Korkat värre...och jag funderar på "min önskelista"

Man börjar ju förbereda sig lite på den kommande resan och smärtskalan som kommer att slå i taket och med detta så kommer även tankarna på de stackars människor som frivilligt utbildat sig inom vården, samt i vissa fall deras brist på förstånd.

Självfallet är jag gravt skeptisk till just mitt sjukhus som jag ska leverera min pärla på, inte för jag inbillar mig att andra sjukhus är bättre heller för den delen. Allt handlar om personalens bemötande och hur de handskas med folk. Och varför är jag skeptisk?! Hmm...låt mig skåda historiken...min ena syrra hade efter en bilolycka ådragit sig en nackfraktur och just denna incident gjorde att sjukhuset såg över sina rutiner kan jag meddela, vi kanske är djävulens hantlangare *S*...anyway, när de lyfter över henne från båren och till sängen så vrålar hon av smärta, självfallet kaskader av svordommar haglade...what else, men dock på utrikiska för att minimera risken att folk ska fatta hur otrevligt det var.

Men då finns självfallet en person som förstod varenda stavelse och yttrade sig om det hela precis som han skulle vinna ett jävla diplom för sin insats! Hon fick tillsägelser om att icke svära?! Säkert jättelätt då de missade frakturen. Och häromdan så råka ena lillesyrran ut för en liten sportolycka, slog knäskålen ur led...vilket jag kan intyga gör satont eftersom jag själv oxå råkat ut för det för några år sedan. Den eminenta troligen frikyrkliga ambulanspersonalen varnar om att hon icke skall svära då de lyfter över henne till båren.

Och vad gör hon?! Hon vrålar av smärta och avlägger en harrang! Och jag som själv vet att min förlossning innehöll en massa cencurerat vokabulär, samt när jag själv drog tillbaka min knäskål svor så jag kunde återupplivat hin håle och hela helvetia på en & samma gång förvånades inte det minsta! Däremot förvånas jag över att sjukvårdare tror att under extrem smärta så bör man yttra fagra ord, helst le, kanske en drama-tår lätt rullandes på kinden och hylla deras heroiska insatser över att de ska hjälpa en.

Det är ju inte så att man svär åt dem (även om man ägnar finfina tankar åt klåpare & klantarslen förstås), det är inte personliga angrepp utan mer satan-i-gatans-jävla-helvetes-skiiiiit-det-gör OOOOONT och ett och annat könsord kan väl slinka med i värsta fall. Och det är rätt naturligt att då om något svära...när man gör sig illa, vem har inte slagit i tån och skrikit FAAAN, SATAN eller något annat akompanjerat av 72 AJAJAJ?!

När ska man annars svära som en blådåre? När man ligger och myser på en sandstrand? När man blir masserad? När du ligger som en avslappnad halvdöd fisk i badkaret?! Logiken säger ju att det blir under smärta snarare än när man är lugn som en filbunke! Titta bara på djur, inte anfaller dom om humöret är på topp...inte ylar en hund och försöker hugga efter veterinärer när de klappar dem...men låt dem ta fram en spruta, pillra på deras onda eller ta fram en klotång och hunden blir otrevlig! Så varför tror sjukhuspersonal att människan ska agera bättre?! För vi har större hjärna eller?!

Tss...logiken fungerar icke då, det är instinkter som tar över *S*...och med tanke på att samma sjukhus har fått jaga mig när jag spräckte skallen och de ansåg att de skulle sy mig (samma olcka som när syrran bröt nacken) så svor jag och rymde...självfallet med ett koppel vitrockar i hasorna hahaha! Å herre gud...och deras policy på det lilla hospitalet verkar vara att man inte skall svära...så frågan är nu, när jag ska lalla ihop min lilla önskelista, ska jag även skriva in att jag kommer missbruka fula ord, sätta ihop dem i fina kombinationer som är så pass unika att de kommer minnas mig för resten av livet?

Ska jag förvarna dem att de inte behöver ha jourhavande präst närvarande som skall spanka mig med bibeln i skallen, för jag är inte besatt...I PROMISE *S*...och eventuell personal som inte klarar av svordommar bör ej vistas i min närhet under utdrivningsskedet, samt att det lilla smartass som får för sig att be mig använda andra uttryck bör ha en trippel försäkring i ryggen?!

Hmm...mitt papper med " Mina önskemål för min förlossning" är fortvarande bländande blankt, jag bara skrattar varenda gång jag sätter det framför mig och seriöst försöker plita ned någon rad....DET GÅR INTE...snackade även med mamsen idag om det hela, men vi bara skrattade och såg ena scenariot värre än det andra. Tänkte på barnmorskans råd..."enstaka ord, kanske staplar liksom" och det enda jag skådar i mitt innre är satont, helvete, nä vet du vad och andra små otrevliga saker hahaha! Inser att det enda jag kan åstakomma är små hot om lydnad och låta mig vara som jag är.

Jag har inga illusioner om att plaska runt i något bad, rulla runt med någon sacco-säck, strutta runt eller lyssna på delfinsång eller som mamsen garva ur sig...lite Mozart´s symfonier kanske?! Jag ska dit och "skita ut en melon" helt enkelt...det kommer göra ont, frågan är bara HUR ont och HUR länge samt HUR jag bäst tar mig igenom det hela utan att ha ihjäl någon på vägen *S*. Så mitt första ord på denna lista kan ju då bli H U R, kanske?!

Och för att vara pedagogiskt riktig...alla ni förstföderskor som råkat in här och just nu hyperventilerar och tar er för hjärtat, skakar av skräck...nämen alla förlossningar är olika, just er kanske innehåller fågelsång och plask i dammen och total smärtfritt med saliga tårar drippandes på kinderna. Helt okej! Kul för er i sånna fall *S*.

Själv kommer jag kravla på helvetets botten och leva rövare...så det så, som Madicken sa...pilutta er va! Fast så fort liten är ute, så kommer jag se ut som jag överlevt exorcisten...skåda guds ljus igen, men fråga inte om jag tänker göra om det...för då börjar nog ögonen att rulla igen hahaha!

Det är väl tur man har så djupa insiker om sitt eget beteende i alla fall...här river vi alla illusioner om den blida blivande modern och far icke med osanningar eller sminkade versioner. Jag får uppdatera min önskelista om jag lyckas plita ned några stolpar, stavar eller mysko verbala idyller senare...just nu är pappret blankt och sinnet fullt av ännu dummare syner hehe!