The mighty fight...jag vs. lustgasen & sköterskorna

Jag vet inte vad de gjorde med mig sist jag födde barn, men...det sitter så djupt rotat att det är sanslöst. Så fort sköterskorna eller läkaren skulle pilla på mig så började jag darra, helt sjukt var det...jag kunde verkligen inte kontrollera det eller lugna ner mig knappt. Tror jag står på deras favvolista nu *S*...the shaken one!

Men undra på det egentligen, hade en skitförlossning och var livrädd att jag skulle bli förlamad den här gången med eller att de skulle ta livet av bebisen med sina attiraljer och att jag inte var säker på om jag va lite bedövad sist eller inget alls...vart skulle smärtan visa den här omgången?!

Jag ska iaf boka en tid igen med indigo, för att reda ut det här en aningens...så om man nu skulle få för sig att skaffa fler så kan det vara bra att lokalisera skräcken & släppa ut den en gång för alla (hur det nu ska gå till e en annan femma, för jag blev förvånad själv av den kraftiga reaktion jag upplevde...var som att kroppen snacka sitt eget språk, vägra lyssna på mig).

Anyway...back to the mighty fight. Hade en BM som va lättstött uppenbarligen & en bitch... föredrog bitchen faktiskt *S*. Hade ju som sagt bestämt mig för att det bara skulle vara akupunktur & lustgas den här gången...och hade vart överlycklig om min kines hade satt akupunkturen istället för de här klåparna med sina feta nålar & det verkade sååå svårt att veta vart man ska sätta dem, det skulle grävas med dem?! Dr.Nie har tunna nålar & hon bara pluppa dit hela kroppen på 5 min, här tog det 5 min att sätta EN (grov jäkel oxå) i skallen?! *FNYS*! Tydligen smällde jag BM Lättstött på handen & bad henne sluta gräva i skallen när jag fick nog på hennes fibblande och syrran sa att hon såg så förolämpad ut?! Hmm...jaja...vad ska man säga, jag hade förvarnat dem att jag inte kommer va lätt att ha å göra med, min smärttröskel är låg & jag blir skitgrinig då, så vad hon nu tolkade det som vette gudarna eftersom hon blev stött!

Hade bett om få hjälp med flåsandet & att handskas med lustgasen på rätt sätt...jo tjena, miss lättstött verkade inte fatta alls, fick vråla på henne ANDNING TACK...för jag tappade bort mig mellan varven och kröp nästan ur sängen av värkarna! Miss bitch hade rätt attityd, vråla tillbaka och där fick jag äkta andningshjälp...så gissa om jag greppa hennes hand & såg till att hon inte kunde lämna rummet hehehe...för varje gång hon stack så hade jag miss tafat och det var det samma som att vara själv i no-mans land! Miss bitch va rolig, när vi hade vårt tjaffs så helt plötsligt stirra hon mig rätt i ögat...två millimeter från mitt ansikte och bara TA MASKEN NU!

Och den förbannade lustgasen...jag slängde den ifrån mig...bitchen tryckte tillbaka den & så roade vi oss några timmar hehe, men jag klarar verkligen inte av att spy...jag har sådana fobier för sånt, så jag fräste att jag minsan mådde illa & vägra spy, bitchen vråla tillbaka att det var väl inte farligt...bara att spy & tryckte upp en påse i nyllet på mig, vilket då självklart gjorde mig ännu mer förbannad så poff så kasta jag masken igen! Och den där lustgasyran...amen den är för jävlig...ultrarapid hörsel...snurr...GAH säger jag bara!

Och denna smärta...men de gånger jag fick in andningen rätt med den äckliga masken så funkade det, sen tappade jag bort den (då va bitchen inte vid min sida) och helvetia vad ont det gjorde! Så absolut om man ska föda utan bedövningar så bör man satsa stenhårt på lära sig andningen & se till att (inte som jag då) tappa bort sig på vägen. Sen kom helvetes ögonblicket...då huvudet skulle ut, vrålade till slut "kom ut din jävel" när jag kände att nu fan orkar jag inte en endaste sekund till, nu får det vara nog...de kan ta den där jävla masken & köra upp någonstans.

Plupp sa det...och smärtan bara försvann, sekunden efter var jag hur pigg & läcker som helst...där var min snygging och allt var glömt & förlåtet *S* och klockan var nästan 6 på morgonkvisten, solen sken & alla var glada (mest sköterskorna som slapp mig hahaha...kan nog tänka mig vad de måste älskat mig & mitt väsande, minns knappt vad jag fräst men syrran garva iaf...så jag var nog söt ändå)!

Syrran klippte navelsträngen...modigt värre (inte ens om de betalade skulle jag...), de gegga omkring med moderkakan sen...men den här gången så stod de inte som någon pizzabagare och höll upp den, för jag sa till innan att jag vill INTE se den, inte bli tvingad heller (som sist) och de får spika upp den på väggen om de så önskar bara jag slipper den!

Och...min förra förlossning där jag enligt kossorna till förlossningspersonal var "bedövad & inte kunde känna något" ska ha en fet roundkick så det svartnar för dem och de kan leva resterande liv med soppa & sugrör, för om det där var bedövning (EDA eller va skiten heter i ryggen) och det här var en förlossning UTAN bedövning så fanns det tyvärr ingen skillnad alls, det gjorde exakt lika satont den här gången. Och jag som nu var rädd att jag hade haft en halv bedövning kanske...men icke då, åtminstonde så slapp jag bli förlamad den här gången...slipper åka 117ggr till sjukhuset för bli stucken i ryggen på exakt samma ställe...dag efter dag.

Så...det var min förlossning det, bättre den här gången men lika ont...inga stygn den här gången heller! Kan kanske tänka mig föda en till...bara kanske, fast jag hatar de där sista minutrarna innan de trillar ut. Men jag var inte så groggy den här gången...i samma stund han kom ut var jag ute ur dimman, kunde se vad som var vad och var helt klar i skallen! Även om minutrarna senare så slog febern till igen & man fick bomull i skallen.

Den här gången fick jag värsta kramperna i magen efteråt & har en fluffmage (sist va den platt så jag blev förvånad nu, fråga till & med om det ska va så *S*...men jaha så ska det va), så jag hade värsta frossan & fick problem med både höft & nacke, troligen till följd av whiplashen...så jag åkte på en till akupunktur (med TVÅ andra fibblare...en uppenbarlig nybörjare *AJ*). Men jag har börjat få bukt med höften, träning träning träääning! Och jag packade ihop mig efter de obligatoriska 6 timmarna och stack hem direkt samma dag.

i mafijans våld...

Japp...vid det här laget så har ni ju insett att cosa nostra junior blev uttvingad, vare sig herrn hade lust eller icke...dagarna var ju räknade precis som för alla små kriminella va *S* så fanns det tider man skulle infinna sig på!

Men tro inte att herrn höll på det heller...han körde en manjana manjana, troligen behövde han en sista siesta?! Men som sagt...får inga små bebisar tydligen, och undra på det när karlskrället vägra komma ut & när han väl kommit så klappar han en på tittsen, lägger huvudet på sne...först sött...nästan ler...kollar sedan uppfodrande om man höjer ett ögonbryn och då kör han larmet (som om man skulle bli snabbare för det). Herrn var 52 krävande cm och 4150kg extra tutthäng!

Ska se senare om tutt-terroristen kommer låta en skriva med bägge händerna och langa upp lite bilder. Just nu är han missnöjd med att moster klippte navelsträngen...han gör sitt bästa för att försöka limma fast den igen, konstant bevakning om man råkar avvika från herrns sida!

Han har även GPS sändare installerad på min häck som larmar direkt om man lämnar "the circle of trust"...men även jag har små trix i rockärmen, ill be back!

Update...forts.

Hehe...fintat av han en sväng...man får väl se hur länge det håller! Vad ska man säga...ska ta en sen om igångsättningen, så jag kan förvarna för de som inte vill läsa sånt bör hoppa över den rubriken...men kan säga att det var inte allt för illa även om alla alternativ får en att tappa håret i ren skräck & muffen för den delen med hahaha! Och jag beskriver genom min egen dimma, där finns inte slem, blod & annat sånt...där existerar nålskräck & äckelnojor *S*!

Så det blir ingen blodig dokumentär med imaginära närbilder, blir mer fightclub...jag vs. sköterskorna..dingding håll i masken, rond2-version!

Det som INTE är kul med igångsättningen är den eviga väntan...den som man i regel roar sig med hemma, man kommer ju liksom normalt sett in när det e dax att langa upp sig på bordet!Och det är lagom inspirerande att sitta som ett mongo med rock, stirra på väggar och vänta på personalen....vänta på nästa läkare...vänta på CTG avläsningar...ja ni fattar, man VÄNTAR!

Lyx som att åtminstånde ha en tv på rummet, kanske några glossy magasin fanns uppenbarligen inte...fruktansvärt, I landsproblematik...men dock...man känner sig så jävla läcker att man med asset vippandes ska förväntas sitta i ett TV rum med andra då eller? Och ni vet ballonger and stuff...blev förvånad må jag då säga!

Okej...liten sover...så jag passar på att bränna ett nytt inlägg om The mighty fight & sånt(lär väl få drafta 17ggr när tutthängaren slår till)... men dock kan jag säga att söker ni en gudomlig förlossningshistoria med äckliga detaljer, rent av sköterskeutbildad utsago så GLÖM det...här är det humor & överdrifter som gäller...så förstå-sig-påare kan ta & blippa vidare om de blir upprörda ooookej!

Hitta naveln & ha det bra...

Japps, så hann man med en sväng indigosamtal på ena höften. Lite mer givande info av den barnmorskan och lite tips som kändes mer matnyttiga istället för min vanliga bm´s svammlande i lala-land!

Vad ska man säga, ut kommer den hur som haver hehe...men vi gick igenom lite demands & önskemål och mnja...mer än så hinner jag inte nu, men det känns okej! Och det är ju nice att det kommer att finnas dokumenterat då jag ringer in, så man slipper sitta och rabbla upp hur man vill & inte...för det där förlossningsbrevet lär nog inte bli skrivet & nu känns det ju onödigt när de redan har all info!

Och indigo-bm hade jobbat sen 68 & aldrig hört talas om att man kan bli totalförlamad efter en ryggmärgsbedövning, hon sa...PRECIIIIIS som jag anat att det var väldigt ovanligt (inte som de försökt påhyvla från sjukan efteråt att: jooo det händer ofta, väldans vanligt serrö)Vanligast brukar vara huvudvärk tydligen!?!

Har lite nya listor *S*...sånt som man inte tänkt på innan (am I a controlfreak?! hm...lite)

Kom på att fixa in en svag liten nattlampa i sovrummet & hallen, så när bebben vaknar så behöver man inte dra på gestapo-belysning mitt i natten om man behöver byta blöja eller fibbla med något! Kan va skönt att slippa bli halvblind & totalvaken!

Nu har man tvättat berg med filtar & barnkläder, fortvarande inte bäddat sängen, eller tagit av plasten av madrassen & spjälskyddet...kan va dax nu, så man vädrar av den där nya odören hehe! Next på heta listan ligger utlåning av extranyckel, lappar med telefonnummer på kylen...både till BB & diverse "barnvakter". Lite färdig mat infryst så sonen kan greppa något innan någon dyker upp OM det skulle ske under skoltid!

Ska göra en ny koll i bb-väskan om det nu skulle vara något jag glömt att packa ner, hörde att man iaf bara behöver stanna 6 timmar om det ser bra ut, innan man får paddla sig hem (och även fått det inskrivet att ME WANNA GO HOME ASAP)!

Goddamn...man e klappad & klar åt alla håll. Blöjor är inhandlade så man slipper tänka på sånt, alla oljor & sånt finns på plats, det enda är att tvinga papsen borra upp en liten hylla ovanför skötbordet så man kan peta dit lite blöjor & ombyteskläder och...dilemmat VART ska sängen stå och VART ska jag peta ner bebiskläderna?

Så...jahapps...snart kan man ju bara softa & försöka peta sig i den icke längre existerande naveln hehe, allt är ju i princip fix å färdigt! Ååååh vad skönt det ska bli att kunna nå sina fötter igen, kunna sova på mage (även om tittsen kommer höja en, men man KAN åtminstånde sova på mage!!!) och slippa halsbrännan...dragonlady är trött på hicka flames!

Har fått flera komplimanger för min trinda lilla mage den här veckan, så man är ju lite så där...mmmm verry proud även om pingvingången vissa dagar är värre än John Wayne i sjöslag. Märks att liten lägger sig på någon nerv ibland, då kan man knappt gå och vissa dagar skuttar man fram som...som...ja, något graciöst framtungt (vad det nu skulle vara *S*).

Mina ben är så svullna ibland att det är läskigt bara att titta på dem, man kan inte se fotknölarna & tårna ser ut som blaffor...vaderna är preciiis som en fotbollsspelares hahaha...BIG! Kan ju inbilla mig att de är muskulösa då *mohaha*! Hmm...har jag något mer att rapportera månne? Nä, livet går i slowmotion typ & ännu har jag inte kännt det här berömda ho-ho kom ut då, man bara väntar kolugnt...den kommer när den kommer och de där jobbiga samandragningarna känns mer som samandrabbningar *S* våldsamt, mer smärtsamt och varje gång så blir man lite så där... jaha...ska det bli mer nu, kanske dax eller...nähe inte det!

Och inga lugnare stunder, bönan sparkar ut revbenen...gör sitt bästa för att pressa upp häcken i lungorna och vara allmänt otrevlig! Igår skulle sonen & jag passa på att ha en mysstund i sängen och jag skulle läsa lite! Funkade NOT, la mig tillrätta med mina 47kuddar och skulle börja läsa då man...drabbas av våldsamt illamående eftersom liten tryckte till, höll på spy nästan! Sen ila det i de nedre regionerna & gjorde ont...så det var bara att kravla sig upp som en vild ko i panik, vältra sig ned på golvet och...försökte bestiga sängen IGEN. Tog typ en halvtimma innan man kunde hitta en pose som funka så man BÅDE kunde läsa bok och klia sonen!

Mnja...då kände man lite så där...NU FÅR DET BANNE MIG VARA NOG, FLYTTA PÅ DIG ELLER KOM UT! Just det...mamsen fick för FÖRSTA gången på dessa 9 månader känna en spark! Liten är smart...börjar fjäska i sista stund & vänslas med mormor *S*! Lömsk liten råtta! Kusinen (5år)undrade lätt förtvivlat om sonen inte skulle tycka om han mer nu när han skulle få en bebis?! Snacka om att barn tänker, de har alltid en förmåga att dra sina egna analyser & funderingar i ung ålder som får en att gapa som en fisk på torra land!

Kusinen titta lite skeptiskt på magen, när vi intygade att näe...alla kommer ju gilla dig lika mycket FAST det kommer en ny bebis! Han var inte riktigt övertygad, men glömde allt då han fick leka med hamstern & skåda både moster & morbror panikpipa då vi inbillade oss att hamstern skulle bita oss (det va svettig match att fånga råttan, den va inte så pigg på bli gosad med...PMS troligen hahaha)

Ibland så finns det en gud, eller något!

WEE...kanske ska köra en nakendans av glädje nu?! Eftersom jag legat som en pitbull runt halsen på både b.m & bb så plötsligt...vad händer om inte...jo jag har fått mitt kära indigo!

Steppade in hos BM idag för att ha lite snack om det här med förlossningen & smärtlindrings alternativ, så flinar hon likt solen och säger: Nu kommer du allt bli glad! Lyckats fixa indigo åt dig!

Man bara...åååååh är det sant?! Här har man muttrat & mummlat förbannelser och så har man plötsligt blivit hörd, någon annan har hoppat av och vips så fick jag en plats?! Är detta möjligt?!

Det kanske inte blir ett nytt trauma den här gången?! Coolt! Och eftersom de flesta jag känner har haft crapy förlossningar så känns det skönt att man nu kanske...bara KANSKE får lite bättre utgångsläge. Jag vill bara kunna känna mig lugn, inte få höra de berömda "nu ere försent vettu" utan ha någon koll på läget!

Förra förlossningen så "var det försent" att testa akupunktur, för det skulle man sagt till om låååångt innan?! Så gissa om jag terrat bb den här omgången för att höra om man måste förboka några sk. smärtlindrade äventyr! Det kanske var skillnad då mot nu, vad vet jag...för nu behöver man INTE hojta i förväg?! Tror vi på det? Näpp! Bättre det säkra före det osäkra!

Testade min lilla BM idag & frågade om det här med andningens vara & icke vara...det skulle funka rätt naturligt om man tänker tvärt om, inga övningar fanns direkt?! Hmm...vill inte riktigt påstå att det alls gjorde det sist & för att spela smartass så läste jag ett perfa tips om HUR man kan öva upp det här med andningen:
Nyp dig själv & du kommer normalt reagera med att sluta andas & spänna dig! Så... övningen består i att nypa sig själv MEN att se till att man ANDAS & försöka slappna av! Iofs lär man väl få schnygga blåmärken kanske hahaha...men det är det värt för att "programera" om skalleponken så man andas tvärtom!

Jag kanske är en informationstorsk, men hellre för mkt info från alla håll & kanter, för man kan alltid lära sig något på vägen. Det känns iaf skönt att få dessa indigo samtal, sen om det ger mer kött på benen är väl en annan femma...men åtminstånde så kan man ju fråga 118 galna frågor och förhoppningsvis hitta det alternativ som passar mig bäst.

Uäk...min förra förlossning har verkligen påverkat mig & jag skulle ALDRIG mer föda fler barn, men jaha ja...så gick det som det gick & nu sitter man här och bara...å nej, nu är vi ju där igen fanfanfan. Så man måste ju göra det bästa av situationen... som att...nypa sig själv *S*! Förhoppningsvis så är väl myten sann, den där om att bara du klämt en melon så kommer nästa melon inte alls vara lika jobbig?!

För alla andra med lätt skräck så kan jag rekomendera att läsa så mkt som möjligt, var ganska bra info på liberos hemsida! Lite sjukt egentligen, ett blöjföretag har mer ingående info än på mödravårds hemsidan?!

Blev lite så där snopen idag...barnmorskan bara jaha ja, då har vi en tid samma vecka som du föder?! Eh va?! Ska vi inte hinna med 2 omgångar?! Nämen...har det verkligen gått SÅ snabbt??? Tyckte min förra graviditet kändes som evighetslång, kändes mer som man var gravid i två år *fliiin*...helt sjukt, den här känns som om det var någon vecka sedan & nu plötsligt så...jaha ja det närmar sig i en rasande fart!

Tydligen så har jag missat den stora bomen...det var tydligen jättemånga som födde i mars/april så det var svårt att få plats på bb *pust* bara det som saknas, att man skulle behöva dundra runt till andra sidan stan eller något, fast det är väl tur man inte bor i norrland...för då har man rediga åkturer innan man är framme!

Korkat värre...och jag funderar på "min önskelista"

Man börjar ju förbereda sig lite på den kommande resan och smärtskalan som kommer att slå i taket och med detta så kommer även tankarna på de stackars människor som frivilligt utbildat sig inom vården, samt i vissa fall deras brist på förstånd.

Självfallet är jag gravt skeptisk till just mitt sjukhus som jag ska leverera min pärla på, inte för jag inbillar mig att andra sjukhus är bättre heller för den delen. Allt handlar om personalens bemötande och hur de handskas med folk. Och varför är jag skeptisk?! Hmm...låt mig skåda historiken...min ena syrra hade efter en bilolycka ådragit sig en nackfraktur och just denna incident gjorde att sjukhuset såg över sina rutiner kan jag meddela, vi kanske är djävulens hantlangare *S*...anyway, när de lyfter över henne från båren och till sängen så vrålar hon av smärta, självfallet kaskader av svordommar haglade...what else, men dock på utrikiska för att minimera risken att folk ska fatta hur otrevligt det var.

Men då finns självfallet en person som förstod varenda stavelse och yttrade sig om det hela precis som han skulle vinna ett jävla diplom för sin insats! Hon fick tillsägelser om att icke svära?! Säkert jättelätt då de missade frakturen. Och häromdan så råka ena lillesyrran ut för en liten sportolycka, slog knäskålen ur led...vilket jag kan intyga gör satont eftersom jag själv oxå råkat ut för det för några år sedan. Den eminenta troligen frikyrkliga ambulanspersonalen varnar om att hon icke skall svära då de lyfter över henne till båren.

Och vad gör hon?! Hon vrålar av smärta och avlägger en harrang! Och jag som själv vet att min förlossning innehöll en massa cencurerat vokabulär, samt när jag själv drog tillbaka min knäskål svor så jag kunde återupplivat hin håle och hela helvetia på en & samma gång förvånades inte det minsta! Däremot förvånas jag över att sjukvårdare tror att under extrem smärta så bör man yttra fagra ord, helst le, kanske en drama-tår lätt rullandes på kinden och hylla deras heroiska insatser över att de ska hjälpa en.

Det är ju inte så att man svär åt dem (även om man ägnar finfina tankar åt klåpare & klantarslen förstås), det är inte personliga angrepp utan mer satan-i-gatans-jävla-helvetes-skiiiiit-det-gör OOOOONT och ett och annat könsord kan väl slinka med i värsta fall. Och det är rätt naturligt att då om något svära...när man gör sig illa, vem har inte slagit i tån och skrikit FAAAN, SATAN eller något annat akompanjerat av 72 AJAJAJ?!

När ska man annars svära som en blådåre? När man ligger och myser på en sandstrand? När man blir masserad? När du ligger som en avslappnad halvdöd fisk i badkaret?! Logiken säger ju att det blir under smärta snarare än när man är lugn som en filbunke! Titta bara på djur, inte anfaller dom om humöret är på topp...inte ylar en hund och försöker hugga efter veterinärer när de klappar dem...men låt dem ta fram en spruta, pillra på deras onda eller ta fram en klotång och hunden blir otrevlig! Så varför tror sjukhuspersonal att människan ska agera bättre?! För vi har större hjärna eller?!

Tss...logiken fungerar icke då, det är instinkter som tar över *S*...och med tanke på att samma sjukhus har fått jaga mig när jag spräckte skallen och de ansåg att de skulle sy mig (samma olcka som när syrran bröt nacken) så svor jag och rymde...självfallet med ett koppel vitrockar i hasorna hahaha! Å herre gud...och deras policy på det lilla hospitalet verkar vara att man inte skall svära...så frågan är nu, när jag ska lalla ihop min lilla önskelista, ska jag även skriva in att jag kommer missbruka fula ord, sätta ihop dem i fina kombinationer som är så pass unika att de kommer minnas mig för resten av livet?

Ska jag förvarna dem att de inte behöver ha jourhavande präst närvarande som skall spanka mig med bibeln i skallen, för jag är inte besatt...I PROMISE *S*...och eventuell personal som inte klarar av svordommar bör ej vistas i min närhet under utdrivningsskedet, samt att det lilla smartass som får för sig att be mig använda andra uttryck bör ha en trippel försäkring i ryggen?!

Hmm...mitt papper med " Mina önskemål för min förlossning" är fortvarande bländande blankt, jag bara skrattar varenda gång jag sätter det framför mig och seriöst försöker plita ned någon rad....DET GÅR INTE...snackade även med mamsen idag om det hela, men vi bara skrattade och såg ena scenariot värre än det andra. Tänkte på barnmorskans råd..."enstaka ord, kanske staplar liksom" och det enda jag skådar i mitt innre är satont, helvete, nä vet du vad och andra små otrevliga saker hahaha! Inser att det enda jag kan åstakomma är små hot om lydnad och låta mig vara som jag är.

Jag har inga illusioner om att plaska runt i något bad, rulla runt med någon sacco-säck, strutta runt eller lyssna på delfinsång eller som mamsen garva ur sig...lite Mozart´s symfonier kanske?! Jag ska dit och "skita ut en melon" helt enkelt...det kommer göra ont, frågan är bara HUR ont och HUR länge samt HUR jag bäst tar mig igenom det hela utan att ha ihjäl någon på vägen *S*. Så mitt första ord på denna lista kan ju då bli H U R, kanske?!

Och för att vara pedagogiskt riktig...alla ni förstföderskor som råkat in här och just nu hyperventilerar och tar er för hjärtat, skakar av skräck...nämen alla förlossningar är olika, just er kanske innehåller fågelsång och plask i dammen och total smärtfritt med saliga tårar drippandes på kinderna. Helt okej! Kul för er i sånna fall *S*.

Själv kommer jag kravla på helvetets botten och leva rövare...så det så, som Madicken sa...pilutta er va! Fast så fort liten är ute, så kommer jag se ut som jag överlevt exorcisten...skåda guds ljus igen, men fråga inte om jag tänker göra om det...för då börjar nog ögonen att rulla igen hahaha!

Det är väl tur man har så djupa insiker om sitt eget beteende i alla fall...här river vi alla illusioner om den blida blivande modern och far icke med osanningar eller sminkade versioner. Jag får uppdatera min önskelista om jag lyckas plita ned några stolpar, stavar eller mysko verbala idyller senare...just nu är pappret blankt och sinnet fullt av ännu dummare syner hehe!

Ultraljuden vi minns...the collection :P

Så..nu har jag slutligen lyckats lokalisera alla mina najsiga ultraljuds bilder och rafsat i hop dem till EN enda stor hög.

De två nedersta är de jag fick pynta för på mvc och de är nästan sämst i kvalitet om man jämför de som gjordes för första NUPP testet & den andra som de gjorde då de skulle kolla om bebben fettade på sig pga gluten intolleransen & ev. benskörhet.

Snart kommer jag få YTTERLIGARE ett ultraljud, måste vara en prematur modell jag äger hahaha. Nah, de ska kolla hur den fettat på sig inför sin lilla monstershow på bb...eller snarare min show hahaha.

Damn, läste hos bling bling att hon redan börjat öppna sig & egentligen har typ 25dgr kvar och det innebär födsel närsom...inget man kan veta exakt...my god, det är väl min skräck lite sisådär...och eftersom det är andra barnet så kan det ju gå snabbt och i förtid.

Helskotta oxå, sonen väntade några dagar över tiden innan han beslöt sig för att titta ut...så den här lär väl komma innan...allt för man ska klia sig i skallen och vara oförberedd hahaha!

Jag har 3 nojor.. 1) för tidigt & snabb som en kanonkula 2) förlossning and pain 3) vattnet...

1. för att det gick rätt så snabbt med sonen & om man ska halvera den tiden så rör det sig om 2 timmar cirkus...fast okej, bor rätt nära sjukan så lär väl hinna dit lagom till benupplägget i värsta fall mohaha för att föda på vägen upp till sjukan i någon bil är jag icke faschinerad av!

2. förlossning & förlossning...det sköter sig självt i princip, mera det här med hungern efter och värsta är väl vad fan jag tar mig till nu, för jag tänker aldrig mer ta ryggmärgsbedövningen...är verry tveksam till alla nålar över huvudtaget eftersom jag banne mig inte tänker ha någon OJDÅ, det blev fel-upplevelse igen som slätas över med aja shit happens mentalitet. Och de facto att de fick en att framstå som en idiot när man sa att ngt va fel, det gjorde skitont...nänä jag va bedövad?! Fast historian visade att jag INTE var det! Pain & jag är inte vänner!!!

3. Vattnet går...ehe...jahapps och hur slabbigt låter inte det, är det floder vi talar om, skvimpande skvätt eller vad? (ska man ha blöja,binda eller...vad då?!my god)

Mitt vatten gick aldrig, det gick på förlossningen och då var jag redan upptagen med att leka besatt *asg*...så jahapps...säg att man är i stan & plötsligt säger det plopp...och man ser ut som man pissat ner sig?! Kommer man då bli insläppt i en taxi eller kommer man få GÅ?!

Helst vill man ju dra fram kalendern och bara jaha ja..så ska vi se den 23:e verkar va en bra dag...ska vi säga 14.28 bensprattel och passar 15.00 för första amningen? Okej, då spikar vi väl det då! Kan vi boka en taxi runt 16.00 för avfärd hemmåt? Nähe...okej säg en tid så ringer jag bolaget och förbokar?!

*S* Ja, jag vägrar ligga på något sjukhus mer än nödvändigt! Jag vill HEM...hem till mitt kylskåp där jag kan öppna och stänga dörren när jag är sugen...talla i skafferierna för att komma på vad jag är sugen på. Här finns inget som heter regelbundna mattider, här tuggas det när det kurrar i magen BASTA!

Tror att den här gången så ska jag packa ner käk...jag skämtar inte, jag ska ha en freakin picnick korg utöver resterande! *S* Å gud nu minns jag...sist jag packa väskan så hade jag med mig mina jeans *asg*...i min enfald så trodde jag att jag skulle kunna komma i dem! Men tji fick jag... mina lår var för feta hahaha...kom upp till låren & kunde ha slagit ihjäl mig i mina hoppande försök att TVINGA på mig dem! Eller mina jeans....fick dem av en killpolare...så de va modell större eftersom jag gick upp 30 kg så var det inte en susning att jag ens fick ned lilltån i mina egna kläder!

Shit majbritt...ja det ska bli kul det här. Undrar om man upplever den här graviditeten som "mildare" eftersom den första så var ju allt så där OJOJ vad händer nu då?! Nu vet man ju vad som väntar i princip, även om det är viss skillnad så är ju slutet den samma...man vet hur förlossningsbiten går till, hur värkar känns...hur det känns att amma...när man tror tittsen ska trilla av *S*! Och jag vet nog när det är dax att föda...för kvällen innan var jag grymt hungrig men hade ingen aptit att peta i mig något, allt bara växte i munnen och magen kurrade...den här gången måste jag försöka tvinga i mig något...annars kommer jag få anfall hahaha!

Tror nog jag måste börja fördjupa mig i smärtstillande djungeln, kolla om det inns något alternativ som jag kan tänka mig...men annars, har man fött utan bedövning...eller förlåt mig jag var ju det enligt förlossningspersonalen så lär det ju vara överkomligt trots allt!

sjunde månaden...

Då har man entrat den sjunde månaden & vecka 29...kan fortvarande knäppa min jacka & ser utåt sett ogravid ut...OM jag inte öppnar jackan och låter kaggen luftas, men den är diskret min lilla mage fast den är större nu än med första bebben!

Man kan ju lungt påstå att det enda jobbigaste just nu har vart att avverka maginfluensan och därefter förkyld IGEN...känns som det har vart det man kommer minnas *S*. Fast lite jobbigt nu när man får de berömda samandragningarna...magen blir stenhård & det är så damn obehagligt.

Tack å lov för losec mupparna man har till sitt förfogande...halsbrännan är ett minne blott även om den har vart värre den här omgången än med sonen, för jag minns inte att jag vaknade på nätterna av strupbrand & hickade flames som kunde lysa upp halva stan!

Antingen så ligger den här bebben längre ner eller något, för det har inte vart lika jobbigt att andas som med första, han måste ha legat på lungorna *S*...för jag minns att jag bara kippade efter andan hela tiden & det var så grymt obehagligt! Den här vet jag vart han ligger...han ligger på pissblåsan och sitter helst och sparkar där med!

Läste i graviditetskalendern att om man skulle mäta bebben nu i full längd så är det 40 cm från huvud till tå...FÖRTI VADDÅ???VART DÅ??? Tog ett måttband och la i en båge över magen...hmm...inte illa. Tror liten har lugnat sig en aningens nu när man är sjuk, börjat ändra dyngsrytmen lite...hittils lever den rövare vid prick 10, en sväng vid 12 & vid 15...gärna massa dunkadunk vid 18...då är det i regel stenhårt party och sen har vi 22...sen är det rave klockan 3-4 på morgonen...då dallrar hela magen och man kan vakna av att det är party i naveln! Ska jämföra sen om den kommer ha sina regelbundna utbrott efter födseln vid samma tider!

Vill minnas att sonen körde exakt efter sparkschemat när han kom till världen...så nu ska jag allt klocka det lilla trollet! Känns ju skönt om det följer vågen...då är det ett relativt snällt barn som inte dödar en varje kvart med illtjut och matvrål! Sonen var ju som en liten pärla...hade nästan samma tidsschema och för det mesta sov han natten igenom däcka väl efter 23, hade en matning runt 6 på morgonen och vi klev upp runt 11! *håller tummarna* hoppas hoppas det blir samma den här gången!

Visserligen stämmer det med vad de säger snälla bebisar, vilda barn i hans fall och med syrrans skrikande bebis och (RELATIVT) lugna barn! Jag kommer att dö om jag får en som syrrans...konstant plomonlila i nyllet och vibrerande halsmandlar akompajnerat med den klassiska darrande tungan och ILLVRÅLET från avgrunden. Det barnet skrek sig igenom ett par månader...ve och fasa!

Men jag såg på nyheterna att man åker till nån liten håla i Stenungsund där en voodo-forskare sticker bebben i handen som straff för tjutandet och genast så skärper de till sig, drar in tungan och leker med sina fötter istället.

*S* eller ja...kanske inte riktigt så då...men tydligen så ska akupunktur hjälpa mot kolik och det är väl på tiden att det har kommit en lösning på eländet!
Visst det försvinner efter några månader...men tills dess så har föräldrar fått psykoser och domstolarna fylls troligen av skillsmässo ansökningar i onödan hahaha...och jag förstår dem, min systerson fick mig slutligen ur balans med sitt tjutande...ett tag kunde jag stänga av mig och få han lugn med lite massage & lallande, men till slut blev man ett svettigt darrande offer själv & inte mycket till avlastning!
Men det botade min babynojja påtvå röda som jag fick då, eftersom det var så många som skaffat bebbar och man bara..ååååh jag vill...ööh INTE i mitt LIV befattas med små plågoandar!!!

Och japps...klassikern, man drömmer tvärsjuka drömmar den senaste tiden! Häromdagen så hade jag en sjuk dröm...och ja, det var på dagen...eftersom valrossen måste stranda lite titt som tätt...så drömde jag att jag var i min morfars gamla lägenhet, gick på muggen och plötsligt så trilla ungen ut?! Hepp hepp...vad det gick undan & allt för tidigt var det ju oxå men lilltrollet mådde kanon, mötte syrran i hallen som undra vad jag bar på...äh du vet hälsa på liten den bara kom nu! Syrran undra om det gjorde ont...hon hade inte hört något & varför hade jag inte ropat på hjälp?! Amen det gick så snabbt och det kändes ju inget...sa bara plopp och där var den?!

Det här logiska med navelsträngar och moderkakor och annat slabb existerade inte i min dröm *S* nästan som den föddes nyduschad, tjock svart kaluffs & i en fix overall direkt hahaha. Så tvärsjukt att det finns inte, när jag vaknade så började jag undra efter en liten stund vart trollet var...var nästan på väg att fråga sonen vart brorsan var *asg*! Det var så verkligt fast overkligt...minns inte att jag haft en sådan dröm när sonen skulle anlända, där var det mest mutter de sista månaderna om att nu ville jag andas på riktigt och inte flämta som en hund...KAN den komma ut någon gång?!

Tror det har lite med min nojja att föda för tidigt (efter de skrämde upp mig om det) & min smärtskräck (ska inte perforera ryggen ever again) att göra...så mitt undermedvetna lallar in mig i en snäll liten dimma om att det lär gå såååå snabbt och knappt kännas! Känns betryggande att lura sig själv *S*! Har en känsla av att syrran inte alls kommer hinna med på någon förlossning även om hon själv ville det (galna människa), haft det hela tiden...den här gången kommer jag inte ha några vittnen med mig när jag ska sprattla och vråla!