till arbetslivet? Ursh, det suger ju stenhårt! Sen blir det bara massa stress och så blir man surkärring när man är trött...näe, det vill jag inte alls det! Och att jag har saknat småbarnslivet så pass, hade jag ingen aning om alls...för jag va ju på det klara att ALDRIG MER ska man flåsa sig fördärvad & sprängas innifrån igen!

Nä, jag är bara så äckligt nöjd med tillvaron och hamnar jag ute på landet i en villa så kommer jag NOG att vara i himmelriket. Jag tror faktiskt inte jag kommer bli så uttråkad! Och bara tanken att kunna stå i en trädgård och måla...wow...eller ha grillaftnar...wow...eller bara däcka i solen...wow! Jag känner mig fett flummig hahaha...men ändå...that´s my shit! Jag har gjort allt som jag velat, har avverkat karriär & resor, sena "disconätter" och allt det där som man bara "ska". Frågan är hur mina stilettos kommer klara lantluft *S*!?!

(nä, jag har inte käkat svamp idag hahaha...jag har hittat min förlorade själ tror jag bestämt!)