Hoppla...

Wow...idag var det den första gången som jag lyckades att INTE få mitt kära svimningsanfall efter körningen, men däremot världens huvudvärk istället. Ska man behöva välja mellan pest eller kolera är det tänkt?!
Hade förberett mig så att läraren fick komma och hämta upp mig idag istället, käkat som en liten gris i lätt panik för att jag får nästan ångest av att så fort man kliver ur bilen så tar det någon minut så sätter skallen igång på spinn mood och man tar nästan adjö av världen till förmånen att kravla runt på marken.

Funderar på...hur det hänger ihop, jag menar okej lågt blodtryck...men om man sitter och reser sig ut ur en bil...VAD ska få skallen att spinna runt då? Okej om man ligger ned så kan jag förstå det hela, men nu...GAH! Mamsen sa att det va samma sak när hon väntade mig, hon höll på med körkortet då oxå, hon sa att det var som om jag inte ville låta henne ta det...det snurrade, illamåendet och allt det där. Så hon fnissa och sa, ja om det är en liten höna på gång nu så är väl hon inte heller så road av din körning, men keep it coming...bit ihop och kör på, det är ju så nära nu!

Funderar på om jag ska avvakta eller bara köra, uppkörningen är nära nu...så det känns onödigt att lägga ner & sen vem vet hur man mår efter bebben och om det finns ork då att sätta sig bakom ratten igen?! Teorin gäller visserligen i ett år, halkbanan i 2...men ändå?! Äh, får väl klara uppkörninge och sedan svimma där efter *S*...åtminstånde med körkort i handen i det fallet?! Kan det vara värt!

Igår i mitt buttra tillstånd så blev jag road på kvällen, det var livat som bara den i naveltrakterna. Liten utövade uppenbarligen gymnastiska övningar och magen rörde på sig och ändrade form hela tiden?!

Vet inte vart den lilla krabaten hängt ett tag, men haft sådana obehagssmärtor ett tag och typ som små kramper för att inte tala om när man känner att någon står och hoppar på pissblåsan rätt vad det är?! Och den berömda mensvärks liknande molnandet har gett resultat, plötsligt har magen tagit ett till kliv ut över fotvyn...mina fötter kommer jag inte få se snart *S*.

Och min mamma...my god, hon petar en i magen hela tiden & sist hon var här så klaffsa hon på den och man såg hur dimmig hon blev i ögonen, höll en sådan där två vägs konversation...lite snack med magen och lite med mig?! Man himlar med ögonen och tänker...å men vad är det med henne nu då, kan hon sluta pilla på min mage?!

Och hon påpekade att jag alltid är så sur av mig nu förtiden, lättretlig...och det stämmer, krävs inte mycket för jag ska fräsa *S*...fan det är hemskt egentligen, försökt komma på mig själv & hejda det... upplysa sonen om att den där tråkiga skatan som muttrar buttert är jag, fast...det är inte jag direkt heller utan hormoner som flippar till skallen en aningens och absolut inte han som det beror på....oftast i alla fall hehe...men det finns ögonblick där med och då förvandlas man till miss hysteria x häxan from hell typ...kan tänka mig synen:

Lätt fragda i mungipan, håret på ända och blixtrande ögon...bara det kan ge barn mardrömmar *S* nä fan...om man kanske skulle göra lite yoga nu?!

Nacken värker ju och skallen sjunger på sista versen den med, starka migränpiller kan man inte ta nu heller direkt...lika bra man smetar ut sig på madrassen och drar sig i tårna istället ;)