Nu firar vi snart =)

Inatt eller ja i gryningen, så firar vi sexmånaders jubileum....

Herregud vad tiden har gått fort! Eller...sakta? Eller, faktiskt så känns det som en hel evighet sedan jag vaggade runt som en flåsande pingvin med höften på trekvart & plågad av halsbrännan och allmänt svullna leder. Och vi har lärt känna varandra ordentligt, vi bara myser ihop och vardagen lunkar sakta vidare med alla dessa blöta pussar & gos.

Se här, mamma har lekt 50-tals filmis med bebben
ser lite lustigt ut...men bilden va för dålig i orginal.

Det är helt sjukt...men jag har suttit & funderat, ja ni vet...man hinner analysera lilltån när man fått barn och telingen slocknat med sin dregelblöta tröja och halva huset i oordning...tvätt överallt.

Jag känner mig så harmonisk...så hel, sådär äckligt yingyangad superlugn?! Jag som brukar fara runt som en stressad vante, hetsa upp mig så det balkanska hjärtat nästan trillar av, fara fram som ett oväder & helst hinna med 118 saker på samma sekund...

Jag var en t-banesurfare...ni vet, som kommer farande i sista stund...hoppar ned de sista trappstegen bara för att glida in genom dörrarna sekunderna innan de stängdes. En äkta tidsoptimist, en stressad själ!


Nu...jag är kon Rosa, idisslar...viftar flugor med svansen och är helt lugn. Igår hann jag till och med måla några tavlor...en hann till och med bli helt klar?! Och efter min analys av mig själv så...ja, jesus vad jag trivs. Jag vill inte ens lämna lillkotten på dagis...hemska tanke! Nu börjar ju det snart bli dax för sånt oxå?! Men jag viiiill inte!!! Jag vill sniffa bebbe och få leva med dregelfläckar på mina byxor...kan till och med leva i slaffsbrallor & sånt (?!My lord im sick), leka KOKO och bara vara.


Måste man ta sig ut tillbaka till arbetslivet? Ursh, det suger ju stenhårt! Sen blir det bara massa stress och så blir man surkärring när man är trött...näe, det vill jag inte alls det! Och att jag har saknat småbarnslivet så pass, hade jag ingen aning om alls...för jag va ju på det klara att ALDRIG MER ska man flåsa sig fördärvad & sprängas innifrån igen!

Nä, jag är bara så äckligt nöjd med tillvaron och hamnar jag ute på landet i en villa så kommer jag NOG att vara i himmelriket. Jag tror faktiskt inte jag kommer bli så uttråkad! Och bara tanken att kunna stå i en trädgård och måla...wow...eller ha grillaftnar...wow...eller bara däcka i solen...wow! Jag känner mig fett flummig hahaha...men ändå...that´s my shit! Jag har gjort allt som jag velat, har avverkat karriär & resor, sena "disconätter" och allt det där som man bara "ska". Frågan är hur mina stilettos kommer klara lantluft *S*!?!

(nä, jag har inte käkat svamp idag hahaha...jag har hittat min förlorade själ tror jag bestämt!)

Aj så olagligt det blev ;)

Idag så har jag utnyttjat svart städhjälp...jo, jag erkänner mitt fiffel och självfallet så betalade jag underpris också, sen tror jag att jag även bröt mot barnkonventionen och massa trevliga paragrafer & lagar. Jag tog helt enkelt "a walk on the criminal side".

Nu tänker ni herregud, hon är från vettet!!! Hon erkänner öppet på nätet, rätt upp & ned! Spåra IPnr & hon kommer få skaka galler! Nu kommer moderaterna att rasa, de kommer göra stickprov för att komma till rätta med "low-pakets" fuskande ovanor, Goa kommer ringa & efterlysa sin bortsprungna illegala arbetsslav...hagkonventionen kommer dänga lagboken i hennes panna...IIIIK, nu kan vi glömma att läsa den här bloggen på 3-5år eventuell utgång tidigare för hälsobesvär eller gott uppförande!

Men icke då...aaaandas ut nu va ;)

Hade en liten kille på besök, ungefär 130cm i strumplästen, håret på ända och djupt uttråkad, alla barnkanalerna var värdelösa...allt var skit! Så jaha...hmm...ska vi slå två flugor i en smäll kanske? Jag gav den lille mannen ett mission...han fick plocka upp papper som har trillat ned på golvet (efter el toros framfart) och sen så drog vi fram dammsugaren och följande samtal utspelade sig i en hall ute i betongdjungeln:

-Gillar du att städa?
-Gillar & gillar, man måste!
-Jag känner ingen som gillar att städa, men jag älskar att dammsuga!
-Hm...ja du kan väl få dammsuga i köket om jag plockar bort stolarna, men då måste du vara noga!
-JAG KAN STÄDA! (grymt förolämpad min)
...(en stunds tystnad:) Moster vet du vad, jag ÄLSKAR att städa! Städa är livet liksom!
-Öööh...(if you say so my little friend) ja, kanske det?!

Så han satte igång, efter köket så ville han ta hallen...inte mig emot, och sedan ville han dammsuga hela lägenheten?! Hey, jag är inte den som tackar nej till markservice så jag log med hela nyllet!

En timme senare så hade jag hunnit bädda alla sängar, dra på tvätten och lillen var klar med sitt jobb! Han till och med rollade min matta från hår (systers vovve lämnar blonda visitkort om vi säger så) vi kan ana en framtida superduperpedant!

Senare åkte vi in till stan på ärenden...på tunnelbanan så kände jag att jag hade småpengar i jackfickan, så jag gav han dom...5kr i rassel fick han.
-Jag kan komma hem till dig flera gånger och städa!
-*S* ja, men du kan ju komma utan att städa oxå!
-Jo, jag gillar ju bebisen och kusinen, fast det var jätteroligt att städa idag! Jag ÄLSKAR det!

Man bara ehe...VARFÖR fick inte jag en sådan unge istället för en gnällig tweenie som är blind, handlingsförlamad och helst behöver en het stekspade på rumpan för att ens "ORKA" lyfta en strumpa i tvättkorgen!

-Moster, vet du vad...nästa gång jag städar hos dig så kan jag få betalt igen?
-Ja, visst kan du det!
-Då kan du ge mig en tusenlapp!

GAH?! *HOST*?! Vad hände med min billiga lilla slav som tog en femma med tinder i ögonen?! EN TUSENLAPP?! Jaha du, den ungen va inte dum...provstädar liksom för en femma, men när han slår på tariffen så får han alla polska svartstäderskor att hicka & dö av avund...han kan sin biz, han kan ta betalt...han bedriver ingen hjälporganisation för gamla mostrar inte!!!

Garva när vi träffa syrran & berättade, sa åt henne att öppna du en städfirma...sen skicka du ut lilla Hugo på pengabiten, han har inga låga timpriser inte OCH han rollar mattor! Ungar är ju så där sköna, de kan lägga värsta komentarerna så man knappt kan återhämta sig av chock över deras små minds in action!

Så nu vet ni det, jag hyr ut han...men kom ihåg, nu är det lappar vi talar om...så glöm pantflaskor och småslantar, det ska prassla!

Äntligen!

Har precis nyligen fått mitt rykande nya tidning, Vi föräldrar Junior (6-12åringar)! Did I like it, japp!!! Jag har saknat den, det fanns en förr...och det är intressant just när man har lite äldre barn & det innebär ju andra bekymmer, funderingar och allt som har med skolor att göra!

Så igenkännande med "tweenie" inslaget, absolut! Det är så man fnittrar bakom tidningen och kikar på sin odåga. Det är skönt att läsa om andra kids med samma faser, få nya infallsvinklar till att tackla den där "vem bryr sig" ödlan som kikar fram titt som tätt...framförallt...det är inte UNIKT, det är en ny fas! Och så fort jag läst klart den så ska jag ge den till syrran, hennes 5½ åring är ju snart i skolstart....nya frågor, massa svar!

Och vad mer...det kanske även kommer att komma en som heter Vi föräldrar Tonår och vem kan inte behöva ha en sådan?
Undrar om de har "decoder" för smälla dörrn i ansiktet tolkningar, vad menar de när de skriker "du e piiiinsaaaaam" eller ger en sånna där menande & förnedrande blickar uppifrån & ned *S*...ja, en tonåring är inte lätt...de är ju speciella. Vad gör man när flick/pojkvänner kommer (ja, förutom att dra fram baseballträt & muttra)

Så Mia Coull and tha gang GRATTIS & jag hoppas den kommer finnas kvar lääänge lääänge! Gillade även din artikel om betyg i ordning & uppförande! Helt rätt!!!

Och åtminstånde JAG kommer sitta & vänta på tonårstidningen *S*...så ni kan väl göra ett provtryck och skicka om det inte blir nått hahaha!

http://www.viforaldrar.se/vara-tidningar/

Råkade av en händelse skåda reklamen, så jag beställde on line & slog till på vi föräldrar första året oxå...man har ju faktiskt glömt en hel del & det händer ju en hel del på 12år!

Och nu till det andra exet jag haffade Vi föräldrar Första Året: Där stod allt om det kroppsliga efter förlossning, alla de här utvecklingsfaserna per månad & lite lekar, samt det här med mat (ja å massa mer förstås).

Lite roligt var det på mat/kolik inslaget som snarare visar på att man ska nog följa sin egen känsla istället för alla proffs eftersom även dom har så skilda åsikter.

(grovt tolkat & saxat nu:)Ena damen(A) hävdade att föräldrar kan vara en bidragande orsak till kolik, en annan(B) hävda att så är icke fallet!

Och jag tänker då: Säg att du har tant A på bvc = kommer knäcka den lilla sönderstressade självkänsla du har som förälder till kolikskrik= onda spiralen rycker mattan!

Däremot om du har (B) så kan du få det där lilla extra som kan betyda så mycket, när du helst av allt vill stoppa bebben i frysen eftersom du inte sovit på 18dagar & känner dig allmänt sinnesrubbad!

Men det jag gillade med matinslagen var att de faktiskt inte (som på mitt bvc) säger en exakt ålder när barn ska börja med maten. Bvc (mitt) hävdar +6mån, i tidningen så var det från typ 4mån. Och jag tänker så här: När barn verkar mogna för det...testa, de kommer inte dö om man provar vid 4mån. Tänk på alla barn utomlands...kanske de i U-länder...de börjar ju äta i alla möjliga & omöjliga åldrar.

Och intressant var det oxå att bröstmjölk förebygger glutenint. något som jag funderat på om det överförs från mig. Att tex olika gröt har olika gluten så man kanske ska tänka på!

Ang. mjölkprodukter...min lille herre får gröt med en skvätt mjölk, han får även småyouhurtar. ..ibland drickyoughurt i flaskan & det verkar inte vara problem?!

Intressant med alla regler hit & dit. I juggeland ska en bebis på 6mån typ käka mat redan, så lite sunt förnuft & inte skräck för att pröva tycker jag!

Jag hinner inte med...hilfe!!!

Sedan det förra inlägget & förra veckan så har lillen ytterligare avancerat?! Måste han verkligen ha så bråttom? Jag blir helt stressad (ja, jag har faktiskt inte hunnit barnsäkra allt än).

Helt plötsligt så känns ALLT i mitt hem asfarligt, allt är en tänkbar framtida fara och med framtida så verkar det vara "om typ någon dag eller så" -framtid. Jag satt & fnittra i fredags, inte kunde lillen ta sig över tröskeln till köket...ja ett hjul kanske på sin höjd, mattan i hallen var en stoppkloss!

Så idag sitter jag i köket & pratar med mamsen i telefon medans jag drar igång fritösen, så när jag ska vända mig om rasar jag nästan framlänges...där sitter lillen med ett förtjusande flin?! Men??? HUR kom han in då? Inte hörde jag något, eller...ja jag snackade visserligen i telefon samtidigt men...?! Rullar iväg han så jag kan ta mig förbi, sneglar på fritösen...hm...hädanefter så får man nog allt ha koll på herrn eftersom det ibland skvätter när man häller i pommes eller sånt. Och visserligen kan väl en oljeinpackning i håret vara bra, men knappast het frityrolja på liten hårtuss!

Jaha...så snackar jag vidare & har min lilla rullande svans efter mig, som skrattar förtjust varje gång han får tag i mitt byxben & avlägger sitt blöta visitkort i knähöjd. Sen vänder jag mig om -den berömda tystnaden...hm...var e bebin?! Jo, under köksbordet...ryckandes i en liten tamp av den numer uppknöglade borduken...vad finns på kanten? Jo, verktygslådan eftersom jag nyss miklat med fläkten?! STOPP BEBIS!!! Kastar mig fram & drar bordduken ur handen samtidigt som jag håller en hand på verktygslådan...lite svettigt kanske?!

Och i min galopperande framfart så skrämmer jag lillen så klart (ja, tänkt själv en tjutande jättekärring komma dundrande emot er med villt flaxande armar & skräckscenario uppspelas framför ens innre hur verktygslådan hinner fara rätt ned... *S* det e horror!) så lillen hoppa högt, tydligen så högt så han knockade pannan i bordet. Är han så lång, eller är mitt bord så lågt?! Jag börjar undra...

MÅSTE han verkligen ha sååå bråttom?! Det går för fort, om två veckor byter han blöja själv & serverar mamsen frukost, veckan efter meddelar han att han flyttar hemifrån...ja, det känns nästan så hahaha. Vill minnas att med älsta så kändes det mer som allt tog tid...det kändes som jättelångt mellan sitta i gåstol, till att hoppa över trösklar (eller så har jag flaschbacks i ultrarapid & dimmor...)

The demolition man eller the dominator on wheels

Tiden går snabbt, eller så lär han sig väldans snabbt. Man hör hjulen rassla över parketten...man hör små lyckliga skrik, sen hör man rasslet...krascherna & kaboomandet?! It´s the demolitionman!
Jorå...har insett att nu är det visst dax att barnsäkra huset på en halvmeters höjd!

catch me if you can...

Lille herrn lyser av förstörelseyran...han når, han kan dra...det är spänning på hög nivå! Nu kan man glömma att ha tvätten på det extra tvättstället eftersom han springer dit och slickar på de blöta kläderna, vilket då resulterar i dregelfläckar innan de knappt hunnit torka?! Han rammar tvättstället eller bara åker in under det & fnittrar förtjust i sin koja?!

Har man han i köket i sin gåstol så rasslar han målmedvetet till kökshandduken som hänger på spisen, likt en tjur på arenan far han dit & borrar huvudet i handuken...rycker ned den och tar ett ärevarv med handuken på släp?! Man kan ta den ifrån han, rulla iväg han...sen kommer han galloperande tillbaka, sliter ned handduken med segerblicken...stoppar den i munnen och bara HA, trodde du inte jag kunde nå den elle?!

I vardagsrummet har jag en dum grej...mitt låga asiatiska bord...väldans smart eller inte! Och i veckan fick jag för mig att byta ut löparen mot en bordduk...väldans smart eller inte?! Ja, ni kan ju lista ut med lilltån att han drar sin repa vid bordet med endast EN utsträckt hand...han greppar bordduken och...springer som ett vildsvin...och papprena yr, brorsans mobil far i golvet...fjärrkontrollen exploderar & batterierna rullar som bowlingklot över hela golvet! The Dominator har visat sina moves!dagens bild: Demolition 1.0

Man måste tänka i högre perspektiv än 50 cm...har jag lärt mig den hårda vägen! Han gled förbi bokhyllan och rev tag i sladdarna till den fasta telefonen, så då flög laddningsenheten och missa hans skalle med en liten marginal?! Igår såg jag han kraffsa efter köksstereons sladdar...men för tillfället gick det att barrikera med en köksstol, men i hans takt så till söndag har han väl hittat stolens svaga punkt & rammar den så den far antar jag!

howdieho...here we goo

På en vecka har han lärt sig att behärska sitt fordon...

Jag satte honom i gåstolen veckan innan, då var det inte roligt efter 5 minuter då han tittat på alla saker & pillat på dem -han tjöt och ville INTE sitta där! Någonstans under den här veckan insåg han att om man sprattlar med benen så rör sig åbäket, och när han kom på det så gick det snabbt att kordinera armar och ben för att ta gåstolen i besittning och riva hela huset!

Nu greppar han stolen med armarna, precis som han ska lyfta den...sen springer han...sen river han allt han kommer över! Ögonen är vilda av rivarglädje...papper kan man slicka på, bita på!
Till helgen ska jag leta rätt på mitt "säkra huset lågt"-kit, stoppa in petskydden, sätta kantskydd på alla vassa kanter! OCH packa ned alla borddukar fram till år 2009 ungefär!

Tårögd mor...

Jorå, det är man...men inte så där hormontrippad utan snarare för den lille herrn knocka en raklång! Och vad ska man göra? Man kan ju inte ens börja böla...för då sätter man igång lillen oxå (jodå, sympatigråta funkar efter man knockat mamsen...minsan minsan)

Ja, ett kindben inslaget så snoken nästan trilla av...då satt man & flåsa som värsta förlossnings profylaxen...SAAAATAAAAAN I GAAAATAAAAN det gör ont.

Och lillen stirra chockad på en och jo...apbrölade av ren skräck! Inte för han själv slagit sig, utan för man flåsa & bet sig i läppen för att inte vråla rätt ut! Och lömska barn...man åker på en nit varenda gång *S*


När ögonen slutat flippra runt som pingpong bollar & stjärnorna försvann ut med dimman, så titta man ned på misshandlaren och ja...världens flin, så hade man NÄSTAN glömt hur ont det gjorde sekunden innan.

Nyss...skoja man med den lille wresslaren och tjong i planeten sa det, han körde dansk skalle på läppen?! Amen är du söt eller är du? Nu sitter man med fläskläpp och blodigt tandavtryck i läppen....fräckt värre, ser ut som jag vart i fight med...ja en planka eller så!

Okej om han förvarnade med ett illvrål...typ skrek HAIYAKAWIII och slängde sig fram, så kan man ju ducka eller något, icke då...lömska Hugo kör lovidovie...flinar & gurglar, kuttrar och blåser dregelbubblor och man bara åååh mammas lilla älskling...mamma ska pu...AJ DIN SKIT, SVINHUGO...aaaaaaj och ja sen har man tårar i ögonvrån och mummlar av smärta, försöker blänga sådär nanny-strängt på han...ni vet "nu får du ligga i skamvrån"-hotfull blick (ja, man kan väl få INBILLA sig att onda mamsen-blicken ska ha någon effekt vid det här laget).

Det här med lägga på golvet...ja han rullar som en grillad kyckling på spett, försöker tydligen alltid hamna UNDER bordet och det går bara snabbare och snabbare. Man lägger ned han, blinkar & så ligger han på rygg och vevar som en sköldpadda?!

Och den där upphetsade blicken när han ser en leksak/papperstuss/tidning?! Swooch säger det och han slänger sig frammåt med vevande armar?! ALLT från bordet åker i backen när han sitter i matstolen?! Och det "senaste" är att väga saker i handen...skaka om dem innan de hamnar i backen!

Mammas hår är oxå en glädjekälla...hänga sig i hårtessarna tills man nästan blir flintig, vet inte vad han tror det är, han har nog missuppfattat det hela & tror det är lianer! Eller vem vet, han kanske tror sig vara reinkarnerad prins som ska klättra i hår?! (nä, det blir sagor om Totte hädan efter... totte hos DOKTORN...mmm)

Och han är som en papegoja som upprepar allt, la märke till det härom dagen då jag hosta lite...någon sekund senare hör man host host från lille herrn?! Tänkte mnja...tillfällighet kanske, så jag hosta igen & jodå, liten härmapa gjorde det samma!

Så...nu leker vi härmapa med ljud, jätteroligt & då kan man ligga med fånleende på läpparna på säkert avstånd från skallaren!

Och nu är han 5 månader...damn kom på måste ju ringa BVC för lite väga-mäta skoj! Och han gillar klapprandet av tangenter så...nu ska han få skriva sin första lilla hälsning åt er alla:

mnjnb9ok b .- o obi < vvres67 hj

Ja, är det någon som kan koda loss det där och ser vad han menar...så får ni gärna upplysa mig & min kompis islåsan hahahaha...nu ska vi dreglas & kramas innan ninnananna mannen knocka han en sväng ;)

Det kostar...

att äga ett stycke snart tonåring... jorå, har upptäckt att jag har en vandrande liten märkestorsk i min ägo! Skulle ju som sagt dra & shoppa lite...så jag gjorde en check i sonens garderober och insåg att nu har han dragit iväg på längden igen och shopping stod på listan!

Förhörde mig om vad herrn ville ha...då kom det: mnja asså ett par lacoste tröjor (å nej, är de inne nu igen), björn borg kallingar (fnys...JC har skitsöta kallingar...nej förresten, fel ord coola kanske funkar?!) bla bla blaa...fred perry...tralala...jag såg liksom tusenlapparna fick vingar, svävade ut från min (observera DKNY) plånbok (mamma e INTE märkestorsk...nehee då, har ALDRIG vart det).

När vi snackade jeans så skulle det vara 96 eller vad de nu heter (men mamsen vet iaf att de kostar 1500 lugnt). Höhö...det är väl en sak att mamsens jeans får kosta så mycket, jag växer ju liksom inte och mitt ass kan behöva dyrare bralls eftersom de ofta är mighty små i storlekarna så man slipper se ut som en tandpetare i sopsäck med fladdrade lårtyg and sånt shit (se där vilket försvar JAG har...känn på den liksom)!

Trippade & kollade på de där förbannade krokodilerna...PAH...vaddå 800 spänn, eller?! Glöm & dröm lille vän...mamsen ska köpa annat...mamsen har icke shoppat kläder åt sig själv på evigheter!!! Och jag tycker inte ens dom e fina...jag hade lacoste när jag va kid, men jag va inte så förtjust i dem...ja, en klänning va okej, men jag bad min mor sluta köpa dessa tenniströjor den där krokodilen skavde jämt och man måste STRYKA eländet (me don´t lajk)!

Haffade ett par jeans på hm...tänkte jaja det får väl bära eller brista då (passa på att haffa ett par björn-fillingar som kompensation ehe), när man kom hem så var man nästan lite urskuldrande...ja jo...jag köpte dom här...asså du kan väl prova...ööh kan lämna tillbaka...eeh ja! Shwoop sa det...aha, det e dom där, amen dom e helt softa...ja, jag tar dem...dom sitter asbra, rätt häng!

Hm...??? Vad hände?! Jaja...då kan vi köpa fler par imorgon...lille herrn svalde dom & GILLA dom, men jag kan ge mig fan på att OM han var med när jag handla så skulle han rynka på näsan & säga nehee då, ursh så ugly!

Vad lärde vi oss idag då? Jo, man kan finta barn...mamma vet alltid bäst hehe och mutor funkar alltid! Observera att ordningen är viktig för succén...först frågar man: Vem älskar mamma (demostrativt pekar man på kinden...en liten puss kan man alltid snylta till sig hur gamla de än är)? Sen kastar man kallingarna på ungen och därefter harklar man & smusslar med hm påsen och voilá!

hepphepp...

Jo då, jag lever...har inte blivit mkt till klottrande här eftersom vi legat sjuka i omgångar & varenda gång man smygit sig till burken för att klottra...så kom visst det berömda hjärnsläppet morr...
Jag har diktat ihop sååå många klockrena inlägg i skallen...gjort minnesnoteringar (ja, med samma döda skalle uppenbarligen) och sen...BLANKT när man väl satt sig! Sen undrar man...skrev jag det där eller var det i min skalle jag diktade upp det? *S* Ja...SNURRIG är förnamnet!

Utöver det hela gick älskade plastmorfarn bort bara POFF, så man satt med gapande mun och klia sig i skallen ett par dagar...sen var det bara att sätta in alla resurser på max igen för att rodda ihop en begravning (...igen känns det som). Det är ju så mycket med det...det ska väljas platser, kistor, urnor, dikter, annonser...släktingar ska meddelas & pappren ska kollas....det ska ringas, det ska in med anstånd...boupptäckning, testamente & fan vet vad mer (har jag glömt något...det är det enda man funderar på, en såndär jobbig känsla man får när man kör checklista A4 x3 typ).
Ja, så ska man jaga tag på troligen döda advokater & spåra lagfarter oxå...tja, mitt namn e miss Marple nu mer och snart ska jag skaffa mig förstoringsglas och anlägga en najs röst när jag rider genom de norrländska skogarna i mitt sökande! Och man ska passa sig, man måste ringa "rätt" släktingar eftersom fejder är en najs inslag oxå *S*...goddamn it!

Update på mister Buddha- cirkus 7kg kärlek, fnittrande & jollrande bundle of love fiser och har börjat med smakportioner...funkar superbra. Hälsade på två 9månaders grabbs & till min chock så skilde det typ 10cm mellan han & de stora pojkarna??? Ursäkta mig, men vad är det man närt vid sin barm...odlat under naveln?! Kommer han bli en gremlins om han skulle käka efter 12 slaget, eller?!
Mödrarna till gossarna blide förvånade när mitt lejon kunde sitta i matstol redan & gillar att sitta själv, eftersom det gjorde inte deras förrens 5-6mån och ja, hans kilon fick ögonplopp dom med. Men alla barn är ju olika snabba med allt, ena av deras grabbar lär gå vid det här laget medans den andra knappt kryper, min stora herre började inte gå förrens preciiis dagen efter han fyllde ett, medans jag släppte bordet & dansa över parketten redan vid 7månader (och alla trodde jag va en docka...mmm..jodå, så bedårande & liten...nu är man kärring va *S* glansdagarna e över & ingen tycker man e jordens mirakel för man kan springa med barnvagn, eller jonglera med barn på höft...)

Happs...det får väl duga för tillfället, uppdaterar när jag slutat dribbla listor istället för att sova, slipper bli väckt kl7 på morgonen för stora herrn slarvat bort nycklar & liten tog över väckningen vid 8. Idag va jag snygg...blodsprängda ögon, håret på ända...minimal sömn och skulle sitta & planera på begravningsbyrån...KAFFE säger jag bara...KAFFE hade jag inte ens fått i mig & som bekant funkar jag INTE då! Satt väl mest å pilla navel, försökte få en klar tanke UTAN att rulla med ögonen & försöka blasta igång skallen...torka dregelsträngar på mig själv typ hahaha. TRAGISK syn...men som tur är kan man ju gå under "nedbruten av sorg & småbarnsmorsa,klart hon ser ut som ett vrak"...mycket effektivt!

Go natt på er...nu ska jag vältra mig likt en döende valross i min säng och portförbjuda alla små fötter...jag ska SOVA ut!

Mammas hjärtegryn...

En sak som är skönt med lille herrn nu när han fick feber upptäckte jag:

Glupska barn vrider sig inte som besatta maskar i famnen när man ska ge dem alvedon...de tittar glatt på skeden som närmar sig & undrar vad de nu ska få smaka...och sväljer utan ett pip!

Storebror va inte alls sådan, han gjorde allt för att undvika! Vi minns det här med kila fast mellan låren, halvligga över han & försöka pricka! Vad prickade vi då? Jo allt annat än munnen! Bästa var nere i juggeland då han blev sjuk...fick någon rosa sörja...den va klibbig den & vi var tre vuxna som försökte få i han den...vi var tre rosa vuxna som undrade vad som hände!

*S* ja, vilka minnen man kan få av en flaska alvedon & en sjukling...men nu sover lillen och jag ska passa på att fixa här hemma...tooodiloooo på er alla ;)

Nyss va han ju bara så liten
(ja, så lång tid det nu tar för mamsen
att hala upp mobilen & klicka)










Å Nyss va han ju bara så liten (3dgr gammal)

Gud vad fort tiden rinner iväg...

Första sjukdagen...och en invalid!

Ouff...Idag kan vi impa med att vi haft första dagen då liten är sjuk! Inte för att jag haft den där klassiska dagen då man själv nära på lipar efter sin egen mor hehe! Lite kinkig bebis med ögoninflamation och rossel, kanske en host här & där! Men inte mer än att man kan sjunga & dansa loss ett litet flin mellan "du vet inte hur det är när en pojke är sjuk" gnällandet!

Själv känner jag att världen snurrar en aningens mellan varven...öronen dunkar lite lätt och troligen har jag satt en potatis på tvären i halsen...jo då, något har krypit över mig med...men än så länge rinner inte snoken åtminstonde!

Stora herrn propsar på att åka till akuten! Ja, han har skadat sitt knä! Och hur han gjorde det?! Ja, medans morsan shoppa bokhyllor så var herrn ute med sin kära bmx...tappade bort mobilen, sen så hittade han den (som tur var...or ELSE) då hade den EN repa...vojne vojne, han ska cykla hem & plopp... luren gled ur fickan & i backen igen...2 hack där färgen lossnade?! Jo...så då fick herr pedant utbrott och misshandlade sin cykel och på så vis orsakade han sig knä ont!

Ringde mig för att upplysa att han troligen BRYTIT AV BENET...efter han berättat sin snyftare om hur det kom sig att han nu var invalidiserad så...mnja, tro inte att jag tyckte synd om herrn! Sparka på cykeln för han tappade telefonen?! Ursäkta mig...vaddå utbrott?! Så...jag sa helt enkelt: GUD STRAFFAR IDIOTER, SOMLIGA PÅ EN GÅNG...där fick du för du sparka på cykeln...nu vet du ju att det uppenbarligen INTE hjälper! Han garva...aaa så sa mormor oxå när jag kom hem! Vad ska man säga?!

Imorse trodde lilla herrn att knäskadan skulle funka för en sjukdag eller så...han kunde ju åka till karolinska och sen bli sjukskriven OCH få kryckor! Smart unge, men...så länge man kan gå när man tror mamsen inte ser, så är man inte dödsskadad nog! Så marsh till skolan, butter som få...jag var nära på en barnmisshandlare som tortera han...jaja as if, finns skolsyster & anser lärarna att han inte kan sitta på häcken med böckerna på bänken efter som han va så halt...så skickar de hem han! Visst, kände mig lite taskig...men misstänkte att herrn överdrev...och visst hade jag rätt!

Herrn kommer hem från skolan & ska dra vidare...spela (så hallt va?!) hemma så nära på slääääpa han benet efter sig, hoppade och körde hela showen. Tänkte jaja...sen när han stack smet jag ut på balkongen för att se om han var lika invalid när han skulle över gatan... tripp tripp med lilla rumpan...visst lite kunde man se att han var stel, men inte i närheten av det han uppvisat hemma! I WIN AGAIN...mohahaha 10 points to mama zero to the kid!

Har jag närt en martyr vid min barm or what?!

Ja, jesus säger jag bara...ungar kan verkligen konsten att jama ibland! Stora sonen gillar nu för tiden att spela plågad martyr...han liksom bara får iiiingentiiiiing fast han hjääälper till massor! När han drar på växeln så skulle man gott kunna tro att det är obetalt slavarbete som försigår här hemma, satan & hans gastar torterar honom och han är säkert förvisad till ingenmansland oxå!!!

Inga pengar får han på mobilen, inga pengar till habbo...ja, han verkligen liiiiider?!

Och joho då...lika schnygg som den här draken blir jag, när jag tassar in hos den plågade själen för att ifrågasätta vad herrn syftade på när han snorka upp snoken och hasade in till sitt rum! Jamen...det är ju som om han inte finns längre, bebisen får saker...MASSOR med saker, men inte han!!!

Nähe...och allt detta för jag inte ville köpa habbomynt för det facila priset 175 spänn...?! Jag trodde jag skulle explodera...räknade upp den gångna månadens spender saldo till sonen: mobilpåfyllning á 125 spänn (villket brändes på förbannade habbo, mobilspel & annan dynga), ett teleskop á 699 sköna riksdaler, för att inte tala om kläder, hårklippning & allt som hänger ihop med skolstarten..vaddå inte fått något?!

Snyftande försök till...amen bebisen fick kläder i present från jugo...vaaad fick jag (nära på drama hand på pannan..)! Ehum...ja, du fick armband, tröja & flagga?! Vad vill du ha mer? En body & bebissalva till rumpan eller??? Genast tystnade herrn, kapad vid fotknölarna...så försökte han sig på osynlighetsfaktorn...iiingen seeeer han liksom...asså bara bebisen?!

Amen dra mig baklänges i håret, naken på asfalten snälla nån!!! Tack för den liksom, här har man fixat barnvakter för han ska få egen tid med en, åkt & shoppat själva, han har tillbringat tid själv med mostrar & morbröder...sen ska man höra det där?! Ska man skratta, gråta eller explodera?! Herrns "hjälpa till" ådra sträcker sig till att plocka ur diskmaskinen & mot detta får han betalt till råga på allt...men inte denna dag, då var allt skit & kanariefåglar!

Då var det allt att dra fram papper, penna & miniräknaren...skriv upp allt du fått & handlat och gjort...och så skriver vi lillebrorsans kläd & blöjkonto, sen tar vi mamsens shopping & minutrar alone. Hur stod det nu till på rättvisevågen?!

Slagen herre muttra buttert något ohörbart...AH, ungar kan verkligen konsten ibland att spela drama i flera akter. Sen var allt frid & fröjd igen...ungefär tills herrn insåg att mamsen ska ut på lite party till helgen! Men strecket var draget i sanden *S*...mot lite dvd & chips så var det okej igen!

Å vad det ska bli trevligt med middag & kanske något glas vin, lillen får klara sig på mjölkersättning & mormors famn tills alkoholen dunstat av...nu ska man få snacka vuxenspråk några timmar hehe!

I just wanna be left alone :P

En gång i tiden så hade jag en stoooor säng...det var då det :S nu för tiden så invaderas den i skydd av mörkret eller i gryningen av värmande små element. Man kan vakna med en fot i pannan & en på ryggen och undra vad som hände egentligen?!

Det är fruktansvärt trångt helt plötsligt...man blir manglad från alla håll & kanter eller så gurglas det och skrattas...man vaknar av två pigga grabbar som busar i sängen?!

Hmm...privatliv anyone?! Men det är ändå rätt så mysigt *S*...men ibland så blir det grymt varmt...

In the motherhood....har du sett den än?!

Amen damn...råkade skåda något på msn...helt woonderbaar om små sköna kids! Spana in serien, kid or no kid hahahaha.

http://inthemotherhood.msn.com/

Sköna scenen...sonen sminkar kattens ass med mamsens läppstift AAAAHAHAHAHA!!!!! Genast är ens barn små änglar i jämförelse!!!

Burn biyach buuuurn...

Heh...ja, på två sätt då...ena är att man fördrivits ur sängen med halsbrännan from hell och i väntan på att medikamenten ska bädda in elden i fluff så har jag snokat i bloggar :O

Och jupps, läste ett inlägg hos Cian/Vilding om dumma dagispersonal komentarer, när de försöker ge en dåligt samvete för man ej kan närvara alltid på deras olika aktiviteter. Man har ju fått höra komentarer när sonen var liten & man som ensamstående jobba häcken ur led med kroniskt dåligt samvete på axlarna och chefer som inte alltid prioriterade att dagis hade venisage mitt på dagen, utan man förväntades jobba sina timmar. Det är ju inte alltid man kan trolla med knäna & fixa ledigt för att myspysa & titta på saker.

Och just den där komentaren "han fick fika med oss, så han inte kände sig så ensam" kan få en rasande, så där så man känner att mmm...jorå en klackspark i pannan på dig då mysbrallan, tack för komentaren...du tror inte jag är medveten eller?! Eller en dagisfröken som amatör-analyserade ett läge baserat på en obstinat treårings uttalande...

I´ll give you the story:
Son, tre bast klarade inte av att gå in i en leksaksaffär utan att det escalerade till utbrott, han inbillade sig att varenda gång man passerade en sådan affär så skulle mamsen med glädje håva upp pluskan och införskaffa bilar...helst stora spindelmannen eller batmanbilar runt tusenlappen!

Och hur kul är det att försöka dra ut en grinande unge som stortjuter?! Inte så att halva gatan vänder sig om och nära på anmäler en för trolig barnmisshandel eftersom lilla pärlan kunde vråla som om livet var slut om han inte fick en ny leksak?! Tyvärr så anser jag inte mig skyldig att inhandla leksaker pga terrorutbrott och tillslut så fick jag nog, sonen fick totalförbud att entra leksaksaffären tills han kunde behärska sig och tills han klarade av att bara titta...som då hade vart den tidigare orsaken "bara titta mamma" (my ass)!

Så en dag när jag ska hämta sonen så kommer dagisfröken, väldans upphetsad och deklarerar att sonen bett om att få gå in i leksaksaffären. Han hade sagt ngt om att han aldrig fick för mamma och genast förhörde miss fröken mig om kamrater, leksaker och varför han ej fick gå in?! Blodet började KOKA...så jag frågade henne om hon rent av fått svar av han VARFÖR han ej fick gå dit, istället för att försöka korsförhöra mig & luska ut eventuell leksaksmissär?! Eh...? Så när jag vackert förklarade...eftersom jag då kände mig tvungen att sänka graden av brottsmisstankarna om att sonen kanske bara fick leka med grytlock & kottar(?!)som alla stackars ensamstående morsor troligen tilltvingar sina barn medans de själva shoppar på NK & lever sitt syndiga leverne!

Plötsligt såg hon jävligt dum ut...och bara jahaaa, okej var det SÅÅÅ det var! Och man bara...jahaaa...och du gick på dina timmar sa du, du fick betyg som dagisfröken? Du är förvånad över trotsåldern & barn som ligger och stortjuter på golv i hop om att lyckas knäcka nöten & få som de vill?! Smartskaft eller?! Den kvinnan var lite "speciell" kan vi konstatera, hon hade alltid lustiga komentarer...man såg att hon måste tänka negativt om allt som inte klaffa i hennes hjärna! Lite domedags-varning på henne!

Vid ett annat tillfälle kom hon på det ypperliga brighta idén att sonen behövde en fritidssyssla, en hobby liksom?! Man bara jaha...och varför då om man får fråga? Jo, sonen skulle börja på fotboll...hon va fotbollsmorsa & sånt var skitbra för grabbar?! Tittade på henne, undrade varför? Nä, men det är bra! Ehe...jaha du säger det?! Har sonen yppat att han VILL det, har han på dagisgården påvisat dolda talanger, verkar han i behov av det eller hur kom hon på detta???

Nada svar, så jag frågade henne om hur det skulle funka hade hon tänkt sig...hon pressa en lapp med träningstider i min hand?! Träningstiderna var ju...en timme innan jag slutade jobbet samt lägg på resan hem...då är vi uppe i cirkus 1,5tim OM man inte råkar ut för strul med komunala färdmedlen, samt...jaha vissa träningar var inte på lokala fotbollsplan utan i tjotahejti?! Ja...då kunde man ju ta bilen dit, säger smartasset?! Jaha...men om jag då varken äger en bil eller ett körkort, hur gör man då? Klikli i skalleponken & hon tänkte...man bara suckade och undrade vad fan som felades denna kvinna. Frågade henne om hon då som den eminenta fotbollsmorsan rent av då kunde tänka sig att ta med sonen till dessa träningar? Eh, nä för hennes barn var ju äldre & hade andra tider & blablablaa...man bara du, gumman svälj en sokiplast istället och fundera mindre!

När sånna här människor kommer med sina tankar, så undrar man hur de tolkar en & vad de tror om en. Är man som ensamstående en riksidiot som inte är kapabel att ta hand om sitt barn? Man har inget hum om fritid eller hobby utan man bara käkar praliner & lackar naglarna?! Fyfan...hon var listetta på "irriterande människor i min omgivning" och när hon senare skulle sluta så var jag SÅÅÅÅ ledsen MOHAHAHA...oj vilken förlust?! År senare bytte jag lgh & hamna på en gård som hade dagis & där HON jobbade...från min balkong kunde jag se henne "arbeta". Ungar som ramlade och hon lyfte inte ens på häcken för att trösta, ungar som mitt framför snoken på henne "rymde" över staketet...i mitt stilla sinne tänkte jag VAD hade min son egentligen vart med om, hade hon tröstat honom när han slog sig? Hon var inte alls en trevlig fröken på det jag såg. Började fundera på varför hon kännt sig manad att ge mig råd? Kanske skulle jag nu vråla råd till henne från min balkong? Hmm...det skulle säkert vara poppis?!

Bästa var när en unge trillat & hon sket fullkomligt i den, så ser man mamsen kliva in på dagisgården...jävlars vilket fjäskande & blåsande det blev. Men mamsen var icke född i farstun utan undrade hur det kom sig att hon hört sin dotter tjuta över hela innergården & förrens hon når grinden så "hörde" fröken det? Tyvärr gick de in, så jag fick inte höra den fina förklaringen *S*! Det var icke bra att vara granne med dagiset, man fick mer tankar om HUR hade sonen egentligen haft det på dagis? Var det värt att jobba alla de där timmarna och låta han vara där?

Hmm...och nu när man snart kläcker en ny...dagis?! Kan man inte packa in dem & klistra fast dem vid låret tills de blir myndiga?!Vill man ens lämna sina telingar där? Funderar på bli hemmafru för resten av livet *S*...eller ÄR det inte skönt att lämna på dagis och ha lite vuxenliv...umgås med folk som inte käkar kex med hela ansiktet? Tuff fråga...men om HON skulle jobba där...då packar jag och flyr direkt!

Dingding...dax att vakna nu elle?!

Ibland är det nästan lite tröttsamt med folk som blir fullkomligt lyriska när de ser en mage, deras hjärnor försätts i någon form av trans och huvuden läggs på sné och det inbillas att man har gröt i hjärnan av hormoner, självfallet är allt en gravid kan tänkas vilja snacka om 210% barn, förlossningar och sånt crap!

Då blir man sådär...öhö... *HOST* och nya trenden för nagellack är...? Har du sett vårskorna kanske? Testat den där vita twix eller??? Desperat försöker man tilltvinga sig ett samtalsbyte snabbast fan hehe!

Som tur är så har man en massa vänner i olika stadier i livet och med olika förstånd, så det kan kännas väldigt skön att just SLIPPA snacka graviditets trauman, ungar och tuttar. Det värsta jag vet är när "förstå sig på":are slår slint och ska ge en dröser med tips, helst ska det vara helt främmande människor som hoppar på en på gator, busshållsplatser eller t-banor och de vill gärna inbilla sig att man är gröngöling...

Det brukar vara ungefär då fan slår till hos mig och man börjar lalla runt dem med att nähe du jag är 5 barnsmor serrö och diverse annat roande bara för att skåda deras reaktioner! Kom å tänka på det när en annan gravid blev påhoppad av en euforisk tvångssamtalerska som var proffs med barn typ...vi utbytte blickar, jag & den gravida och himmla med ögonen i totalt samförstånd!

Och det är ganska tacksamt med vänner som dyker upp med oväntade gåvor...så där lite genomtänkta ur annat perspektiv...kom å tänka på det då jag nyligen istället för de obligatoriska bebispaketen fick en chokladask, blommor, böcker och ett pedikyr presentkort. Då blir man nästan lite tårögd...bara ååååh...någon tänker på fluffiga lilla mig oxå...och det avhandlas ANDRA ämnen än bebisar! Gud vad det är skönt!!!

Man är inte bara en barnaalstrande liten höna utan även en person med ANDRA intressen *S*!

Finta kids...who me?! Nääääh...

Hehe...läste hos cian om att låta barn vinna- den perfekta finten! Jag är specialist på finta ungar... syrrans lilla korv kan vara väldigt butter om det råkar vara moster som kommer för att hämta på dagis & inte papsen eller mamsen.

Istället för att få en grinig unge på halsen som kastar sig i backen och tvärvägrar så får man vara smart, tävlingar funkar alltid. Och självfallet loosar man frivilligt bara för att glädja kidsen. Nu sist snackade jag med mamsen i luren & han var där, han började föra världens oljud i bakgrunden, bråka med sin morbror...skrek som en liten gris, lyfte på andra telefonen så det blev rundgång och man nästan förlorade hörseln samt hamna i psykos.

Så...jag ber mamsen som börjar tappa humöret att ge luren till surmuppen, bad han leta rätt på alla bilar som han har hos mormor, sortera dem på färg och räkna ihop alla och sen komma tillbaka och berätta för mig hur många han hade! Mamsen pustade ut och brorsan fick vara ifred, efter 10 minuter meddelar liten mig om alla olika färger och antal, efter som mamsen & jag inte var klara i luren så fick han nästa uppgift...sortera skor i hallen *S*...fan, jag gillar barnarbete vad det verkar!

Men det funkar, man bryter tankebanorna på barnen och de får känna sig väldans viktiga utan att man behöver tappa tålamodet och få skallebank som heter duga när ljudnivån slår i taket! Självfallet så låter man dödligt imponerad av att de kan räkna & att de har sorterat...vet inte hur många OOOOOOH va du är duktig man vräker ur sig *S*. Funkar varenda gång och man köper sig lite lugn & ro!

Problemet är bara när de blir äldre hehe...det funkar inte längre att säga till sonen att sortera skor i hallen eller räkna typ läxböcker, då får man onda ögat direkt. Nu kostar det oftat pengar istället *S*....du får..hmmm...20 spänn om du gör ditten & datten?! Tyvärr lär de sig även på kuppen att börja trissa upp beloppen, man sitter och dealar med en lill mafija helt plötsligt... herregud barn är livsfarliga att ha & göra med ibland!

Nu förstår jag varför jag tyckte det var så enkelt när grabben var liten, man kunde ju finta han lättare när han blev jobbig...inte som nu en beräknande liten ödla mellan varven som vänder det emot en...kör sin musik ashögt för han vet att man tillslut slänger en 20:a utanför dörren och bara GÅ UT OCH KÖP GODIS eller nått....bara gåååå....låt mig vara...

Helvete, vad har jag gett mig in på *S*...ser skräckvisioner om när han blir 15...eeeh jaha (satan) så du har högsta betyg i alla ämnen sa du, hmm...jo självklart ska mamsen betala för lite moppekort & en shiny ny moppe (GULP)!!!

Måste ändra teorier här snabbast fan, annars lär man sluta som bankrutt, tänk bara några år framåt...jaha så du tog studenten sa du och ska plugga vidare...jo, det klart mamsen betalar körkort...ååå hade jag lovat en ny bil oxå (fan, tunga minnesluckor)?! En Nissan sunny-83 funkar...nähe jaha du ville ha en lotus sa du....ska bara ringa papsen...be right back?!

*S*...japp, så ni ser...man måste tänka sig för riktigt noga, rätt vad det är smäller det troligen tillbaka eller så får man börja spela på alla dessa lotterier för att KANSKE vinna några mut-miljoner så man kan klara sig undan personlig konkurs! Självfallet grova överdrifter & vild fantasi...men farligt nära sanningen om man inte passar sig!

Fast jag minns då vi lät en kusin nere i juggeland "vinna" i fotboll, trots att hans bollsinne var lika med NOLL & odrägligt bortskämt gnällarsel till unge. Men syrran & jag var ju "gäster" i deras hem, så vad gör man inte för "husefriden".
Tss...både syrran & jag ångrade oss rätt snabbt när den otacksama lilla skiten började dissa oss stenhårt, säger till sin paps att "kvinnor är som kalkoner & jag segrade från början till slutet".

Fyfan vad arga vi var sen...jävla ungjävel...nästa gång ska vi spela brallorna av dig...KALKONER VA?! Mutter mummel...men vi nöjde oss med att skrämma skiten ur ungen *S*...fyfan vad vi var elaka, konstigt nog älskar fanstyget oss än idag och nu är han en stor kille, skulle aldrig våga säga så igen för han vet nog att vi kommer plocka håret av han om han EVER drista sig till sådana dumheter?!

En varning utfärdas, snuskgubbe i söderort...

Är man boende i söderort med omnejd...så bör man passa sina barn extra noga just nu, igår fick jag höra om en extremt oroväckande och otäck incident vid en skola i Bagarmossen, dagtid. En äldre man i neonrosa overall, runt 60-års åldern gick fram till en liten pojke och började rycka i hans byxor... när mamman upptäcker detta, att mannen står & drar i hennes sons byxor och ropar att han ska sluta omgående med detta så säger herrn att han "skulle hjälpa till att dra upp byxorna" på pojken??? Och sedan lägger han komentaren att pojken kanske har gjort på sig?! EHE?! Så liten va inte pojken, men dock i dagisåldern!

Polisen har blivit informerad om incidenten, även om det ej ligger en anmälan om det just nu! Och som polisen sa, så kommer detta upprepas i regel...detta är nog bara början och mamman hade tur som tog det lugnt i chocken och fick bort sitt barn! Vem vet hur det kunde ha slutat?! Men tråkigt nog ville hon ej anmäla händelsen utan en annan ringde in och åtminstånde påpekade incidenten, eftersom hon arbetar på fritids & de brukar få larm om sådana incidenter och tyckte att det borde komma fram, så även dagispersonal vet att vara extra vaksama för närvarande!

Visst, det kan röra sig om en förvirrad gubbe, kanske mentalt koko...men hur jävla normalt är det att ens dra i någon annans barns byxor? Man kan påpeka sådant för föräldrar, men sällan att någon gör det! Så när jag hörde detta tog jag ett snack med min grabb, även om han är i skolåldern men man vet aldrig, hellre att han vet hur han ska bete sig i en sådan situation och speciellt nu när det faktiskt har hänt inom min bekantskap, det är inte en notis om någon som man ej känner!

Jag blir vansinnig när jag hör sånt, personligen så skulle jag gjort en anmälan direkt på plats med mobilen...man vill ju inte att andra ska bli drabbade eller att herrn kanske tar ett grövre steg! I mina öron låter det som en pedofilvarning...för varför drar man ens i någons byxor?? Och vad hade hänt om han fick av pojken byxorna? Med tanke på han smyger runt på en skolgård...bara det får en att ana det värsta och träningsbyxor är enkla att få av sig om man är ute efter sjuka saker! Jag hade anmält, sedan hade han fått förklara för polisen vad han pysslat med!

Samma sak med en av mina syrror, hon rasta hunden och råka på en blottare...vi anmälde direkt och polisen kom på stubben och letade...även detta på ett skolområde! Jag tycker man ska ta det på allvar, inte vänta på att något ska hända!

Ekorren eller aka SUPERMUSEN...

Look at me...look at meee...Im a hairy basterd...mohahaha...

Från mitt apatiska dö-läge igår till detta påtända ekorrstadium idag...ja man kan ju undra vad som händer hehe! Snacka om att man drar ojämt i orken, finns liksom ingen såndär normal lunk här inte!

Började min morgon med en latte på balkongen...solen sken och sakta vaknade min förvirrade hjärna i värmen, eller troligen fick jag värmeslag eftersom det faktiskt är snö ute, februari och man ska inte kunna softa i solen då i en vanlig munkjacka...man ska frysa tills man tror fingrarna trillar av för evigt & bära pälsmössa *S*!

Hepphepp va det gick efter jag lapat sol, började med en storstädning hemma...och sen boka tvättstugan samt körde på hemma med tvättmaskinen. Det tvättades täcken & kuddar och allt som låg löst! Tvättade fönstren och borrade äntligen upp sonens persienner...som jag typ köpt förra vintern *host*! Dammat & fejat...jagat runt med damsugaren...ja du, lite sol och hej va det går!

Sen så släpade jag ner den där säcken med kläder till försäljning...gud så skönt att bli av med skiten, förhoppningsvis så kanske man får några spänn på avdankade kläder som bara legat och skräpat här hemma! Passade på att fynda en babygunga av bara farten och funderade på ett babygym men besinnade mig i sista stund...jag tycker dom ser så roliga ut, man hänger upp kidsen i dörröppningen & så hoppar de som galningar...sen kan de dregla på golvet så man kan få sig en skridskofärd som heter duga...med andra ord...lite action i hemmet mohaha!

Ungefär efter den shoppingen och man står vid spisen och lallar med middagen så bara ...pyyyyyys...och sen gick man som man hade en tre tons stenbumling balanserande mellan knäna...hoppsan Kerstin, nu tror jag visst jag överansträngt mig en aningens och man var fortvarande inte klar med tvätten...ehe ojsan då?! Undra om jag råka snorta upp något av bara farten eller?!

Vart ifrån kom denna energi och varför tog den bara slut så där poff?! Några baljor kaffe och lite avancerad zapp på tvn...men näe...en dextrosol på det? Men näe...energin va borta...jag va död, färdig...veva med vita flaggan. Fettade ut mig i soffan och tänkte...ååå va jag sitter skönt nu...

Så kommer sonen...kan du gå och köpa popcorn till mig? Ett evil bläng från min Al Bundypose i soffan och levererade svaret att du har egna ben lille vän, så skutta du och handla dina popcorn, för inte ens med en lyftkran så kommer jag förpassa min lilla rumpa genom ytterdörren till förmån för att halka omkring som bambi på hal is och hoppas jag kommer till affären in one pice! PFFT...karlar?! Vad är det med dem?! Finns det en inbygd gen hos dem som tror att man efter man skrubbat halva huset och donat ska springa ärenden åt dem?! I helskotta heller! Han har egna ben minsann, sist jag kollade!

Försökte mig givetvis på en avancerad muta...det finns ju twix i skafferiet om du vill ha det istället?! Eller...vi kan ju baka något gott kanske, du bakar- jag läser? Pfft...dagens ungdom?! De ska ha popcorn va?! När vi ändå har en massa onyttigt socker i skåpen och chokladdränkta kexbitar?! Och så larmar de om barn som käka för mycket godis va?! Ja, inte min lille herre...han ska ha poppade majskorn istället, den lilla friskusen?!