Igångsättning Jag vs. apparater & värkar

Igångsättning måste vara...hm...vad ska man säga, en lååång resa. Typ som om man ska springa marathon i stockholm, men får börja från göteborg istället! En evighet kändes det som om jag räknar med den naturliga proceduren, min förra förlossning!

Först ringde man in vid 12, det var fullt & de skulle höra av sig. Förhörde mig om hur läget/risker skulle vara eftersom jag var förkyld som en liten gris & febrig. Det skulle väl inte vara några problem så där...men de skulle höra av sig när de hade tid för mig att komma in!

Klockan tickade, man hade ingen aning när de skulle ringa...bara det var jobbigt. Efter någon timme så lämna jag huset ändå för att handla hem lite saker och för att slippa häcka vid telefonen. När klockan närmat sig 15 så ringde jag själv in...orkade inte vänta mer och undra! Fick svaret att jag var så välkommen så...

Ehum *gulp* jaha...och då braka himlen lös typ, fick en smärre panikattack typ...nu var det inte alls lika kul, helskotta...dom där värkarna...förlossning...amen nu är döden nära *L*, ballonger & fanstyg cirkulerade i sinnet. Tänkte käka lite...men tjenis att det gick, så jag packa ned lite drickor & kex åtminstånde och på skakiga ben la man ned journalen, leg och allt det där man ska komma på att ta med!

Kom väl dit efter fyra...blev visad till rummet och vänta på läkaren under tiden fick jag ligga med CTG i typ en timme för de fick inte rätt kurvor eller vad det nu var (don´t ask me...I was just there *S*). In kommer läkaren och jag börjar förhöra mig om den uteblivna info och vad som kommer att ske, sen var det raffstaffs dax och jaha...fortvarande bara 2cm öppen?! Syrran & morsan blev slutligen skickade på matshopping eftersom jag nu började bli rejält hungrig.

Sen vid 19 tiden var det ballongparty i muffen, tydligen så tänkte herrn fira sin födelse redan innan...saknades väl bara serpentiner och confetti antar jag...syrran & jag garva asset av oss! Ballongen var inte så farlig, inte direkt att man märkte av den, mer än att mensvärkar drog igång. Tydligen så trycker ballongen & triggar på de rätta knapparna (där cosa nostra skulle gjort SJÄLV *hrmf*). Men lagom kul lät det när de senare skulle komma in & dra i snöret för att irritera mer?! Man bara är ni friska?! Lät som en smärtsam procedur, men visade sig inte vara så farlig!

Man kunde gå med ballongen...men not läckert med tampen klistrad vid låret & fanstyget läckte. Så det va en kort promenix, för att sedan sitta & resa sig..ahajaja otrevligt värre! Syrran & jag skulle kolla på tv...tror ni jag fatta något eller?! Det var nån polisfilm...that´s it, jag var i lala land!

Vid 23 tiden sätter fler värkar igång...mer CTG...man bara jaha ja...det blir den 4:e inte den 3:e alls, om det inte blir raketen! Och så fick jag en gåstol...eller hängfläng snarare...sned var den oxå, höll på garva ihjäl mig...sköterskan blängde lite, inte fan fick hon den rakare för det! Men inte förrens 3 på morgonen så kan vi snacka ÄKTA värkar, då börjades det...de där jobbiga!
Släppade runt på min sneda gåstol & flåsa på...tänkte att my god vilken evighet...hur länge ska man lalla komkring så här då?! Jaha...då var det dax för nästa moment...virknålen from hell stod på listan.

De börja berätta om hur & vad...STOPP DÄR, gör det du ska...berätta inte för mig om du inte vill se en panikattack å det grövsta!!! (Förolämpad barnmorska fick inte orera mera om sina trix, men jag tänkte inte höra på det örat ALLS). Ja, det satt någon kabel där...bebis skalle..blatarataraaa, lite vatten kanske skulle komma...knappast mucho säger BM & kliver ut! Då kommer syndafloden...plopp så flög den där kabeln & det slutade ticka i apparaten (ett ögonblick så kom paniken...döde bebis nu eller vad hände?! Stickas i skallen?! Mördare!!!). Ringde in BM & tacksamt värre så besluta hon för att skita i att sätta om den där nålen och nehe då bebben var still in action!