Tillbaka från dimmornas dal...

Fick ett återfall med smärtorna, så tog det lugnt ett par dagar...men sen mattades de av precis som en träningsvärk & efter det så verkar blodtrycket studsat upp några snäpp (at last).

Och jag har haft de sjukaste mardrömmarna...fyfan, så man vaknade med hjärtat i 280 och kallsvettig! Men det hör ju till graviditeten & alla hormonryck. Gud, det var en så äcklig mardröm som hängt sig kvar...satt med nyfödd bebis & så var hela ansiktet deformerat...det hängde en stor hudflärp på ena ansiktshalvan och ögonen dinglade nästan...scary shit! Tog ett par dagar att återhämta sig från den där förbannade mardrömmen!

Men idag ska jag ändå på ett extra ultraljud för att kolla tillväxten pga glutengrejset...så OM det nu skulle vara fara på taket så kommer man ju skåda det. Känns lite coolt att kolla in nu, eftersom nu är det ju en stor bebbe...en färdigvuxen sak man ska tjuvkika hos igen.

*S* Stackars sonen...han skrämde bebisen igår när han höll på med sina ljudeffekter mot magen, det studsade till & sen låg den tvärstilla ett bra tag. Han höll nästan på börja gråta, frågade om den levde eftersom den inte sprattlade tillbaka när han buffade på magen!
Så jag fick lugna han, eftersom jag kände att den rörde på sig även om den slutat att sparka tillbaka(vem skulle inte göra det om man fick ljudeffekter tillbaka hahaha)...så vi bestämde att han får följa med på ultraljudet idag så han ser att allt är okej men förvarnade om att inte skräma den när den kommit ut för då är ljuden mer starka & inte som nu...som om han skulle dyka under vatten & jag skulle tjattra vid badkarskanten!

Han såg lätt skeptisk ut först...men efter badkarsförklaringen så insåg han skillnaden & kunde gå och lägga sig. Bebben sparkade en gång, så han fick bekräftat att den levde! *L* My god... han var riktigt orolig ett tag där och man fick se till att buffa så bebisen visa tydliga livstecken innan han kunde andas ut!

Vad mer...ja just det, eftersom jag nu kan röra på mig som en normal människa så har man ju vart i farten, så igår fick man en strange liten flytning och bara nähe du här ska inga barn födas än på ett tag...har haft en massa trevliga "mensvärkar" och samandragningar så för säkerhets skull kollade jag av förlossningstecken och bara eeeh...jaha ja...det är väl bara falska små saker och även om det skulle vara proppar som gick så innebär det icke att vi levererar än på ett tag!

Meeen *S* det fick mig att börja packa ihop en BB väska bara så där...det är visserligen ca en månad kvar men "just to be on the safe side". Och så som jag betett mig den sista tiden...så har det boats & bökats en hel del...så det är nog lika bra att väskan står packad & klar. Insåg att jag nog måste komplettera lite mer babykläder...lite tunna varianter och ska nog se till att hämta hem vagnen den här månaden och köpa mig en bilbarnstol när jag ändå är i farten!

Tiden har gått så fort känns det som, jag hänger liksom inte med i svängarna *S*...den här graviditeten har vart lättare på många sätt, men svårare på andra sätt. Nu har jag börjat märka av att benen svullnar om man promenerar ett tag, men jag har i alla fall inget extra vatten där hehe, minns svullna fossingar & ben med sonen!

Jag känner mig oförberedd fast förberedd...helt sjukt. Förberedd för jag vet hur förlossningen funkar & hur det känns, fast oförberedd för jag inte hunnit planera allt, fixat allt och för jag hela tiden har en gnagande känsla av att jag inte alls kommer hinna med i svängarna och jag kommer få stå med lång näsa trots allt! Irriterande känsla...hoppas jag har fel!!!

Lite kul med akupunktören...hon verkar ha ett sjätte sinne, för hon sa lite grejer som man bara jaha du och HUR kan du veta det?! Så det ska bli lite intressant att se om det stämmer som hon sa till mig hehe och en annan kvinna som var där sa att "hon har alltid rätt" så det återstår att skåda!

Ska avslöja det senare vad det var hon sagt...det är sådär så om man säger det högt så kanske det inte händer hahaha, vilken tönt man är men ibland har jag den känslan! Samma sak när jag själv blivit spådd eller om jag själv har spått någon...ibland ska man bara vänta tyst och se vad som händer...