Sista besöket...eller?

Har vart hos bm idag...kanske sista besöket who knows, mår som en överkörd pissmyra för tillfället och så var det dagen innan sonen föddes. Igår var det svårt att käka...man måde illa & hade "ingen aptit" fast man var svinhungrig?! Så där lätt otrevlig känsla hehe, skulle ge mig på att baka meeeen icke då, snarare dramatag för pannan & vila som gällde! Känns grymt bekant det här...antingen är det en förkylning på ingång eller så är det en förlossning som blinkar i bakgrunden. Le Bebe har tydligen inte satt fast skalleponken, men det är rätt vanligt med andra bebisen att de surfar på plats i sista stund!

Den har iaf legat i rätt läge, med skallen ner sedan vecka 33...i startpose hahaha, grabben vände inte på sig förrens v.38-39 så han softade till sista stund! Kors i taket, alla mina värden har plötsligt tagit sig rediga kliv uppåt...at last börjar man känna sig fit for fight & bebben bara växer som ogräs, bm garva & sa det här blir ingen tvåkilos direkt...man bara...nä, det är väl självaste fan om man får en 4 kilos igen...KAN man inte få en mindre??? MÅSTE den här oxå bli en elefant?! *mutter mummel* i min lilla värld så är det lättare att föda en liten bebis...det gör säkert mindre ont! Satt upp en ny tid ifall den inte trilla ut den här veckan...konstigt nog så spelar det fortvarande ingen roll, har inte fått nog ännu?!

Njöt på balkongen imorse av att vara heelt på solokvisten...bara jag & min kaffe...till och med småfåglarna var söta idag hahaha...trots att de skitit på mitt bord de små svinen! Mina fötter är sååå knuuuubie *S* ser ut som bebisfötter när de svullnar till, gjorde mina cirkuskonster igår & försökte mig på raka benen...tänkte att goddamn ska man ändå trippa runt i nattsärken sen på sjukan så kan man åtminstånde slippa skåda stubbet på benen när man ändå bara kan glo på fötterna!
Sonen har lagt om taktik, nu vill han promt med på förlossningen?! Han ska vara nummer 2 som håller i barnet?! Man bara ehe ja...inte ens jag är nummer 1 så...det kan jag inte lova! Då ser man blänget...han SKA vara den efter mig som först håller i barnet! Så ere ba! Jaha...hur gör man nu då? Vad säger man nu då? Det är lite krångligt läge...försökt förklara att det e INTE najs att vara med på en förlossning (tänker mer på mig & vilka men han kommer få om man vrålar och blir allmänt snurrig?!)
Han kan vänta utanför dörren, han kan ringa mormor så hon sitter med han! Ehum...ja, men det kan ju liksom ta sin tid...kan ta ett par timmar vad vet man & vad ska du göra om du blir hungrig? Rädd? Trött? Och det sista man vill ha är en armé utanför dörren som bevittnar ens förlossning...eller ja...hör snarare! Det är ingen freakshow! My god...vad är det med alla??? Syrran vill med, brorsan tycker att morsan ska va med...helst vill han sitta utanför han med (som tur är vågar morsan inte ens TÄNKA tanken att hänga med om hon EVER vill se sitt barnbarn)?! Galna jävlar!

Börjar kännas som man förväntas ha med sig halva släkten *S*...heeeell NO! Personligen så har jag ingen aning om vad det spännande är...när syrran vänta barn var mitt första svar (efter wee vad kul) förvänta dig INTE att jag följer med, fråga mig inte om det... okej i väääärsta väääärsta fall så kan jag sitta utanför eller något, men räkna inte med det! *S* Tror själva förlossningen är sekundär nu...nu gäller det mer att finta alla jävlar på vägen till BB hahaha....lura dem till något annat sjukhus så man fan får föda IFRED! Tyvärr är jag inte sån att jag vill ha ett koppel efter mig, jag är inte ett dugg intresserad av att bli escorterad av en armé släktingar som sen ska lägga sig i eller stressa en.

Allt jag vill är att få lite knark, vråla en skvätt och sedan beundra det åttonde underverket, packa mig hem & sen...ja sen får de väl roa sig med att titta på bebben medans jag äter, sover & har det bra! Ska det vara så komplicerat?! VA?! Kan maxat tänka mig ha syrran med mig...that´s it...men bara det känns mycket (ska hon se mig med asset i vädret?!), konstigt nog eftersom med första så var det inget snack om att papsen skulle följa med or ELSE! Nu...my god lämna mig ifred hahaha, tvärsjukt egentligen hur man kan ändra sig...men jag antar att man har en annan trygghet nu, en annan säkerhet...man vet hur det går till...been there done that and...OH SHIT...did it again?!

Nu är det bara allt pappersarbete kvar...betat av försäkringskassan, måste fixa papper till passet & kolla upp vad som gäller där & deras kötider...hur länge tar det innan man får de sista siffrorna? Vissa flygbolag ska man ha intyg till om man ens ska få flyga med bebis...GAH...går det bra om man cyklar eller?! Är det okej eller?! Fan, vad jag hatar alla pappren...halva bordet är fyllt av pappren som ska hit & dit...man måste nästan göra en lista för att ha koll på när & vart allt ska till?!