Hitta naveln & ha det bra...

Japps, så hann man med en sväng indigosamtal på ena höften. Lite mer givande info av den barnmorskan och lite tips som kändes mer matnyttiga istället för min vanliga bm´s svammlande i lala-land!

Vad ska man säga, ut kommer den hur som haver hehe...men vi gick igenom lite demands & önskemål och mnja...mer än så hinner jag inte nu, men det känns okej! Och det är ju nice att det kommer att finnas dokumenterat då jag ringer in, så man slipper sitta och rabbla upp hur man vill & inte...för det där förlossningsbrevet lär nog inte bli skrivet & nu känns det ju onödigt när de redan har all info!

Och indigo-bm hade jobbat sen 68 & aldrig hört talas om att man kan bli totalförlamad efter en ryggmärgsbedövning, hon sa...PRECIIIIIS som jag anat att det var väldigt ovanligt (inte som de försökt påhyvla från sjukan efteråt att: jooo det händer ofta, väldans vanligt serrö)Vanligast brukar vara huvudvärk tydligen!?!

Har lite nya listor *S*...sånt som man inte tänkt på innan (am I a controlfreak?! hm...lite)

Kom på att fixa in en svag liten nattlampa i sovrummet & hallen, så när bebben vaknar så behöver man inte dra på gestapo-belysning mitt i natten om man behöver byta blöja eller fibbla med något! Kan va skönt att slippa bli halvblind & totalvaken!

Nu har man tvättat berg med filtar & barnkläder, fortvarande inte bäddat sängen, eller tagit av plasten av madrassen & spjälskyddet...kan va dax nu, så man vädrar av den där nya odören hehe! Next på heta listan ligger utlåning av extranyckel, lappar med telefonnummer på kylen...både till BB & diverse "barnvakter". Lite färdig mat infryst så sonen kan greppa något innan någon dyker upp OM det skulle ske under skoltid!

Ska göra en ny koll i bb-väskan om det nu skulle vara något jag glömt att packa ner, hörde att man iaf bara behöver stanna 6 timmar om det ser bra ut, innan man får paddla sig hem (och även fått det inskrivet att ME WANNA GO HOME ASAP)!

Goddamn...man e klappad & klar åt alla håll. Blöjor är inhandlade så man slipper tänka på sånt, alla oljor & sånt finns på plats, det enda är att tvinga papsen borra upp en liten hylla ovanför skötbordet så man kan peta dit lite blöjor & ombyteskläder och...dilemmat VART ska sängen stå och VART ska jag peta ner bebiskläderna?

Så...jahapps...snart kan man ju bara softa & försöka peta sig i den icke längre existerande naveln hehe, allt är ju i princip fix å färdigt! Ååååh vad skönt det ska bli att kunna nå sina fötter igen, kunna sova på mage (även om tittsen kommer höja en, men man KAN åtminstånde sova på mage!!!) och slippa halsbrännan...dragonlady är trött på hicka flames!

Har fått flera komplimanger för min trinda lilla mage den här veckan, så man är ju lite så där...mmmm verry proud även om pingvingången vissa dagar är värre än John Wayne i sjöslag. Märks att liten lägger sig på någon nerv ibland, då kan man knappt gå och vissa dagar skuttar man fram som...som...ja, något graciöst framtungt (vad det nu skulle vara *S*).

Mina ben är så svullna ibland att det är läskigt bara att titta på dem, man kan inte se fotknölarna & tårna ser ut som blaffor...vaderna är preciiis som en fotbollsspelares hahaha...BIG! Kan ju inbilla mig att de är muskulösa då *mohaha*! Hmm...har jag något mer att rapportera månne? Nä, livet går i slowmotion typ & ännu har jag inte kännt det här berömda ho-ho kom ut då, man bara väntar kolugnt...den kommer när den kommer och de där jobbiga samandragningarna känns mer som samandrabbningar *S* våldsamt, mer smärtsamt och varje gång så blir man lite så där... jaha...ska det bli mer nu, kanske dax eller...nähe inte det!

Och inga lugnare stunder, bönan sparkar ut revbenen...gör sitt bästa för att pressa upp häcken i lungorna och vara allmänt otrevlig! Igår skulle sonen & jag passa på att ha en mysstund i sängen och jag skulle läsa lite! Funkade NOT, la mig tillrätta med mina 47kuddar och skulle börja läsa då man...drabbas av våldsamt illamående eftersom liten tryckte till, höll på spy nästan! Sen ila det i de nedre regionerna & gjorde ont...så det var bara att kravla sig upp som en vild ko i panik, vältra sig ned på golvet och...försökte bestiga sängen IGEN. Tog typ en halvtimma innan man kunde hitta en pose som funka så man BÅDE kunde läsa bok och klia sonen!

Mnja...då kände man lite så där...NU FÅR DET BANNE MIG VARA NOG, FLYTTA PÅ DIG ELLER KOM UT! Just det...mamsen fick för FÖRSTA gången på dessa 9 månader känna en spark! Liten är smart...börjar fjäska i sista stund & vänslas med mormor *S*! Lömsk liten råtta! Kusinen (5år)undrade lätt förtvivlat om sonen inte skulle tycka om han mer nu när han skulle få en bebis?! Snacka om att barn tänker, de har alltid en förmåga att dra sina egna analyser & funderingar i ung ålder som får en att gapa som en fisk på torra land!

Kusinen titta lite skeptiskt på magen, när vi intygade att näe...alla kommer ju gilla dig lika mycket FAST det kommer en ny bebis! Han var inte riktigt övertygad, men glömde allt då han fick leka med hamstern & skåda både moster & morbror panikpipa då vi inbillade oss att hamstern skulle bita oss (det va svettig match att fånga råttan, den va inte så pigg på bli gosad med...PMS troligen hahaha)

Korkat värre...och jag funderar på "min önskelista"

Man börjar ju förbereda sig lite på den kommande resan och smärtskalan som kommer att slå i taket och med detta så kommer även tankarna på de stackars människor som frivilligt utbildat sig inom vården, samt i vissa fall deras brist på förstånd.

Självfallet är jag gravt skeptisk till just mitt sjukhus som jag ska leverera min pärla på, inte för jag inbillar mig att andra sjukhus är bättre heller för den delen. Allt handlar om personalens bemötande och hur de handskas med folk. Och varför är jag skeptisk?! Hmm...låt mig skåda historiken...min ena syrra hade efter en bilolycka ådragit sig en nackfraktur och just denna incident gjorde att sjukhuset såg över sina rutiner kan jag meddela, vi kanske är djävulens hantlangare *S*...anyway, när de lyfter över henne från båren och till sängen så vrålar hon av smärta, självfallet kaskader av svordommar haglade...what else, men dock på utrikiska för att minimera risken att folk ska fatta hur otrevligt det var.

Men då finns självfallet en person som förstod varenda stavelse och yttrade sig om det hela precis som han skulle vinna ett jävla diplom för sin insats! Hon fick tillsägelser om att icke svära?! Säkert jättelätt då de missade frakturen. Och häromdan så råka ena lillesyrran ut för en liten sportolycka, slog knäskålen ur led...vilket jag kan intyga gör satont eftersom jag själv oxå råkat ut för det för några år sedan. Den eminenta troligen frikyrkliga ambulanspersonalen varnar om att hon icke skall svära då de lyfter över henne till båren.

Och vad gör hon?! Hon vrålar av smärta och avlägger en harrang! Och jag som själv vet att min förlossning innehöll en massa cencurerat vokabulär, samt när jag själv drog tillbaka min knäskål svor så jag kunde återupplivat hin håle och hela helvetia på en & samma gång förvånades inte det minsta! Däremot förvånas jag över att sjukvårdare tror att under extrem smärta så bör man yttra fagra ord, helst le, kanske en drama-tår lätt rullandes på kinden och hylla deras heroiska insatser över att de ska hjälpa en.

Det är ju inte så att man svär åt dem (även om man ägnar finfina tankar åt klåpare & klantarslen förstås), det är inte personliga angrepp utan mer satan-i-gatans-jävla-helvetes-skiiiiit-det-gör OOOOONT och ett och annat könsord kan väl slinka med i värsta fall. Och det är rätt naturligt att då om något svära...när man gör sig illa, vem har inte slagit i tån och skrikit FAAAN, SATAN eller något annat akompanjerat av 72 AJAJAJ?!

När ska man annars svära som en blådåre? När man ligger och myser på en sandstrand? När man blir masserad? När du ligger som en avslappnad halvdöd fisk i badkaret?! Logiken säger ju att det blir under smärta snarare än när man är lugn som en filbunke! Titta bara på djur, inte anfaller dom om humöret är på topp...inte ylar en hund och försöker hugga efter veterinärer när de klappar dem...men låt dem ta fram en spruta, pillra på deras onda eller ta fram en klotång och hunden blir otrevlig! Så varför tror sjukhuspersonal att människan ska agera bättre?! För vi har större hjärna eller?!

Tss...logiken fungerar icke då, det är instinkter som tar över *S*...och med tanke på att samma sjukhus har fått jaga mig när jag spräckte skallen och de ansåg att de skulle sy mig (samma olcka som när syrran bröt nacken) så svor jag och rymde...självfallet med ett koppel vitrockar i hasorna hahaha! Å herre gud...och deras policy på det lilla hospitalet verkar vara att man inte skall svära...så frågan är nu, när jag ska lalla ihop min lilla önskelista, ska jag även skriva in att jag kommer missbruka fula ord, sätta ihop dem i fina kombinationer som är så pass unika att de kommer minnas mig för resten av livet?

Ska jag förvarna dem att de inte behöver ha jourhavande präst närvarande som skall spanka mig med bibeln i skallen, för jag är inte besatt...I PROMISE *S*...och eventuell personal som inte klarar av svordommar bör ej vistas i min närhet under utdrivningsskedet, samt att det lilla smartass som får för sig att be mig använda andra uttryck bör ha en trippel försäkring i ryggen?!

Hmm...mitt papper med " Mina önskemål för min förlossning" är fortvarande bländande blankt, jag bara skrattar varenda gång jag sätter det framför mig och seriöst försöker plita ned någon rad....DET GÅR INTE...snackade även med mamsen idag om det hela, men vi bara skrattade och såg ena scenariot värre än det andra. Tänkte på barnmorskans råd..."enstaka ord, kanske staplar liksom" och det enda jag skådar i mitt innre är satont, helvete, nä vet du vad och andra små otrevliga saker hahaha! Inser att det enda jag kan åstakomma är små hot om lydnad och låta mig vara som jag är.

Jag har inga illusioner om att plaska runt i något bad, rulla runt med någon sacco-säck, strutta runt eller lyssna på delfinsång eller som mamsen garva ur sig...lite Mozart´s symfonier kanske?! Jag ska dit och "skita ut en melon" helt enkelt...det kommer göra ont, frågan är bara HUR ont och HUR länge samt HUR jag bäst tar mig igenom det hela utan att ha ihjäl någon på vägen *S*. Så mitt första ord på denna lista kan ju då bli H U R, kanske?!

Och för att vara pedagogiskt riktig...alla ni förstföderskor som råkat in här och just nu hyperventilerar och tar er för hjärtat, skakar av skräck...nämen alla förlossningar är olika, just er kanske innehåller fågelsång och plask i dammen och total smärtfritt med saliga tårar drippandes på kinderna. Helt okej! Kul för er i sånna fall *S*.

Själv kommer jag kravla på helvetets botten och leva rövare...så det så, som Madicken sa...pilutta er va! Fast så fort liten är ute, så kommer jag se ut som jag överlevt exorcisten...skåda guds ljus igen, men fråga inte om jag tänker göra om det...för då börjar nog ögonen att rulla igen hahaha!

Det är väl tur man har så djupa insiker om sitt eget beteende i alla fall...här river vi alla illusioner om den blida blivande modern och far icke med osanningar eller sminkade versioner. Jag får uppdatera min önskelista om jag lyckas plita ned några stolpar, stavar eller mysko verbala idyller senare...just nu är pappret blankt och sinnet fullt av ännu dummare syner hehe!