NUPP testet avslutas...

November... Tillbaka till huddinge och ultraljudet
Den här gången dundrar jag ut själv med bussen, har inte en lika tidig tid. I väskan är jag utrustad med några kakor, en flaskavatten och en mandarin, icke att förglömma mina kära melon godisar. Har upptäckt att NU har illamåendet kommit en sväng och att jag nästan svimmade här om dagen på bilskolan gör att jag är allt lite skrajsen så matsäck medtagen!

Har upptäckt att illamåendet & svimmningarna kommer då jag är hungrig, tror blodtrycket droppar till tån då och snabbt går det. Men bara jag får i mig lite mat eller vad som helst så lägger det sig rätt snabbt! Antar att ämnesomsättningen fått frispel igenoch nu är ÄNNU snabbare! Hur fan ska jag klara det här?! Jag bor i köket ju! Svettas på bussen och börjar må illa, såså bit ihop nu. Har inte tid att kliva av och ta nästa för då kommer jag försent! 45min senare är man framme, en kaffe och bulle skulle sitta fint så jag masar mig in till pressbyrån.

Samma sura tant i receptionen, att hon orkar vara så otrevlig egentligen?! Trode det bara var en dålig dag eller har jag prickat inalla hennes dåliga dagar, lika butter som sist?! Kommer upp på våningen och idag är det fler som ska kolla magen. De flesta sitter och stirrar som döda fiskar, man kan känna av oron.

Själv fikar jag och bläddrar i en tidning i väntan på att komma in.Sköterskan känner igen mig och med sig i släptåg har hon en kille som ser lite dum ut, jaha jag och mina kära praktikanter. Men den här gången känns det okej att han får följa med, jag vet ju vad som väntar.

Upp på britsen och idag tänker jag inte plocka ut piercingen, för hon nådde aldrig navelhöjd sist, trots att hon tjata om det dyra munstycket, själv tänkte jag mer på metaller och ultraljud...störningar typ!
Känner hur illamåendet börja dansa med mig igen, när jag brer ut mig på britsen. Typiskt mitt nu! Försöker tänka på annat så kanske det lägger sig!Kalla kletet landar på magen och så var det live show igen då! Första jag ser är att huvudformen nu är bebisrund som den ska vara, men den rör sig inte & jag ser inte hjärtat?!

Den är död blixtrar en tanke i huvudet på mig och säkert är det för att jag inte slutat röka helt!Sköterskan säger att den sover och ångesten blåser ut, kan andas normalt igen och plötsligt i den grå sörjan på monitorn så ser jag ett pickande hjärta. Trodde att jag själv skulle dö där ett tag, åh den lever...sluta röka din dumma kossa!!!

Dom snackar på sinsemellan och jag beundrar min sovande lilla böna, sköterskan buffa till i magen och jag börjar skratta...hon försöker väcka liten men det är en seg rackare. Några buff till och liten är sin mor upp i dagen, vänder häcken till och somnar om. Hon buffar till igen och liten sträcker på sig som en kattunge, sjunker ihop och plötsligt svävar den upp med ändan i vädretoch guppar omkring upp och ned?! Som tecknat...jag skrattar och bilden blir suddig av allt guppande, sköterskan och praktikanten garvar med.

Besöket varade en timme och medans de kacklade och mätte, så låg jag på första parkett och iaktog min nya familjemedlem, så mycket har jag aldrig sett tidigare, så de här nupp testerna är ju roliga på så sätt och man fattar att man har något i magen när man serdet och den här gången kunde man även se ett ansikte, eller ja konturer av ett alienansikte kanske...men det känns mindre overkligt och mernärmare. Jag fick ju se så mycket den här gången och kanske just för att praktikanten var med så fick jag se ännu mer.

Så fick man en bild igen, sen skulle jag vänta på att de matade in uppgifterna och fick resultatet. Fick vänta i ett "privat rum" och medans jag och sköterskan går igenom resultatet, plötsligt så slits dörren upp, en läkare säger att de behöver rummet direkt och jag ser en chockad kvinna och hennes oroade make...jag tolkar henne så på blicken, inget vanligt illamående där...ursh stackars människa, man vill inte ens veta vad de sagt åt henne.
Jag raffsar snabbt ihop mina saker och slänger mig ut ur rummet och tätt följd av sköterskan. Hon går igenom mitt resultat, rabblar siffror?!

Frågar vad det betyder, är det hög eller låg risk? Låg okej, frågar lite hur mongolism & sådant faller...ärver man genen eller hur går det till (tänker på en bekant som fått downs-barn och är året äldre än mig).

Sen drar hon den där sifferkombinationen igen och frågar om jag är nöjd med resultatet?! Ehum? Ja, risken är låg och de har inte sett något som tyder på att det skulle finnas kromosomfel eller missbildningar så på vilket sätt skulle jag vara missnöjd?

Hon frågar igen om det känns bra och jag är nöjd? Eh...ja och om jag inte var det, skulle jag nu få panik och springa hit varje vecka?! Och om det var dåligt...vad skulle det hjälpa om jag inte var nöjd med resultatet? Kan man ändra då? Fixt it up- akuten eller?!

Klart jag är nöjd när hon säger att allt ser normalt ut och risken är låg?! Tänker i mitt stilla sinne att de måste haft många hysteriska kvinnor här, eftersom hon frågar så många gånger om jag är nöjd med svaret och har en sån där tveksam blick när man säger ja upprepade gånger?!

If it´s good, it´s good?!