Föräldrafällans vara eller icke vara

Är det någon som har funderat på :

Varför man efter man fått barn plötsligt börjar pinka med öppen dörr?

Aldrig kan ha ett samtal i telefon utan att jorden går under och barnen kommer på universums största mysterier?

Varför barn ändå alltid lyssnar mer till vad pappa säger men gråter ut hos mamma?!

Varför barn alltid är hungriga/törstiga just innan läggdax?

Varför de alltid ska ha 1000% uppmärksamhet när man tex har viktiga saker för sig?

Varför de smäller till Tant Agda som bara vill pussa & nypa kind?

Hur det är möjligt att vrida kroppen i en båge och galltjuta samtidigt?!

Varför barn ställer de pinsamaste högljudda frågorna när det är som mest folk omkring och som tystas?

*S* Det är nog det som alla föräldrar frågar sig, är detta ett straff för forna synder eller är det ett sätt att driva föräldrar till sjukpension så de ska sitta hemma dygnet runt med den? Eller är det bara det hårda testet på kärlek?!

Mmm...finns ju ingen som INTE vart med om det...det eviga samtalsämnet när man drar ihop morsor på barnfria middagar.

Även fantastifulla önskemål om att ljudisolera toalätten, dra in en egen telefonlinje dit, jacuzi, rent av ett barskåp och så klart en divan och flatscreen. Och så ska de inredas i exempelvis rosa (jag skulle nöja mig med valfri annan färg då...), med väldoftande toapapper, levande ljus, glossy magasin och så ska man ha en egen nyckel dit.

Män och små pojkar är portade...ringen är nedfälld, man riskerar inte sätta sig i något blött eller stå i en pöl...allt är bara ljuvligt lugnt, väldoftande och underbart...*S* några fler som har andra idéer?!