En prickikorv...

Stackars sharky...han ser ut som en liten prickikorv, sonens polare undrade om han fått finnar *S* men det e ju bara de berömda "mjölkprickarna"...hmm...undrar vad det är man stoppar i sig som han får värsta prickarna av!? Kan det vara alla mysko konserveringsmedel och shit?

Har upptäckt att mitt juggekaffe kanske inte är så lämpligt att pimpla i sig, för då får lille herrn ont i lilla magen...så jag får väl hålla mig till latten istället! Sjukt egentligen, sist kunde jag verkligen inte dricka kaffe...hade inget sug alls (nu kan jag inte leva utan) & hur olika graviditeter kan vara med matnojorna?! Men fördelaktigt nog så verkar min extrema kräsmaghet dragit sig tillbaka en aningens, fick det när jag vänta första...minsta lilla odör kunde få mig att hulka!

Sharkys navelplupp trilla av efter några dagar, älstas tog över en vecka? Hmm...snabb herre men det klart, han klamrade sig kvar i all evighet...så nu spurtar han väl för att hinna ikapp *S*! Ah, man kan inte se sig mätt på han...första veckan kändes det som man aldrig hann se han ordentligt, det var bara titts & sen en massa andra händer som höll i han, sen fick man en sovare i famnen?!

Nu är det kul...han har börjat gurgla & "flina" när man byter blöja...börjat se sig omkring & vara lite mer vaken. Och ligger han på magen så reser han sig som en liten ödla & spionerar på omgivningen hahaha....riktigt roligt att se & rätt vad det är så kämpar han med att hasa omkting i sängen! Han kommer väl inte allt för långt, men en bra bit kan han glida...hitta han längst ner i vagnen en dag...man bara garvar åt hans tappra flyktförsök!

Han är precis som sin bror & far...vill helst bli kliad i håret för att somna...damn, en till kliare??? Stackars mig!!!

Och min lilla vetekudde "älskling" (i form av ett hjärta oxå ;) var den bästa investeringen, inte nog med att den värmt min nacke, vart med på förlossningen och nu mer är det en fintare till liten...hehe, man värmer den & lägger i sängen eller vagnen och voila så kan man lura Sharkys radar att det visst e mamsens famn mohaha, upptäckte att vissa dagar är radarn på högsta beredskap...bara man la ifrån sig herrn så slog larmet på, han blängde ilsket på en när man försökte få tillbaka bysten UTAN extra tutthäng!

Så där lite fuling...spelar att han sover, men tjuvkikar med ena ögat...när man kollar så blundar han blixtsnabbt, bara för att kika sen igen?! ÄKTA Cosa Nostra!!! Men mamsen har år av erfarenhet...så tji fick Sharky!

Schallåra igen...

We are back...mohaha...ett smärre datahaveri & en förbannat envis morsa senare och voila, dumburken fick veta who´s the boss & gav med sig slutligen *FNYS*!

Som ni ser så hjälpte lilleman med tänkandet...vi slog våra kloka huvuden ihop och har nu kommit på en plan för att samarbeta *S*!

Såå...få se här, vad har hänt sedan sist jag klottrade?! Ja, vi har hunnit med ett besök till BVC som fick mamsen att hicka till...herrn har liksom swoochat till sig åt alla håll & kanter! Han väger nu lite över 4600 och har dragit iväg ytterligare 2cm på längden?! Har jag creme fraiche i tittsen eller vad?! 3dagar efter förlossningen så hade han den berömda nedgången i vikt och låg på 3950 och my god...sen sa det tjong i arlafabriken och...jaa...han kommer bli STOR kille snabbt, vad det verkar (så mycket för mina önskemål om små bebisar...)!

Folk som ser han bara...aaah hur många månader är liten...man bara ehum ja, vad sägs om 2 veckor?! Ingen tror mig, speciellt när de ser my bony ass! Min fluffmage bara försvann...vet inte ens hur eller när, en dag var den bara borta?! Så inte ens träning har man behövt, annat än promenixer eller lite vagnslyft här & där vid rulltrappor och sådant (VARFÖR pissar folk i hissar??? Jag vägrar ta hiss...jag dööör av stanken).

Han är fortvarande en enkel match...somnar vid 23 och vaknar runt 4 på morgonen för att käka, sen så kliver vi upp vid 10-11 tiden...jag väntar fortvarande på nervsamanbrott, blöjor till öronen och fullskalig panik, men nähe?! Och namnet...hahaha....asså det är ju banne mig inte så klockrent som sist, så han heter Sharky för tillfället eftersom han anfaller tuttarna och biter sig fast som en liten amöba och vägrar släppa! Just det, den här lille herrn fick jag faktiskt köpa napp till om jag skulle få slippa konka runt med han i Bh´n, men man ska ju inte tro att han är dum...han vet skillnad på napp & tutte och ibland blir han tokförbannad när man försöker finta han med nappen...så då är det bara att hala upp behagen så lilla master blir nöjd!

Och han verkar inte gilla regniga dagar, för då är han på ett uselt humör...kan sova så lätt att han vaknar efter sina korta powernaps (á 5min) och vägrar befinna sig någon annan stans än i mamsens famn! Då kan det vara lite pain in da ass om man tänkt sig fixa käk, men det är ju bara att ge upp och nanna om lille herrn, så på det stora hela...ja, jag undrar hur länge denna frid kommer hålla?!

Och nu önskar jag er alla en glad midsommar & jag kommer klottra på inom kort, men måste ladda in alla förbannade program igen så man kan laja med burken på riktigt hehe! Ha det gått & må det bli torrt :P

Lite dumheter...

Ja, jag tänkte köra på lite ytliga fakta...

Samma dag som förlossningen vägde jag 70kg, när jag kom hem med bebis på armen så kollade jag bara på skoj vad jag tappat under förlossningen...plötsligt vägde jag 62kg?! Okej bebisen var på 4kg...men damn vad vatten kan väga och visst, man förlorade väl lite blod & annat kanske!?!

Det tog 4 dagar att bli av med mitt svullna ben, förrens då kunde jag känna igen min fot, och på kvällen så kunde jag glömma att sova på magen...för helt plötsligt hade mjölken slagit till och man var ENORMT framtung och jag vägde plötsligt 60kg!

(dag5 as in today) Man kan pinka utan att svimma, avslaget har minskat så man börjar känna sig som en människa igen och jag klarar att gå längre sträckor utan att få ont i höft/rygg. Man kan amma utan att vråla & grimasera...

Ursh...jag vill inte gå ner allt för snabbt igen & jag vill behålla lite den här gången *hoppas hoppas* att jag åtminstånde kan stanna på 55kg. Jag är för tillfället en 38 uppenbarligen, för alla mina kläder är för små...så nu måste jag shoppa lite.

Förut var jag väl en 34:a rent av en 32:a mellan varven och jag vill INTE tillbaka dit igen...en 36:a skulle passa perfa eller om man mot all förmodan får stanna på 38, vilket jag inte tror med tanke på viktraset!

Min fluffmage har halverats redan utan träning...är nog mera vätska som ska pinkas ut än att man nu ska behöva träna som lilla BM svamlade om, det är min bebisgömma och den är jättesöt tycker jag *S*...jag skiiiter i, den sitter där tills den tycker det är dax att försvinna och den är som en bra bädd för bebis att vila på medans man fluffar kudden inför amningen, så det så!

Ja...det var lite onödig fakta om vad kroppen kan roa sig med!

The days goes by...

Nu är liten 5 dagar, vi har fortvarande inte enats i huset om exakt vad han ska heta...det verkar vara Adrian men sen ska det till några namn, sonen har i alla fall gett upp sin Alex kamp som tur är och nu riktat in sig mot Theo...Theodor eller så funderar vi vidare. Han ville att brorsan skulle ha ett namn på V...men jahapps då blev det värre eftersom sonen har ett på V, systers karl har ett på V så...det finns liksom inte så många alternativ att välja på om man inte ska ta något gamalt namn från släktingar!

Liten är så snäll & det funkar så bra att man nästan bara väntar på kolikanfall, draman och sömnlösa nätter. KAN man verkligen ha sådan tur 2 gånger??? Är det verkligen möjligt??? Men det är väl som de säger...lugna bebisar blir vilda barn?! Sonen var ju rätt så busig som liten & hade en vilja av stål, temperament för ett helt kavaleri! Finns någon här i kvarteret som inte har samma tur, deras bebis bara gråter & gråter...vet inte hur många gånger jag trott att det är min...men sen kollat & han sover sött. Stackars dom föräldrarna, syrran hade oxå en gaphals med kolik och det är knäckande!!!

Har hunnit tillbaka till sjukan för återkollen & blodproven...men det var en idiotisk planering, förstår inte hur de tänkte egentligen när de bokar folk. Först har man barnmorskan som tar blodprover, kollar vikten & amning...han hade gått ner 200gr, vilket är helt okej och sen börja hon klämma en på tittsen för att visa hur man ska amma?! Man bara hmm...okej, jag tror jag har koll på det hela.
Fick lite dumma frågor (i mina öron) så som: har du provat amma skin mot skin? Eh, ja..har du testat amma med dunjackan på eller?! Nä, jag brukar nog klippa ett hål i bh´n & rätt genom tröjan preciiis så han bara får tag i arlafabriken?! I denna värme så myser jag i min nyinköpta supersize bikini (eftersom tittsen nu mer är en meter före mig) och stackars liten får ligga i bara blöja när det är svettigt värre, annars ser han ju ut som en kokt kräfta!

Sen märkte jag av denna utseendefixering som härjar...BM frågade om jag börjat träna? Eh...vaddå träna? Ja höften så klart, för jag prioriterar att kunna gå & har haft några dagar då jag knappt kunde stå på benen av smärtor...! Jag menar magen! MAGEN?! Ehum...ja du, jag har en fluffmage...jag har precis fött och jag skiter fullkomligt i om den putar ut och jag inte äger ett sexpack ribbor?! Hmm...är det konstigt?!
Okej, med första sonen så var min mage platt som en pannkaka direkt efter och sköterskorna var så impade av min mage, så visst blev jag förvånad när det såg ut som de missat en bebis kanske *S*...it was big! Men det stör ändå inte mig, jag vet att den försvinner och jag har inga komplex för idioters skull! Frågade vad hon syftade på för träning...jaa, asså situps och styrketräning *fniss*! Jo, tjena...med mörbultat underliv så tänkte jag nog passa på att springa till gymmet imorgon, köra lite situps och sedan kasta mig på roddmaskinen kanske...ja, jag tror jag satsar på spinning oxå?!

Hm...jag tror inte den kvinnan fött barn faktiskt, jag tror hon läser varenda veckotidning om hur fit man ska vara till stranden och lär lida av komplex! Och vad jag grunnar denna teori på (utöver korkade frågor) så skulle hon visa hur jag skulle hålla bebisen mot bröstet & pressade honom jättehårt mot min bröstkorg?! Man bara ja...ska jag bryta hans revben nu eller?! Började bli måttligt road av henne, så jag frågade om vi var klara eller...? Nästa tid till läkare var EN timme senare?! Seriöst...EN TIMME??? Bara för man fått barn så betyder det inte att man har all tid i världen att häcka på sjukhus...till råga på allt så var det flertalet som hade samma tid bokad till läkaren upplyser hon! Börja fundera på vad det var för komunistkö man skulle hamna i nu då, den som kommer med en slaktad höna & en flaska hembränt kommer först eller?!

Och låt oss säga att väntrummets stolar är inte gjorda för nyförlösta...som att sitta på en stenbit, utöver mina mosade höfter & muff så blev man nu torterad. Kan inte sjukhus tänka eller? Kanske ha lite mjukare stolar, eller någon kudde man kan möblera in sig med? Svankstöd existerar inte heller och efter MER än en timme så började nacken dunka, höften kändes som de gått itu och jag fick nog och min feber gjorde att jag höll på somna raklång till slut. Hade sonens skolavslutning oxå, så jag kände inte för att vänta mer och jag behövde hem till mina painkillers medans jag fortvarande kunde röra på benen. Grabba tag i en sköterska, fick efter 47frågor och 14 väs slutligen komma in till läkaren. Hon konstatera att sonen iaf inte var allt för förkyld, allt annat var bra, hans navel såg lite scary ut men hon tyckte den var bra...fick rådet att droppa lite mjölk på den & bara tvätta med vatten (sist var det klorhexidin som gällde...absolut INTE desivon...ööh jaha det förändras alltid tydligen?!).

Frågade om det fanns möjlighet att få höftbälte kanske, smärtstillande och rent av en remiss till sjukgymnast, läkaren sa att jag skulle prata med sköterskan så skulle hon fixa med det. Så kom surmuppen (sköterskan jag frågat om NÄR jag skulle få komma in, för jag blev lovad att komma före pga förkylningen & höften) och hon var tydligen skitsur för jag dristat mig till att be om att få komma in någon gång innan jag dog, så hon var allmänt otrevlig. Istället för att besvara mina frågor börja hon förhöra sig om bilolyckan, vilken sjukgymnast jag gått till, vad har jag fått för behandling, vilka smärtstillande hade jag fått med mig när jag lämna sjukan, VARFÖR åkte jag hem 6 timmar efter...hur kom det sig att jag inte stanna om jag nu hade så ont?

Hm... spelar det någon roll hur olyckan & vem som behandlat mig & hur för det...eftersom nu är det iom förlossningen detta blommat upp, kan ju vara en ANNAN skada nu kanske?! Och om jag nu fått smärtstillande från samma sjukhus så STÅR det i journalerna, får man inte lämna sjukhuset om man har fler barn bara för OM man nu efteråt får lite probs, så ska man på förhand tydligen veta att det KAN bli så och för säkerhetsskull rentav bosätta sig en månad, just in case?! Högra handen har tydligen inte koll på vad vänstra handen gör, eftersom läkaren sa en sak, sköterskan en annan och jag kände att en smocka började hänga i luften från min sida och jag tänkte det e lika bra jag säger tack och hej, innan jag välter henne i korridoren och spöar skiten ur henne. Frågade bara finns det något du kan hjälpa mig med, eller vart ska jag vända mig i annat fall (tänkte INTE svara på hennes korsförhörs försök...det angår inte henne om hon ändå inte kan hjälpa mig). Nä, var svaret...okej ta dig i brasan tänkte jag & steppa iväg...eller steppa *S*...snarare limp away!

Tydligt så hade jag stört hennes vibbar när jag frågade om jag skulle få komma in, hon körde något ologiskt om att läkaren inte började förrens kl.11 man bara ehum...men VARFÖR har jag då en tid uppsatt kl.10.30...vart är logiken på det då?! Då fick man svaret att det var en annan läkare?! As if i care, de kan ha 47 läkare men när man sitter med feber & ont i hela kroppen och blir lovad att komma in prick på den tiden som är bokad men ser massa andra som kommit senare som går in före och tiden tickar på så frågar jag, det är väl knappast så konstigt eller upprörande...men tydligen så ska man helst hålla käft och hålla sig till att undra i tysthet...NOOOOOT!!! Ja, hon gjorde mig asförbannad med sin dryga attityd och sen alla frågor hehe...vette fan om det är hormonerna eller bara mitt temperament som kokade, men jag är glad att jag inte sa något oförskämt eller ströp henne rätt av...det var på millimetern!

The mighty fight...jag vs. lustgasen & sköterskorna

Jag vet inte vad de gjorde med mig sist jag födde barn, men...det sitter så djupt rotat att det är sanslöst. Så fort sköterskorna eller läkaren skulle pilla på mig så började jag darra, helt sjukt var det...jag kunde verkligen inte kontrollera det eller lugna ner mig knappt. Tror jag står på deras favvolista nu *S*...the shaken one!

Men undra på det egentligen, hade en skitförlossning och var livrädd att jag skulle bli förlamad den här gången med eller att de skulle ta livet av bebisen med sina attiraljer och att jag inte var säker på om jag va lite bedövad sist eller inget alls...vart skulle smärtan visa den här omgången?!

Jag ska iaf boka en tid igen med indigo, för att reda ut det här en aningens...så om man nu skulle få för sig att skaffa fler så kan det vara bra att lokalisera skräcken & släppa ut den en gång för alla (hur det nu ska gå till e en annan femma, för jag blev förvånad själv av den kraftiga reaktion jag upplevde...var som att kroppen snacka sitt eget språk, vägra lyssna på mig).

Anyway...back to the mighty fight. Hade en BM som va lättstött uppenbarligen & en bitch... föredrog bitchen faktiskt *S*. Hade ju som sagt bestämt mig för att det bara skulle vara akupunktur & lustgas den här gången...och hade vart överlycklig om min kines hade satt akupunkturen istället för de här klåparna med sina feta nålar & det verkade sååå svårt att veta vart man ska sätta dem, det skulle grävas med dem?! Dr.Nie har tunna nålar & hon bara pluppa dit hela kroppen på 5 min, här tog det 5 min att sätta EN (grov jäkel oxå) i skallen?! *FNYS*! Tydligen smällde jag BM Lättstött på handen & bad henne sluta gräva i skallen när jag fick nog på hennes fibblande och syrran sa att hon såg så förolämpad ut?! Hmm...jaja...vad ska man säga, jag hade förvarnat dem att jag inte kommer va lätt att ha å göra med, min smärttröskel är låg & jag blir skitgrinig då, så vad hon nu tolkade det som vette gudarna eftersom hon blev stött!

Hade bett om få hjälp med flåsandet & att handskas med lustgasen på rätt sätt...jo tjena, miss lättstött verkade inte fatta alls, fick vråla på henne ANDNING TACK...för jag tappade bort mig mellan varven och kröp nästan ur sängen av värkarna! Miss bitch hade rätt attityd, vråla tillbaka och där fick jag äkta andningshjälp...så gissa om jag greppa hennes hand & såg till att hon inte kunde lämna rummet hehehe...för varje gång hon stack så hade jag miss tafat och det var det samma som att vara själv i no-mans land! Miss bitch va rolig, när vi hade vårt tjaffs så helt plötsligt stirra hon mig rätt i ögat...två millimeter från mitt ansikte och bara TA MASKEN NU!

Och den förbannade lustgasen...jag slängde den ifrån mig...bitchen tryckte tillbaka den & så roade vi oss några timmar hehe, men jag klarar verkligen inte av att spy...jag har sådana fobier för sånt, så jag fräste att jag minsan mådde illa & vägra spy, bitchen vråla tillbaka att det var väl inte farligt...bara att spy & tryckte upp en påse i nyllet på mig, vilket då självklart gjorde mig ännu mer förbannad så poff så kasta jag masken igen! Och den där lustgasyran...amen den är för jävlig...ultrarapid hörsel...snurr...GAH säger jag bara!

Och denna smärta...men de gånger jag fick in andningen rätt med den äckliga masken så funkade det, sen tappade jag bort den (då va bitchen inte vid min sida) och helvetia vad ont det gjorde! Så absolut om man ska föda utan bedövningar så bör man satsa stenhårt på lära sig andningen & se till att (inte som jag då) tappa bort sig på vägen. Sen kom helvetes ögonblicket...då huvudet skulle ut, vrålade till slut "kom ut din jävel" när jag kände att nu fan orkar jag inte en endaste sekund till, nu får det vara nog...de kan ta den där jävla masken & köra upp någonstans.

Plupp sa det...och smärtan bara försvann, sekunden efter var jag hur pigg & läcker som helst...där var min snygging och allt var glömt & förlåtet *S* och klockan var nästan 6 på morgonkvisten, solen sken & alla var glada (mest sköterskorna som slapp mig hahaha...kan nog tänka mig vad de måste älskat mig & mitt väsande, minns knappt vad jag fräst men syrran garva iaf...så jag var nog söt ändå)!

Syrran klippte navelsträngen...modigt värre (inte ens om de betalade skulle jag...), de gegga omkring med moderkakan sen...men den här gången så stod de inte som någon pizzabagare och höll upp den, för jag sa till innan att jag vill INTE se den, inte bli tvingad heller (som sist) och de får spika upp den på väggen om de så önskar bara jag slipper den!

Och...min förra förlossning där jag enligt kossorna till förlossningspersonal var "bedövad & inte kunde känna något" ska ha en fet roundkick så det svartnar för dem och de kan leva resterande liv med soppa & sugrör, för om det där var bedövning (EDA eller va skiten heter i ryggen) och det här var en förlossning UTAN bedövning så fanns det tyvärr ingen skillnad alls, det gjorde exakt lika satont den här gången. Och jag som nu var rädd att jag hade haft en halv bedövning kanske...men icke då, åtminstonde så slapp jag bli förlamad den här gången...slipper åka 117ggr till sjukhuset för bli stucken i ryggen på exakt samma ställe...dag efter dag.

Så...det var min förlossning det, bättre den här gången men lika ont...inga stygn den här gången heller! Kan kanske tänka mig föda en till...bara kanske, fast jag hatar de där sista minutrarna innan de trillar ut. Men jag var inte så groggy den här gången...i samma stund han kom ut var jag ute ur dimman, kunde se vad som var vad och var helt klar i skallen! Även om minutrarna senare så slog febern till igen & man fick bomull i skallen.

Den här gången fick jag värsta kramperna i magen efteråt & har en fluffmage (sist va den platt så jag blev förvånad nu, fråga till & med om det ska va så *S*...men jaha så ska det va), så jag hade värsta frossan & fick problem med både höft & nacke, troligen till följd av whiplashen...så jag åkte på en till akupunktur (med TVÅ andra fibblare...en uppenbarlig nybörjare *AJ*). Men jag har börjat få bukt med höften, träning träning träääning! Och jag packade ihop mig efter de obligatoriska 6 timmarna och stack hem direkt samma dag.

Igångsättning Jag vs. apparater & värkar

Igångsättning måste vara...hm...vad ska man säga, en lååång resa. Typ som om man ska springa marathon i stockholm, men får börja från göteborg istället! En evighet kändes det som om jag räknar med den naturliga proceduren, min förra förlossning!

Först ringde man in vid 12, det var fullt & de skulle höra av sig. Förhörde mig om hur läget/risker skulle vara eftersom jag var förkyld som en liten gris & febrig. Det skulle väl inte vara några problem så där...men de skulle höra av sig när de hade tid för mig att komma in!

Klockan tickade, man hade ingen aning när de skulle ringa...bara det var jobbigt. Efter någon timme så lämna jag huset ändå för att handla hem lite saker och för att slippa häcka vid telefonen. När klockan närmat sig 15 så ringde jag själv in...orkade inte vänta mer och undra! Fick svaret att jag var så välkommen så...

Ehum *gulp* jaha...och då braka himlen lös typ, fick en smärre panikattack typ...nu var det inte alls lika kul, helskotta...dom där värkarna...förlossning...amen nu är döden nära *L*, ballonger & fanstyg cirkulerade i sinnet. Tänkte käka lite...men tjenis att det gick, så jag packa ned lite drickor & kex åtminstånde och på skakiga ben la man ned journalen, leg och allt det där man ska komma på att ta med!

Kom väl dit efter fyra...blev visad till rummet och vänta på läkaren under tiden fick jag ligga med CTG i typ en timme för de fick inte rätt kurvor eller vad det nu var (don´t ask me...I was just there *S*). In kommer läkaren och jag börjar förhöra mig om den uteblivna info och vad som kommer att ske, sen var det raffstaffs dax och jaha...fortvarande bara 2cm öppen?! Syrran & morsan blev slutligen skickade på matshopping eftersom jag nu började bli rejält hungrig.

Sen vid 19 tiden var det ballongparty i muffen, tydligen så tänkte herrn fira sin födelse redan innan...saknades väl bara serpentiner och confetti antar jag...syrran & jag garva asset av oss! Ballongen var inte så farlig, inte direkt att man märkte av den, mer än att mensvärkar drog igång. Tydligen så trycker ballongen & triggar på de rätta knapparna (där cosa nostra skulle gjort SJÄLV *hrmf*). Men lagom kul lät det när de senare skulle komma in & dra i snöret för att irritera mer?! Man bara är ni friska?! Lät som en smärtsam procedur, men visade sig inte vara så farlig!

Man kunde gå med ballongen...men not läckert med tampen klistrad vid låret & fanstyget läckte. Så det va en kort promenix, för att sedan sitta & resa sig..ahajaja otrevligt värre! Syrran & jag skulle kolla på tv...tror ni jag fatta något eller?! Det var nån polisfilm...that´s it, jag var i lala land!

Vid 23 tiden sätter fler värkar igång...mer CTG...man bara jaha ja...det blir den 4:e inte den 3:e alls, om det inte blir raketen! Och så fick jag en gåstol...eller hängfläng snarare...sned var den oxå, höll på garva ihjäl mig...sköterskan blängde lite, inte fan fick hon den rakare för det! Men inte förrens 3 på morgonen så kan vi snacka ÄKTA värkar, då börjades det...de där jobbiga!
Släppade runt på min sneda gåstol & flåsa på...tänkte att my god vilken evighet...hur länge ska man lalla komkring så här då?! Jaha...då var det dax för nästa moment...virknålen from hell stod på listan.

De börja berätta om hur & vad...STOPP DÄR, gör det du ska...berätta inte för mig om du inte vill se en panikattack å det grövsta!!! (Förolämpad barnmorska fick inte orera mera om sina trix, men jag tänkte inte höra på det örat ALLS). Ja, det satt någon kabel där...bebis skalle..blatarataraaa, lite vatten kanske skulle komma...knappast mucho säger BM & kliver ut! Då kommer syndafloden...plopp så flög den där kabeln & det slutade ticka i apparaten (ett ögonblick så kom paniken...döde bebis nu eller vad hände?! Stickas i skallen?! Mördare!!!). Ringde in BM & tacksamt värre så besluta hon för att skita i att sätta om den där nålen och nehe då bebben var still in action!

Säg hej till publiken...

Har inte kommit så långt att jag orkat klottra här, legat däckad med feber ända sedan innan fölossningen...men snaaaart så..snart måste förkylningen lätta och mina hips bli lite stabilare igen!

Känns som hela whiplashen slog igång storlarmet efter förlossningen, haft så ont i nacken utöver den förbannade förkylningen jag släpade med mig till BB! Lagom skönt att föda med feberfrossa och med deras söta rockar fladdrandes över gåshuden!

Han är ju så söt att man kan käka upp han, snäll som få och SuperQ...du kan räkna med att den tid de sprattlar i magen är den tid de är vakna, lille herrn håller stenhårt på schemat men det passar mig perfa ändå!

Se här...ÄR det banne mig inte likt den blå cosa nostra bilden så säg mig *S*...bara tuppkammen som saknas & lite piercingar. På tal om piercingar så har jag inte riktigt vågat sätta tillbaka min ännu, eftersom man blir lite orolig att liten kanske gör sig illa på dem (tycker ingen av dem jag har känns rivfri & säker just nu) att man själv inte tänker sig för och ritchfilibombom så har man en extra snygg navel NOT!

Jaha ja...nu kallar herrn på mig, så Ill be back later...tada *VINKAR*

i mafijans våld...

Japp...vid det här laget så har ni ju insett att cosa nostra junior blev uttvingad, vare sig herrn hade lust eller icke...dagarna var ju räknade precis som för alla små kriminella va *S* så fanns det tider man skulle infinna sig på!

Men tro inte att herrn höll på det heller...han körde en manjana manjana, troligen behövde han en sista siesta?! Men som sagt...får inga små bebisar tydligen, och undra på det när karlskrället vägra komma ut & när han väl kommit så klappar han en på tittsen, lägger huvudet på sne...först sött...nästan ler...kollar sedan uppfodrande om man höjer ett ögonbryn och då kör han larmet (som om man skulle bli snabbare för det). Herrn var 52 krävande cm och 4150kg extra tutthäng!

Ska se senare om tutt-terroristen kommer låta en skriva med bägge händerna och langa upp lite bilder. Just nu är han missnöjd med att moster klippte navelsträngen...han gör sitt bästa för att försöka limma fast den igen, konstant bevakning om man råkar avvika från herrns sida!

Han har även GPS sändare installerad på min häck som larmar direkt om man lämnar "the circle of trust"...men även jag har små trix i rockärmen, ill be back!

Update...forts.

Hehe...fintat av han en sväng...man får väl se hur länge det håller! Vad ska man säga...ska ta en sen om igångsättningen, så jag kan förvarna för de som inte vill läsa sånt bör hoppa över den rubriken...men kan säga att det var inte allt för illa även om alla alternativ får en att tappa håret i ren skräck & muffen för den delen med hahaha! Och jag beskriver genom min egen dimma, där finns inte slem, blod & annat sånt...där existerar nålskräck & äckelnojor *S*!

Så det blir ingen blodig dokumentär med imaginära närbilder, blir mer fightclub...jag vs. sköterskorna..dingding håll i masken, rond2-version!

Det som INTE är kul med igångsättningen är den eviga väntan...den som man i regel roar sig med hemma, man kommer ju liksom normalt sett in när det e dax att langa upp sig på bordet!Och det är lagom inspirerande att sitta som ett mongo med rock, stirra på väggar och vänta på personalen....vänta på nästa läkare...vänta på CTG avläsningar...ja ni fattar, man VÄNTAR!

Lyx som att åtminstånde ha en tv på rummet, kanske några glossy magasin fanns uppenbarligen inte...fruktansvärt, I landsproblematik...men dock...man känner sig så jävla läcker att man med asset vippandes ska förväntas sitta i ett TV rum med andra då eller? Och ni vet ballonger and stuff...blev förvånad må jag då säga!

Okej...liten sover...så jag passar på att bränna ett nytt inlägg om The mighty fight & sånt(lär väl få drafta 17ggr när tutthängaren slår till)... men dock kan jag säga att söker ni en gudomlig förlossningshistoria med äckliga detaljer, rent av sköterskeutbildad utsago så GLÖM det...här är det humor & överdrifter som gäller...så förstå-sig-påare kan ta & blippa vidare om de blir upprörda ooookej!

Slemmigt värre!

Igår kväll var det rätt lugnt fram tills gryningen..så satte det av lite mer med värkar, sen vid 5-6 tiden fick jag två så gryma värkar att jag trode den skulle komma farande rätt ut!Flög rätt upp yrvaken av smärtan...my god!!!

Jag har sovit pissdåligt efter som det vart småvärkar men inte "blommat ut" ordentligt samt blev väckt av fyllerister som vråla och roa sig vid 3 tiden på natten, troligen modell tonåringar...kanske studenter.
Då skulle man allt velat ha en vattenpickadoll med snipersikte och bara PFFFTTTZZZZ i nyllet och ett bowlingklot där efter i pannan på dem! Varför måste brudjävlar skrika som små grisar?! Vill de ha uppmärksamhet så flasha tittsen istället, det låter mindre *mutter å mummel*!

Nä...mina ögon hänger i knävecket känns det som, och den förbannade slemproppen bara slemmar på hela jävla tiden, så man känner sig non fresh alls! Iofs ett positivt tecken om man nu ska se det så...ska vara tecken på att allt e på G rent av inom 24 timmar, men när man har dagen D imorgon då de tänkt sätta igång en så känns det föga roande.

Känns rätt sjukt egentligen när man fått ett datum...imorgon kväll så skådar jag cosa nostra i nyllet *L*?! Ja, förutsatt att det inte skulle hända något dramatiskt under resterande timmar nu då! Shit den är så stor nu, det går knappt att ligga normalt...den hänger ju med asset under revbenen känns det som...eller benen kanske...men den tar PLATS! Man kan knappt resa sig upp om man vilat, för man måste låta den sjunka åt sidan innan så man ens kan kravla sig upp. En gång var jag för snabb...mmm det va mina revben som hade några kilo på sig!

Wee...nu börjar värkarna igen, jag är så less på dem...det escalerar ju aldrig så det händer något på riktigt, aj aj aj...okej denna var lite kraftigare så jag tror visst jag ska lägga mig!

Jag presenterar: Costa Nostra Junior...

Vill ni se senaste ultraljudsbilden eller?! Jupps...jag hittade den och titta titta, va sägs är det inte en spottad kopia så säg mig:

Jupps...tro inget annat, this is the one...den sista medlemen i cosa nostra...nu är jag säker! Jag må icke vara italienare till börd, bara för att få en sådan...räcker med att man älskar pasta & italien uppenbarligen och att ens hemtrakter angränsar dit!

Jag är övertygad nu att det kommer att börja med att den sträcker ut handen, kräver en kyss & sen skjuter sig ut som en kanonkula, snor en ambulans och påbörjar en vansinnesfärd genom stan bara för att pejla in sina hoods och lägga upp strategier!

Självfallet så ska man inte tro det är en dumskalle man har att göra med, svänger in i första parkeringsgarage och byter registreringsskylt innan det bär av hemmåt...jag har även hittat reg skylten, jag är steget före hehe:

Så...är det någon som tvivlar eller?! Jag är på rätt spår, nu vet jag vad jag dealar med! Så när ni ser denna skylt, vik hädan...för då är det stroller mafija på åktur! Och nä, den har inte klivit ut ännu, för den e väl inte klar med alla blueprints över tilltänkta mål som den ska ta över världen med!

Nu säger jag att det är den andra som den kommer ut...okej, den andra juni och inte en dag senare. Jag måste ju lägga upp en strategi jag med eftersom jag har med en äkta luring att göra! Ska den plåga mig, så ska jag banne mig plåga tillbaka *S*...nu får det vara nog! Och Shakira kan slänga sig i väggen...vilket hips don´t lie?! Här har man skakat höfter, fått hinnor skakade, gått tills benen nästan trillat av en, haft värkar i dagarna 3 (eller är det en religiös uppenbarelse snart, änglakörer & sånt?! Slänger väl dit en fin bön in case: Gloria Patri, et Filio, et Spiritui Sancto...bring it on!)...och för vad? Va?!

Och jag sa till syrran....hon tror hon ska på fest, glida före eftersom de står på någon lista?! Jo men sure, du glider upp förbi kön, ser lagom ball ut....precis när du säger ditt namn och ska in så...TADA, då ringer luren...´La familja kallar tillbaka dig, du kommer få gå tillbaka...den där coola looken kommer förvandlas på en nanoskeund och voila, du blir den som får jaga efter liten då den gör sitt flyktförsök!