Burn biyach buuuurn...

Heh...ja, på två sätt då...ena är att man fördrivits ur sängen med halsbrännan from hell och i väntan på att medikamenten ska bädda in elden i fluff så har jag snokat i bloggar :O

Och jupps, läste ett inlägg hos Cian/Vilding om dumma dagispersonal komentarer, när de försöker ge en dåligt samvete för man ej kan närvara alltid på deras olika aktiviteter. Man har ju fått höra komentarer när sonen var liten & man som ensamstående jobba häcken ur led med kroniskt dåligt samvete på axlarna och chefer som inte alltid prioriterade att dagis hade venisage mitt på dagen, utan man förväntades jobba sina timmar. Det är ju inte alltid man kan trolla med knäna & fixa ledigt för att myspysa & titta på saker.

Och just den där komentaren "han fick fika med oss, så han inte kände sig så ensam" kan få en rasande, så där så man känner att mmm...jorå en klackspark i pannan på dig då mysbrallan, tack för komentaren...du tror inte jag är medveten eller?! Eller en dagisfröken som amatör-analyserade ett läge baserat på en obstinat treårings uttalande...

I´ll give you the story:
Son, tre bast klarade inte av att gå in i en leksaksaffär utan att det escalerade till utbrott, han inbillade sig att varenda gång man passerade en sådan affär så skulle mamsen med glädje håva upp pluskan och införskaffa bilar...helst stora spindelmannen eller batmanbilar runt tusenlappen!

Och hur kul är det att försöka dra ut en grinande unge som stortjuter?! Inte så att halva gatan vänder sig om och nära på anmäler en för trolig barnmisshandel eftersom lilla pärlan kunde vråla som om livet var slut om han inte fick en ny leksak?! Tyvärr så anser jag inte mig skyldig att inhandla leksaker pga terrorutbrott och tillslut så fick jag nog, sonen fick totalförbud att entra leksaksaffären tills han kunde behärska sig och tills han klarade av att bara titta...som då hade vart den tidigare orsaken "bara titta mamma" (my ass)!

Så en dag när jag ska hämta sonen så kommer dagisfröken, väldans upphetsad och deklarerar att sonen bett om att få gå in i leksaksaffären. Han hade sagt ngt om att han aldrig fick för mamma och genast förhörde miss fröken mig om kamrater, leksaker och varför han ej fick gå in?! Blodet började KOKA...så jag frågade henne om hon rent av fått svar av han VARFÖR han ej fick gå dit, istället för att försöka korsförhöra mig & luska ut eventuell leksaksmissär?! Eh...? Så när jag vackert förklarade...eftersom jag då kände mig tvungen att sänka graden av brottsmisstankarna om att sonen kanske bara fick leka med grytlock & kottar(?!)som alla stackars ensamstående morsor troligen tilltvingar sina barn medans de själva shoppar på NK & lever sitt syndiga leverne!

Plötsligt såg hon jävligt dum ut...och bara jahaaa, okej var det SÅÅÅ det var! Och man bara...jahaaa...och du gick på dina timmar sa du, du fick betyg som dagisfröken? Du är förvånad över trotsåldern & barn som ligger och stortjuter på golv i hop om att lyckas knäcka nöten & få som de vill?! Smartskaft eller?! Den kvinnan var lite "speciell" kan vi konstatera, hon hade alltid lustiga komentarer...man såg att hon måste tänka negativt om allt som inte klaffa i hennes hjärna! Lite domedags-varning på henne!

Vid ett annat tillfälle kom hon på det ypperliga brighta idén att sonen behövde en fritidssyssla, en hobby liksom?! Man bara jaha...och varför då om man får fråga? Jo, sonen skulle börja på fotboll...hon va fotbollsmorsa & sånt var skitbra för grabbar?! Tittade på henne, undrade varför? Nä, men det är bra! Ehe...jaha du säger det?! Har sonen yppat att han VILL det, har han på dagisgården påvisat dolda talanger, verkar han i behov av det eller hur kom hon på detta???

Nada svar, så jag frågade henne om hur det skulle funka hade hon tänkt sig...hon pressa en lapp med träningstider i min hand?! Träningstiderna var ju...en timme innan jag slutade jobbet samt lägg på resan hem...då är vi uppe i cirkus 1,5tim OM man inte råkar ut för strul med komunala färdmedlen, samt...jaha vissa träningar var inte på lokala fotbollsplan utan i tjotahejti?! Ja...då kunde man ju ta bilen dit, säger smartasset?! Jaha...men om jag då varken äger en bil eller ett körkort, hur gör man då? Klikli i skalleponken & hon tänkte...man bara suckade och undrade vad fan som felades denna kvinna. Frågade henne om hon då som den eminenta fotbollsmorsan rent av då kunde tänka sig att ta med sonen till dessa träningar? Eh, nä för hennes barn var ju äldre & hade andra tider & blablablaa...man bara du, gumman svälj en sokiplast istället och fundera mindre!

När sånna här människor kommer med sina tankar, så undrar man hur de tolkar en & vad de tror om en. Är man som ensamstående en riksidiot som inte är kapabel att ta hand om sitt barn? Man har inget hum om fritid eller hobby utan man bara käkar praliner & lackar naglarna?! Fyfan...hon var listetta på "irriterande människor i min omgivning" och när hon senare skulle sluta så var jag SÅÅÅÅ ledsen MOHAHAHA...oj vilken förlust?! År senare bytte jag lgh & hamna på en gård som hade dagis & där HON jobbade...från min balkong kunde jag se henne "arbeta". Ungar som ramlade och hon lyfte inte ens på häcken för att trösta, ungar som mitt framför snoken på henne "rymde" över staketet...i mitt stilla sinne tänkte jag VAD hade min son egentligen vart med om, hade hon tröstat honom när han slog sig? Hon var inte alls en trevlig fröken på det jag såg. Började fundera på varför hon kännt sig manad att ge mig råd? Kanske skulle jag nu vråla råd till henne från min balkong? Hmm...det skulle säkert vara poppis?!

Bästa var när en unge trillat & hon sket fullkomligt i den, så ser man mamsen kliva in på dagisgården...jävlars vilket fjäskande & blåsande det blev. Men mamsen var icke född i farstun utan undrade hur det kom sig att hon hört sin dotter tjuta över hela innergården & förrens hon når grinden så "hörde" fröken det? Tyvärr gick de in, så jag fick inte höra den fina förklaringen *S*! Det var icke bra att vara granne med dagiset, man fick mer tankar om HUR hade sonen egentligen haft det på dagis? Var det värt att jobba alla de där timmarna och låta han vara där?

Hmm...och nu när man snart kläcker en ny...dagis?! Kan man inte packa in dem & klistra fast dem vid låret tills de blir myndiga?!Vill man ens lämna sina telingar där? Funderar på bli hemmafru för resten av livet *S*...eller ÄR det inte skönt att lämna på dagis och ha lite vuxenliv...umgås med folk som inte käkar kex med hela ansiktet? Tuff fråga...men om HON skulle jobba där...då packar jag och flyr direkt!