The days goes by...

Nu är liten 5 dagar, vi har fortvarande inte enats i huset om exakt vad han ska heta...det verkar vara Adrian men sen ska det till några namn, sonen har i alla fall gett upp sin Alex kamp som tur är och nu riktat in sig mot Theo...Theodor eller så funderar vi vidare. Han ville att brorsan skulle ha ett namn på V...men jahapps då blev det värre eftersom sonen har ett på V, systers karl har ett på V så...det finns liksom inte så många alternativ att välja på om man inte ska ta något gamalt namn från släktingar!

Liten är så snäll & det funkar så bra att man nästan bara väntar på kolikanfall, draman och sömnlösa nätter. KAN man verkligen ha sådan tur 2 gånger??? Är det verkligen möjligt??? Men det är väl som de säger...lugna bebisar blir vilda barn?! Sonen var ju rätt så busig som liten & hade en vilja av stål, temperament för ett helt kavaleri! Finns någon här i kvarteret som inte har samma tur, deras bebis bara gråter & gråter...vet inte hur många gånger jag trott att det är min...men sen kollat & han sover sött. Stackars dom föräldrarna, syrran hade oxå en gaphals med kolik och det är knäckande!!!

Har hunnit tillbaka till sjukan för återkollen & blodproven...men det var en idiotisk planering, förstår inte hur de tänkte egentligen när de bokar folk. Först har man barnmorskan som tar blodprover, kollar vikten & amning...han hade gått ner 200gr, vilket är helt okej och sen börja hon klämma en på tittsen för att visa hur man ska amma?! Man bara hmm...okej, jag tror jag har koll på det hela.
Fick lite dumma frågor (i mina öron) så som: har du provat amma skin mot skin? Eh, ja..har du testat amma med dunjackan på eller?! Nä, jag brukar nog klippa ett hål i bh´n & rätt genom tröjan preciiis så han bara får tag i arlafabriken?! I denna värme så myser jag i min nyinköpta supersize bikini (eftersom tittsen nu mer är en meter före mig) och stackars liten får ligga i bara blöja när det är svettigt värre, annars ser han ju ut som en kokt kräfta!

Sen märkte jag av denna utseendefixering som härjar...BM frågade om jag börjat träna? Eh...vaddå träna? Ja höften så klart, för jag prioriterar att kunna gå & har haft några dagar då jag knappt kunde stå på benen av smärtor...! Jag menar magen! MAGEN?! Ehum...ja du, jag har en fluffmage...jag har precis fött och jag skiter fullkomligt i om den putar ut och jag inte äger ett sexpack ribbor?! Hmm...är det konstigt?!
Okej, med första sonen så var min mage platt som en pannkaka direkt efter och sköterskorna var så impade av min mage, så visst blev jag förvånad när det såg ut som de missat en bebis kanske *S*...it was big! Men det stör ändå inte mig, jag vet att den försvinner och jag har inga komplex för idioters skull! Frågade vad hon syftade på för träning...jaa, asså situps och styrketräning *fniss*! Jo, tjena...med mörbultat underliv så tänkte jag nog passa på att springa till gymmet imorgon, köra lite situps och sedan kasta mig på roddmaskinen kanske...ja, jag tror jag satsar på spinning oxå?!

Hm...jag tror inte den kvinnan fött barn faktiskt, jag tror hon läser varenda veckotidning om hur fit man ska vara till stranden och lär lida av komplex! Och vad jag grunnar denna teori på (utöver korkade frågor) så skulle hon visa hur jag skulle hålla bebisen mot bröstet & pressade honom jättehårt mot min bröstkorg?! Man bara ja...ska jag bryta hans revben nu eller?! Började bli måttligt road av henne, så jag frågade om vi var klara eller...? Nästa tid till läkare var EN timme senare?! Seriöst...EN TIMME??? Bara för man fått barn så betyder det inte att man har all tid i världen att häcka på sjukhus...till råga på allt så var det flertalet som hade samma tid bokad till läkaren upplyser hon! Börja fundera på vad det var för komunistkö man skulle hamna i nu då, den som kommer med en slaktad höna & en flaska hembränt kommer först eller?!

Och låt oss säga att väntrummets stolar är inte gjorda för nyförlösta...som att sitta på en stenbit, utöver mina mosade höfter & muff så blev man nu torterad. Kan inte sjukhus tänka eller? Kanske ha lite mjukare stolar, eller någon kudde man kan möblera in sig med? Svankstöd existerar inte heller och efter MER än en timme så började nacken dunka, höften kändes som de gått itu och jag fick nog och min feber gjorde att jag höll på somna raklång till slut. Hade sonens skolavslutning oxå, så jag kände inte för att vänta mer och jag behövde hem till mina painkillers medans jag fortvarande kunde röra på benen. Grabba tag i en sköterska, fick efter 47frågor och 14 väs slutligen komma in till läkaren. Hon konstatera att sonen iaf inte var allt för förkyld, allt annat var bra, hans navel såg lite scary ut men hon tyckte den var bra...fick rådet att droppa lite mjölk på den & bara tvätta med vatten (sist var det klorhexidin som gällde...absolut INTE desivon...ööh jaha det förändras alltid tydligen?!).

Frågade om det fanns möjlighet att få höftbälte kanske, smärtstillande och rent av en remiss till sjukgymnast, läkaren sa att jag skulle prata med sköterskan så skulle hon fixa med det. Så kom surmuppen (sköterskan jag frågat om NÄR jag skulle få komma in, för jag blev lovad att komma före pga förkylningen & höften) och hon var tydligen skitsur för jag dristat mig till att be om att få komma in någon gång innan jag dog, så hon var allmänt otrevlig. Istället för att besvara mina frågor börja hon förhöra sig om bilolyckan, vilken sjukgymnast jag gått till, vad har jag fått för behandling, vilka smärtstillande hade jag fått med mig när jag lämna sjukan, VARFÖR åkte jag hem 6 timmar efter...hur kom det sig att jag inte stanna om jag nu hade så ont?

Hm... spelar det någon roll hur olyckan & vem som behandlat mig & hur för det...eftersom nu är det iom förlossningen detta blommat upp, kan ju vara en ANNAN skada nu kanske?! Och om jag nu fått smärtstillande från samma sjukhus så STÅR det i journalerna, får man inte lämna sjukhuset om man har fler barn bara för OM man nu efteråt får lite probs, så ska man på förhand tydligen veta att det KAN bli så och för säkerhetsskull rentav bosätta sig en månad, just in case?! Högra handen har tydligen inte koll på vad vänstra handen gör, eftersom läkaren sa en sak, sköterskan en annan och jag kände att en smocka började hänga i luften från min sida och jag tänkte det e lika bra jag säger tack och hej, innan jag välter henne i korridoren och spöar skiten ur henne. Frågade bara finns det något du kan hjälpa mig med, eller vart ska jag vända mig i annat fall (tänkte INTE svara på hennes korsförhörs försök...det angår inte henne om hon ändå inte kan hjälpa mig). Nä, var svaret...okej ta dig i brasan tänkte jag & steppa iväg...eller steppa *S*...snarare limp away!

Tydligt så hade jag stört hennes vibbar när jag frågade om jag skulle få komma in, hon körde något ologiskt om att läkaren inte började förrens kl.11 man bara ehum...men VARFÖR har jag då en tid uppsatt kl.10.30...vart är logiken på det då?! Då fick man svaret att det var en annan läkare?! As if i care, de kan ha 47 läkare men när man sitter med feber & ont i hela kroppen och blir lovad att komma in prick på den tiden som är bokad men ser massa andra som kommit senare som går in före och tiden tickar på så frågar jag, det är väl knappast så konstigt eller upprörande...men tydligen så ska man helst hålla käft och hålla sig till att undra i tysthet...NOOOOOT!!! Ja, hon gjorde mig asförbannad med sin dryga attityd och sen alla frågor hehe...vette fan om det är hormonerna eller bara mitt temperament som kokade, men jag är glad att jag inte sa något oförskämt eller ströp henne rätt av...det var på millimetern!