Då har man entrat den sjunde månaden & vecka 29...kan fortvarande knäppa min jacka & ser utåt sett ogravid ut...OM jag inte öppnar jackan och låter kaggen luftas, men den är diskret min lilla mage fast den är större nu än med första bebben!
Man kan ju lungt påstå att det enda jobbigaste just nu har vart att avverka maginfluensan och därefter förkyld IGEN...känns som det har vart det man kommer minnas *S*. Fast lite jobbigt nu när man får de berömda samandragningarna...magen blir stenhård & det är så damn obehagligt.
Tack å lov för losec mupparna man har till sitt förfogande...halsbrännan är ett minne blott även om den har vart värre den här omgången än med sonen, för jag minns inte att jag vaknade på nätterna av strupbrand & hickade flames som kunde lysa upp halva stan!
Antingen så ligger den här bebben längre ner eller något, för det har inte vart lika jobbigt att andas som med första, han måste ha legat på lungorna *S*...för jag minns att jag bara kippade efter andan hela tiden & det var så grymt obehagligt! Den här vet jag vart han ligger...han ligger på pissblåsan och sitter helst och sparkar där med!
Läste i graviditetskalendern att om man skulle mäta bebben nu i full längd så är det 40 cm från huvud till tå...FÖRTI VADDÅ???VART DÅ??? Tog ett måttband och la i en båge över magen...hmm...inte illa. Tror liten har lugnat sig en aningens nu när man är sjuk, börjat ändra dyngsrytmen lite...hittils lever den rövare vid prick 10, en sväng vid 12 & vid 15...gärna massa dunkadunk vid 18...då är det i regel stenhårt party och sen har vi 22...sen är det rave klockan 3-4 på morgonen...då dallrar hela magen och man kan vakna av att det är party i naveln! Ska jämföra sen om den kommer ha sina regelbundna utbrott efter födseln vid samma tider!
Vill minnas att sonen körde exakt efter sparkschemat när han kom till världen...så nu ska jag allt klocka det lilla trollet! Känns ju skönt om det följer vågen...då är det ett relativt snällt barn som inte dödar en varje kvart med illtjut och matvrål! Sonen var ju som en liten pärla...hade nästan samma tidsschema och för det mesta sov han natten igenom däcka väl efter 23, hade en matning runt 6 på morgonen och vi klev upp runt 11! *håller tummarna* hoppas hoppas det blir samma den här gången!
Visserligen stämmer det med vad de säger snälla bebisar, vilda barn i hans fall och med syrrans skrikande bebis och (RELATIVT) lugna barn! Jag kommer att dö om jag får en som syrrans...konstant plomonlila i nyllet och vibrerande halsmandlar akompajnerat med den klassiska darrande tungan och ILLVRÅLET från avgrunden. Det barnet skrek sig igenom ett par månader...ve och fasa!
Men jag såg på nyheterna att man åker till nån liten håla i Stenungsund där en
voodo-forskare sticker bebben i handen som straff för tjutandet och genast så skärper de till sig, drar in tungan och leker med sina fötter istället.
*S* eller ja...kanske inte riktigt så då...men tydligen så ska akupunktur hjälpa mot kolik och det är väl på tiden att det har kommit en lösning på eländet!
Visst det försvinner efter några månader...men tills dess så har föräldrar fått psykoser och domstolarna fylls troligen av skillsmässo ansökningar i onödan hahaha...och jag förstår dem, min systerson fick mig slutligen ur balans med sitt tjutande...ett tag kunde jag stänga av mig och få han lugn med lite massage & lallande, men till slut blev man ett svettigt darrande offer själv & inte mycket till avlastning!
Men det botade min babynojja påtvå röda som jag fick då, eftersom det var så många som skaffat bebbar och man bara..ååååh jag vill...ööh INTE i mitt LIV befattas med små plågoandar!!!
Och japps...klassikern, man drömmer tvärsjuka drömmar den senaste tiden! Häromdagen så hade jag en sjuk dröm...och ja, det var på dagen...eftersom valrossen måste stranda lite titt som tätt...så drömde jag att jag var i min morfars gamla lägenhet, gick på muggen och plötsligt så trilla ungen ut?! Hepp hepp...vad det gick undan & allt för tidigt var det ju oxå men lilltrollet mådde kanon, mötte syrran i hallen som undra vad jag bar på...äh du vet hälsa på liten den bara kom nu! Syrran undra om det gjorde ont...hon hade inte hört något & varför hade jag inte ropat på hjälp?! Amen det gick så snabbt och det kändes ju inget...sa bara plopp och där var den?!
Det här logiska med navelsträngar och moderkakor och annat slabb existerade inte i min dröm *S* nästan som den föddes nyduschad, tjock svart kaluffs & i en fix overall direkt hahaha. Så tvärsjukt att det finns inte, när jag vaknade så började jag undra efter en liten stund vart trollet var...var nästan på väg att fråga sonen vart brorsan var *asg*! Det var så verkligt fast overkligt...minns inte att jag haft en sådan dröm när sonen skulle anlända, där var det mest mutter de sista månaderna om att nu ville jag andas på riktigt och inte flämta som en hund...KAN den komma ut någon gång?!
Tror det har lite med min nojja att föda för tidigt (efter de skrämde upp mig om det) & min smärtskräck (ska inte perforera ryggen ever again) att göra...så mitt undermedvetna lallar in mig i en snäll liten dimma om att det lär gå såååå snabbt och knappt kännas! Känns betryggande att lura sig själv *S*! Har en känsla av att syrran inte alls kommer hinna med på någon förlossning även om hon själv ville det (galna människa), haft det hela tiden...den här gången kommer jag inte ha några vittnen med mig när jag ska sprattla och vråla!
Labels: bebisar, drömmar, förlossning, graviditet oro, kolik, sjunde månaden
