Sista besöket...eller?

Har vart hos bm idag...kanske sista besöket who knows, mår som en överkörd pissmyra för tillfället och så var det dagen innan sonen föddes. Igår var det svårt att käka...man måde illa & hade "ingen aptit" fast man var svinhungrig?! Så där lätt otrevlig känsla hehe, skulle ge mig på att baka meeeen icke då, snarare dramatag för pannan & vila som gällde! Känns grymt bekant det här...antingen är det en förkylning på ingång eller så är det en förlossning som blinkar i bakgrunden. Le Bebe har tydligen inte satt fast skalleponken, men det är rätt vanligt med andra bebisen att de surfar på plats i sista stund!

Den har iaf legat i rätt läge, med skallen ner sedan vecka 33...i startpose hahaha, grabben vände inte på sig förrens v.38-39 så han softade till sista stund! Kors i taket, alla mina värden har plötsligt tagit sig rediga kliv uppåt...at last börjar man känna sig fit for fight & bebben bara växer som ogräs, bm garva & sa det här blir ingen tvåkilos direkt...man bara...nä, det är väl självaste fan om man får en 4 kilos igen...KAN man inte få en mindre??? MÅSTE den här oxå bli en elefant?! *mutter mummel* i min lilla värld så är det lättare att föda en liten bebis...det gör säkert mindre ont! Satt upp en ny tid ifall den inte trilla ut den här veckan...konstigt nog så spelar det fortvarande ingen roll, har inte fått nog ännu?!

Njöt på balkongen imorse av att vara heelt på solokvisten...bara jag & min kaffe...till och med småfåglarna var söta idag hahaha...trots att de skitit på mitt bord de små svinen! Mina fötter är sååå knuuuubie *S* ser ut som bebisfötter när de svullnar till, gjorde mina cirkuskonster igår & försökte mig på raka benen...tänkte att goddamn ska man ändå trippa runt i nattsärken sen på sjukan så kan man åtminstånde slippa skåda stubbet på benen när man ändå bara kan glo på fötterna!
Sonen har lagt om taktik, nu vill han promt med på förlossningen?! Han ska vara nummer 2 som håller i barnet?! Man bara ehe ja...inte ens jag är nummer 1 så...det kan jag inte lova! Då ser man blänget...han SKA vara den efter mig som först håller i barnet! Så ere ba! Jaha...hur gör man nu då? Vad säger man nu då? Det är lite krångligt läge...försökt förklara att det e INTE najs att vara med på en förlossning (tänker mer på mig & vilka men han kommer få om man vrålar och blir allmänt snurrig?!)
Han kan vänta utanför dörren, han kan ringa mormor så hon sitter med han! Ehum...ja, men det kan ju liksom ta sin tid...kan ta ett par timmar vad vet man & vad ska du göra om du blir hungrig? Rädd? Trött? Och det sista man vill ha är en armé utanför dörren som bevittnar ens förlossning...eller ja...hör snarare! Det är ingen freakshow! My god...vad är det med alla??? Syrran vill med, brorsan tycker att morsan ska va med...helst vill han sitta utanför han med (som tur är vågar morsan inte ens TÄNKA tanken att hänga med om hon EVER vill se sitt barnbarn)?! Galna jävlar!

Börjar kännas som man förväntas ha med sig halva släkten *S*...heeeell NO! Personligen så har jag ingen aning om vad det spännande är...när syrran vänta barn var mitt första svar (efter wee vad kul) förvänta dig INTE att jag följer med, fråga mig inte om det... okej i väääärsta väääärsta fall så kan jag sitta utanför eller något, men räkna inte med det! *S* Tror själva förlossningen är sekundär nu...nu gäller det mer att finta alla jävlar på vägen till BB hahaha....lura dem till något annat sjukhus så man fan får föda IFRED! Tyvärr är jag inte sån att jag vill ha ett koppel efter mig, jag är inte ett dugg intresserad av att bli escorterad av en armé släktingar som sen ska lägga sig i eller stressa en.

Allt jag vill är att få lite knark, vråla en skvätt och sedan beundra det åttonde underverket, packa mig hem & sen...ja sen får de väl roa sig med att titta på bebben medans jag äter, sover & har det bra! Ska det vara så komplicerat?! VA?! Kan maxat tänka mig ha syrran med mig...that´s it...men bara det känns mycket (ska hon se mig med asset i vädret?!), konstigt nog eftersom med första så var det inget snack om att papsen skulle följa med or ELSE! Nu...my god lämna mig ifred hahaha, tvärsjukt egentligen hur man kan ändra sig...men jag antar att man har en annan trygghet nu, en annan säkerhet...man vet hur det går till...been there done that and...OH SHIT...did it again?!

Nu är det bara allt pappersarbete kvar...betat av försäkringskassan, måste fixa papper till passet & kolla upp vad som gäller där & deras kötider...hur länge tar det innan man får de sista siffrorna? Vissa flygbolag ska man ha intyg till om man ens ska få flyga med bebis...GAH...går det bra om man cyklar eller?! Är det okej eller?! Fan, vad jag hatar alla pappren...halva bordet är fyllt av pappren som ska hit & dit...man måste nästan göra en lista för att ha koll på när & vart allt ska till?!

Någon är visst rastlös...

Sonen sitter med almanackan och prickar av dagar, han håller i nedräkningen stenhårt och funderar högt på vad det är han ska roa sig med när bebben väl dyker upp. Vissa kvällar suckar han och säger att han önskar den låg brevid han i soffan.

Han ligger & sniffar på magen, pratar med magen och busar....bebben & han har uppenbarligen redan funnit varandra *S*. Han petar på magen eller pratar och magen börjar dallra runt och själv kvider man till mellan varven när bebben skuttar upp med häcken rätt i revbenen eller placerar en spark så det skallrar upp till tänderna.

Själv är jag rätt så nöjd med tillvaron...visst börjar man få nog mellan varven, mest när liten sparkar sönder inälvorna av en, eller när halsbrännan står i lågor. Samtidigt så räknar man ned dagarna men känner inte samma bråska som med sonen. Man är mer så där ko-lugn, spiller som en gris på kläderna medans man använder magen som bricka *S*...försöker böka upp benen i någon skön typ "yoga pose" i ett desperat envist försök att sitta som man brukade.

Inatt var ingen rolig natt direkt, skitsvårt att somna...halsbrännan dödade, börjat få ont i ryggen för man ligger så konstigt. Bökade runt som en liten gris för att försöka hitta något bekvämt läge, fluffa kuddar och försökte peta in här & där för att få en skön pose... funkade någon minut typ.

Försökte mig på det riskfyllda LIGGA PÅ RYGG...jo då, det började susa i pallet och man kände att jaaadå...snart svimmar man, ruskade om magen och försökte lura bebben att FLYTTA lite på sig.

Vaddå "nu kommer barnet sjunka ned & bli lugnare, kanske ska ha koll om det blir för lugnt" MY ASS säger jag bara...den är mer utstuderad nu än någonsin innan, sparkarna kan få en att sjunga i facett och pipa till! Och inatt/morse så kunde jag snarare skåda små fossingar som envist trummade i sidan på en, en fot som spjärna emot.

Tror jag sovit typ...4 timmar kanske, satt som en vampyr i soffan tillslut...det gick inte att sova, jag var astrött...jag såg solen gå upp, jag zappade reklamer & tecknade filmer i ren frustration och snurrade misstänkt lik en grillad kyckling på spett. Av med filten, på med filten...fram med kuddar, kasta kuddar. DÅ ville jag bara åka in & klämma ut en melon så jag kunde få SOVA sen!

Icke då...nu är jag fullt nöjd med min snyltare, skönt att den ligger där den ska...måste ju hinna åka & köpa madrass till sängen, hitta ett nytt läckert spjälskydd utan töntiga nallar på.

Funderar nästan på lacka spjälsängen svart faktiskt, sett ett snyggt spjälskydd i grafiskt svart & vit mönster. Svart passar till allt...även till framtida vällingfläckar så det så!

Sonens ögon höll på ploppa ut när jag tänkte högt...en svart spjälsäng?! Näe, det blir ju som djävulens vagga!

Ehum...NÄ, det blir det inte alls det...det blir COOLT har jag bestämt! Och det passar finfint med min sänggavel i SVART skinn!

Varför kan inte en spjälsäng vara svart för?!

*S* Kan nästan tänka mig att köpa några plywoodskivor & nita på...måla något coolt motiv?! Varför inte?! Måste det vara vitt & gulligt eller träfärgat?! Vad är det för fel på svart?! Ska nog kolla om jag har lite penslar hemma...kanske köpa några sprayburkar för att få spjälorna jämna...hmm...?!

Hahaha...ska nog inte säga något till mamma...för hon lär ju få hjärtslag direkt *S* fast å andra sidan så är hon ju van att jag gör som jag vill & har galna idéer. Jag är ju en kreativ liten sak & lite konst på en spjälsäng är väl rätt ballt! Sen när jag blir JÄTTEKÄNDIS så kommer vaggan vara sååå grymt åtråvärd och inbringa MILJONER hahaha! Tänk på det när ni kommer skåda en svart mysko spjälsäng på blocket om några år...it´s MINE...my masterpice mohaha!

Svettigt värre...

Igår drog jag & kulan en repa på stan med en vän...och det var ju så man nästan däckade av överhettning. Smart som jag var drog jag på mig flipflops eftersom man nu mer kan svullna till rejält. Har ju fått ta av mig ringarna eftersom det liksom inte funkar så bra att ha på dem vissa dagar.

Och nu när alla tagit av sig alla sina tjocka kläder...så upptäcker man plötsligt hur många som är gravida samtidigt. Alla snegla på alla...hmm...vad har hon på sig, jaha...riktigt kul. Och nyblivna föräldrar med sina små knyten i famnen som fick något glansigt i ögonen när de såg ens kula på magen. Vänninan var besatt av vagnspan...varenda vagn som passerade väste hon i mitt öra om... kolla den där, har du sett den & vad tycker du om den?! Själv kände man bara hur fötterna svullnade till och att man trava runt med fotbollar istället hehe!

Kom å tänka på, när man såg alla med sina nykläckta knyten...jag kommer samtidigt tycka det är kul att bebben har trillat ut men ändå sakna den där känslan av att det rör på sig i magen & allt. Lite sjukt, men så var det med sonen...samtidigt som man var överlycklig över att kunna skåda den som bökat runt i magen så saknade man just det där bökandet!

Och som fibbler säger...det är attraktivt med gravida, jag har alltid trivts med mitt tillstånd även om det är JOBBIGT mellan varven. Jag gillar mina kilon, jag älskar mitt fluff.

Jag tycker min fotboll är skitsöt *S* men jag avskyr halsbrännan, svullenheten, när man får ont i benet eller de facto att man inte kan nå sina tår. Min kompis vråla Fyfan vad snygg du är igår...man bara klappa sig på huvudet & mmm...jag vet, visst är jag! Tills fötterna börja svullna & man fick rödmosiga kinder...börja flåsa lite under promenaden...då kände man sig mindre qute. Och det bästa...magen började knorra & man var superhungrig rätt vad det var, så jag var illa tvungen att kapitulera och söka upp något ätbart snabbast fan!

Och jag min synderska KUNDE inte hålla mig...beställde en halvmeter macka med skagenröra och en massa krispiga grönsaker....åååååh jag dog nästan av glädje & röran var sötsliskig preciiiis vad jag ville ha (men hade jag inte vart gravid så hade jag troligen inte alls vart så förtjust över hur sött det var)! Och tydligen var jag skitgullig med majjo runt halva nyllet hahaha...för folk som såg mig sitta och idisla la huvudet på sne och gav en vääärsta leendet?!

Precis så där som man gör med söta ungar...man bara jaha ja...det är jättegulligt att skåda höggravida med klet i nyllet & salladsblad i knät tydligen, kände mig inte precis SÅ DAMN gullig mest råhungrig och iaktagen!

Och på tal om krispiga grönsaker...herre gud, jag har alltid vart en kött-potatis & sås tjej som nästan aldrig rör sallader, men nu förtiden så ska det vara krispiga grönsaker...konstiga grönsaker...jag hatar normalt morötter, sockerärtor och sånt där jättenyttigt, på sin höjd gillar jag tomater & gurka när jag ska leka nyttig...grönsaker ska helst vara kokta till tuggumimotstånd...men nu?! Ruccola är gott typ...men vi ska inte tala om lätt stekta blomkålsbitar eller broccolibitar (givetvis med bearneisesås på...såsen verkar vara det enda normala inslaget som jag kan känna igen).

Aldrig i mitt liv har jag vart så nyttig som nu...OFRIVILLIGT...jag kan drömma om krispiga grönsaker hahaha...helt galet. Och mixerstaven kommer snart explodera...den missbrukas konstant (troligen kommer den slitas ut snart) då jag kör ner en massa frukt & gör drinkar på! Eller en massa är väl att överdriva, är ju allergisk mot allt...men jordgubbar eller hallon...åh mama...och nu har jag även fått sonen som medberoende hahaha, han tjatar oxå om att göra fruktdrinkar så här mixar vi & har det sött!

Britta Bulldozer strikes...

Jupps så var man då tillbaka vid burken efter smärre missöden...ehe...ja har man plötsligt ett stort ass, så är det faktiskt inte så lätt när man vänder sig om. Har blivit utskälld för jag drog en liter latte i tangentbordet med min häck förra veckan!

Sonen blängde på mig...muttrade något om klant...papsen suckade & drog sin smarta "du skall icke" lista...man bara JAHA OCH?! Som om det är sååå himla lätt att hänga med i svängarna när man numer plötsligt är stor både fram och bak, räknas inte det som typ handikapp?! Eller chockad då???

Kan väl inte rå för att man numer rör på sig som en sumobrottare (smyga är ett minne blott), knappt ens får på sig strumpor och för att inte tala om vilka kreativa lösningar man har då man plötsligt får för sig att måla tånaglar mitt i allt! Undrar om man kan ta aceton på en tröja då man missade tånageln med två meter???

Jupps, det finns många dileman som gravid...kan för mitt liv inte förstå att folk frivilligt göder upp sina magar...herregud...man blir ju handikappad av att äga en boll på magen, tur att det börjar bli varmare så man bara kan försöka PRESSA ner fötterna i nån slip-in toffla (ja, försök med det & svullna fossingar...det är rena rama fotbollsmatchen att jaga runt tofflorna med stortån)...från "rutor" på magen till fotboll...det är icke lätt må jag då säga!

Plötsligt när man är ute & går så svullnar vaderna till stubbar...och man vaggar ÄNNU mer för att sprattla fram benen i någon som ska föreställa gång. Man är lika hjälplös som en sköldpadda när man lutat sig bak och så envisas någon jävel att ringa...man sprattlar som sjutton och försöker verkligen nå telefonen....och det bara ringer & ringer & riiiinger...man vrålar nästan hallå när man slutligen pillrat tag och fångat luren.

Ska inte ens tala om den råkar flyga i backen istället...mmm...då ska man likt en akrobat hasa sig på sidan för att i ögonvrån pricka luren...fingrar som sprätter hysteriskt över parketten. Jo då, annars är det super serrö *S*!

Och bebben är en riktig luring...spenderade ju halva påsken hos mamsen (gissa varför va....MARKSERVICE...bortskäääämd...mamsen kan måla tånaglar utan att man får på tröjan osv) mamsen har inte en endaste gång lyckats känna ett sprattel, en spark eller minsta lilla! Bebben ligger tvärstilla varenda gång hon lägger händerna på magen & varje gång hon klivit in i hissen så har den sparkat revbenen av en, så den här gången hade hon massa tid att försöka pricka in busen. Gick det bättre??? Icke då...jag har aldrig vart med om dess like, jag garva så jag dog...det ultimata var när hon lägger händerna på magen och bebben FLYTTAR på sina fötter...börjar sparka överallt där hon INTE har händerna?!

Det var som en komedi...hon jagade runt med händerna på magen & ungen sprattla centimetrar brevid?! Så höll de på ett bra tag medans man själv roade sig med att läsa en bok och fnittra bakom bladen! Det kommer att bli en riktig luring, den här bebben...redan nu så har den visat sina oanade talanger!

Och nu har shopomania slagit till igen, införskaffat bilbarnstolen at last...släpat hem spjälsängen och kunde så klart inte låta bli att tvinga papsen att köra mig till utförsäljning i nån bebisbutik som skulle stänga...så japps...nu har jag skaffat mig en boop-tröja, någon babymobil med glada färger och en ny vad man nu kallar det...dyn-set till stokke stolen...hmm...en febertermometer med nån tecknad filur på och hehehe en nappflaska med en fet pingvin (symboliserar MIG snarare hahaha)...hittade en massa filtar & puttinutt så man kan väl lugnt säga att jag SPRÄNGDE plånboken. Hejdade mig när jag insåg att halva famnen innehöll en massa söta fluffiga & mjuska gosedjur...la tillbaka dem, kom på att sånt är bara jobbigt...sen måste man packa ner 400 kartonger leksaker varav 399 innehåller en massa gosedjur, minns sonens samling så NEJ!!!

Passade på att shoppa till sonen med...man vill ju inte att han ska bli grön ännu, så han fick nya spel och kläder han med! Herre gud...det kommer bli dyrt i framtiden när man ska se till att bägge får något nytt samtidigt så de inte hugger skallen av en av avund! Det gäller att vara smidig annars är man på hata-listan rent av! Har redan börjat banka in hos sonen att första tiden så kommer det en miljon nya saker till bebisen från släkt & vänner...försöker minimera eventuella framtida draman!

Snacka om att man måste tänka både hit & dit...det var lättare förr då man vänta en bebbe alone, fast å andra sidan är han stor...så kan hända att det går lättare då än i mina vilda dramatiska fantasier...eller ehe...minns väl när man blängde på syskonens gåvor blålila i nyllet!

Tillbaka från dimmornas dal...

Fick ett återfall med smärtorna, så tog det lugnt ett par dagar...men sen mattades de av precis som en träningsvärk & efter det så verkar blodtrycket studsat upp några snäpp (at last).

Och jag har haft de sjukaste mardrömmarna...fyfan, så man vaknade med hjärtat i 280 och kallsvettig! Men det hör ju till graviditeten & alla hormonryck. Gud, det var en så äcklig mardröm som hängt sig kvar...satt med nyfödd bebis & så var hela ansiktet deformerat...det hängde en stor hudflärp på ena ansiktshalvan och ögonen dinglade nästan...scary shit! Tog ett par dagar att återhämta sig från den där förbannade mardrömmen!

Men idag ska jag ändå på ett extra ultraljud för att kolla tillväxten pga glutengrejset...så OM det nu skulle vara fara på taket så kommer man ju skåda det. Känns lite coolt att kolla in nu, eftersom nu är det ju en stor bebbe...en färdigvuxen sak man ska tjuvkika hos igen.

*S* Stackars sonen...han skrämde bebisen igår när han höll på med sina ljudeffekter mot magen, det studsade till & sen låg den tvärstilla ett bra tag. Han höll nästan på börja gråta, frågade om den levde eftersom den inte sprattlade tillbaka när han buffade på magen!
Så jag fick lugna han, eftersom jag kände att den rörde på sig även om den slutat att sparka tillbaka(vem skulle inte göra det om man fick ljudeffekter tillbaka hahaha)...så vi bestämde att han får följa med på ultraljudet idag så han ser att allt är okej men förvarnade om att inte skräma den när den kommit ut för då är ljuden mer starka & inte som nu...som om han skulle dyka under vatten & jag skulle tjattra vid badkarskanten!

Han såg lätt skeptisk ut först...men efter badkarsförklaringen så insåg han skillnaden & kunde gå och lägga sig. Bebben sparkade en gång, så han fick bekräftat att den levde! *L* My god... han var riktigt orolig ett tag där och man fick se till att buffa så bebisen visa tydliga livstecken innan han kunde andas ut!

Vad mer...ja just det, eftersom jag nu kan röra på mig som en normal människa så har man ju vart i farten, så igår fick man en strange liten flytning och bara nähe du här ska inga barn födas än på ett tag...har haft en massa trevliga "mensvärkar" och samandragningar så för säkerhets skull kollade jag av förlossningstecken och bara eeeh...jaha ja...det är väl bara falska små saker och även om det skulle vara proppar som gick så innebär det icke att vi levererar än på ett tag!

Meeen *S* det fick mig att börja packa ihop en BB väska bara så där...det är visserligen ca en månad kvar men "just to be on the safe side". Och så som jag betett mig den sista tiden...så har det boats & bökats en hel del...så det är nog lika bra att väskan står packad & klar. Insåg att jag nog måste komplettera lite mer babykläder...lite tunna varianter och ska nog se till att hämta hem vagnen den här månaden och köpa mig en bilbarnstol när jag ändå är i farten!

Tiden har gått så fort känns det som, jag hänger liksom inte med i svängarna *S*...den här graviditeten har vart lättare på många sätt, men svårare på andra sätt. Nu har jag börjat märka av att benen svullnar om man promenerar ett tag, men jag har i alla fall inget extra vatten där hehe, minns svullna fossingar & ben med sonen!

Jag känner mig oförberedd fast förberedd...helt sjukt. Förberedd för jag vet hur förlossningen funkar & hur det känns, fast oförberedd för jag inte hunnit planera allt, fixat allt och för jag hela tiden har en gnagande känsla av att jag inte alls kommer hinna med i svängarna och jag kommer få stå med lång näsa trots allt! Irriterande känsla...hoppas jag har fel!!!

Lite kul med akupunktören...hon verkar ha ett sjätte sinne, för hon sa lite grejer som man bara jaha du och HUR kan du veta det?! Så det ska bli lite intressant att se om det stämmer som hon sa till mig hehe och en annan kvinna som var där sa att "hon har alltid rätt" så det återstår att skåda!

Ska avslöja det senare vad det var hon sagt...det är sådär så om man säger det högt så kanske det inte händer hahaha, vilken tönt man är men ibland har jag den känslan! Samma sak när jag själv blivit spådd eller om jag själv har spått någon...ibland ska man bara vänta tyst och se vad som händer...