Jag pepprar på och en återblick i tiden!

Ja, nu är det många inlägg på en och samma dag, men det beror på att jag redan har material klart som jag bara langar upp. Tankarna har ju funnits en längre tid och orden har jag redan haft redo på burken ;)
Så lite försprång nu va *S*.

Ska ta en flashback från första graviditeten, då var jag 23 och det var en helt annan femma. Man var ju lätt idiotförklarad redan från början märkte man av. Synen var lite att man knappt gått ut skolan och var bara barnet i vårdens ögon och även samhällets.

Fick en bitch till barnmorska som gärna ville toprida en och diktera sina åsikter för en, fast jag kommer från en stor familj och hade jobbat med barn tidigare...så för egen del såg jag mig inte som en tonårsgraviditet. Hade eget företag och var rätt "mogen" för min ålder och rest själv så kände mig inte precis så tafatt som hon försökte få mig till. Men det var min första graviditet... allt var nytt för mig och jag svalde alla böcker och mamma-tidningar som fanns för att förbereda mig på den kommande resan.

Häxan jag fick trode först att jag var singel mamma som råkat få till det under en vild partynatt, man bara jaha du, tack ska du ha din kossa. Upplyste henne om att min sambo och jag drev företag ihop så av den anledningen kan vi ju inte bägge komma, utan nu ser det ut som det gör!

Tydligen var detta en nagel i ögat på henne och sedan vid någon undersökning så ansåg hon att jag skulle kolla mitt underliv i en spegel? För min egen del kändes det ointressant, sa hon att det såg ut som det skulle...så gjorde det väl det?! Hade jag anledning att tvivla eller?! Och då blev hon uppenbarligen djupt förolämpad av att jag inte delade hennes passion för att stirra på muffsan, kanske ett gemensamt humhumande & kvinnlig bounding?!

Då fräser hon ur sig om jag någonsin kollat där nere och om jag rent av har blivit våldtagen?! Ja men herre gud, då drog jag ihop benen och blev rasande. Alla kanske inte är intresserade av att analysera varenda litet veck eller millimeter och våldtagen?! Nä men vad fan tog det åt människan?! Det var en djupt chockad liten jag som ilsket travade ifrån mottagningen, kränkt kanske skulle passa...vad då våldtagen? Ja, av henne blev jag ju det uppenbarligen...skulle tvingas att glo i en spegel bara för det var hennes passion i livet?!

Och liten och dum som jag var då, så bytte jag aldrig sköterska, utan hade henne hela vägen ut. Hon hade spikat upp en bild av mig och den följde med mig på resans gång.

Tar en annan återblick senare om hur man blev behandlad som ung vs hur de behandlar en nu, 10 år senare, men man kan ju lugnt säga att man blir inte ifrågasatt ens, de blir snarare förvånade av att man redan har ett barn. Det är enorm stor skillnad på att vara 20 och 30!