När barnvakten sprang på strandkanten =)

Så var man då barnvakt till nyopererade systersonen...han har haft en såndär skön halsblast då de högg polyper & halsmandlar och plocka bort rör i öronen (och lyckades få hål på trumhinnan?!).

Han va lugn som en papiljott & låter som Kalle Anka mellan varven och ibland förstår man inte ett smack vad det är han vill säga...och man bara jaha eeh...jo men vill du ha saft kanske? Och han matvägrar lite...vilket man kan förstå när de vart & rensat halva halsen på han, så han ser ut som en fågelunge ibland. Och han satt och målade en sväng...sen gick han för att spela med stora kusinen...sen ville han ha dricka och när han drack så fick han plötsligt ont i örat och började se livrädd ut och panikgråta...goddamn...moster to the rescue, snabbt som attan raffsade jag fram barnalvedonen, som tydligen är asäcklig jordgubbssmak (enl. bigboy) och bad han suga på den.

Ser hur herrn arbetar upp sin panik för smärtan till lätt hysterisk hoppa jämfota & grina...satan...tänka snabbt innan allt spårar ur, ned med herrn i soffan och leka avslappning... andas ut & in 5 gånger, känns örat? Snörvel Ja bröl till svar...eeeh jaha ja...jo men om du skulle vara på stranden nu, vad skulle du vilja göra då? -Dyka! Happs...vad skulle du hitta på havets botten?
Och där rasslade fantasin loss, fick många fina historier om att sparka hajar/samla snäckor och smärtan försvann för tillfället. Pustade ut när jag 10 minuter senare undra om örat dunkade lika mycket och fick ett "okej, det e över nu"-svar!

Och saften rörde han inte, eftersom det var DEN som gett han ont i örat *S*, ja ungar kan dom! Sen skulle han in och spela lite, lillen jamade loss så jag fick ha koll på han en sväng. Plötslig kändes det så där tyst..."nu är det FEL"-tyst, gick för att kolla in syrrans pöjk och WAZAA... borta?
Hitta han på toan...han mådde illa= jag blir stressad...jag har spyfobier, kastar mig på luren till syrran och bara johorå...nu börjar det osa i knutarna, han mår illa!

Och avslutar samtalet så kommer han in vinglig som få...och så ser han ut som ett lik?! Hjärtattack för 17...hörru....du ska väl inte spy va? Eller...du...du ska väl inte svimma...ponk så snurra han till och la huvudet på bordet??? Fram med filt & ned med han på golvet...benen i luften och fram med yogurten....satan...socker snabbast fan han ser ju helt vit ut?!

Ringde till syrran igen: Nu BRINNER det för fan i knutarna släpp kastrullerna, han skrämmer mig...han är vit om läpparna och kallsvettig! Nu SPRINGER du hit!!!
Och självfallet började örat göra ont under tiden?! In med alvedonen igen och kraffsa sig tillbaka på havsbotten innan han skulle börja tjuta! Och började se färgen komma tillbaka på läpparna efter lite yoghurt matning, precis då kom syrran! *PUST*

Hon hade förvarnat mig om att det kan börja blöda & sånt...inte hetsa upp sig...leka lugna lekar, inte om yrsliga hänga på muggen barn som nästan tuppar av?! Hon fnissa lite sen och bara jo, nu vet du vad jag har att göra med!

Eeeh...ja, HJÄRTATTACKER för fan!!! Jag har inga öronbarn...eller ens att de har opererats så jag har ingen aning (ja, lillen återstår väl att skåda i framtiden hur det ter sig)!

Skulle ju bara passa han så hon kunde vila lite & dona i köket i lugn & ro, eftersom han vaknar illtjutande på nätterna när det är dax för medicinerna igen och hon såg så död ut själv!
Stackars Stackars barn & föräldrar till öron-halsbarn...man kan ju bli stressad för mindre om vi säger så!

Kära dagbok...

Ja, det är nog en passande rubrik det där. Jo, vad hände i helgen egentligen? Redan innan helgen så fick jag ett riktigt sådant där ögonblick, ett AHA moment!

Började med ett sms om jag kunde passa syrrans knodd! Ja, why not tänkte jag! Paketerade min lille charmör & tog med den äldre sötnosen och begav mig till dagis. Väl där så blev det lite lätt obehagligt...alla och jag menar ALLA barn på gården kom farande för att titta på bebisen i vagnen?! Ooookej, vad hände?! Det läskiga var inte att en armé med meterhöga varelser omringade mig utan snarare att de haka tag i vagnen...alla på en gång! Man bara HOHOHOOOO nu tar vi det lilla lugna här, inte välta vagnen tack! Kunde varesig backa, komma framåt eller röra mig i sidled...man bara ooookej små smurfar STEP BACK!!!

Den lilla armén vägrar röra på sig, de hausar upp stämningen & även ljudnivån...tittar lätt förskräckt på personalen...försöker förmedla ett hilfe...help...hjäääääälp TA BORT DOM!!! Icke då, de sitter som lobotomerade kaffekvarnar & dumstirrar rätt ut?! Jaha ja...började bända loss små händer, bad dem backa...flytta...wtf ever ur min väg...men icke då, de var som i trance...bebis titta BEBIS...åååh bebis?! Jag trode faktiskt bara det var kärringar i 50 årsålder & uppåt som kunde få hjärnsläpp av bebisar...inte småbarn?! Börjar bli lite irriterad eftersom kidsen inte lyder, så jag tar min väldans myndiga basröst och säger: Ungarrrr NU BACKAR NI!
Ett litet smartass a 110 cm hög upplyser mig att de är BARN, inte ungar!

Höhö...sure lilla stumpan, if you say so tänker jag och lägger mitt bästa påklistrade pedagogiskt riktiga flin och säger...jaa, det är ni...fast lite rackarungar oxå! (Vafan är det för fel att säga ungar nu förtiden?! Flytta på er eller så "råkar" jag köra över era spadar *FNYS*). Slutligen skingras de små liven, tokkärringen med bebis va icke intressant längre!

Låter stora sonen vakta vagnen från dvärgarna medans jag flåsar in för att hämta syrrans kid! Jaha, tänker äh...vi haffar en pizza på vägen...orka leka kock idag, så vi stövlar iväg och passar på att handla lite på affären! Fan, det funka skitbra...jag & tre kids liksom...hur soft som helst, käket är snart klart medans vi hinner handla, perfa schema liksom!

Ja...ända tills vi är på väg ut ur pizzerian och jag upptäcker att jag har en påse bröd i vagnen??! Öh...vänta här nu...betalade jag för det?! Åh fyfan vad pinsamt...jag snodde ofrivilligt en påse bröd?! Skam & vanära...!!!!
Kontentan av det hela är: Jag är en tvåbarnsmor...skulle jag bli en trebarnsmor så skulle jag uppenbarligen drabbas av senilitet och det i sin tur skulle göra mig till en tjuv! Ja, så nu vet vi det...två barn är hanterbart...liksom balans, typ jing & jang...tre= hjärnsläpp, en säker väg till finkan...ett förfall helt enkelt *S*!

Gud vad jag skämdes...sneglade mot affären, hell no...jag ställer mig inte i en tremeters kö bara för att erkänna att jag norpade med mig bröd helt ofrivilligt, får man bad karma för det så HÄR ÄR JAG, shoot me...få mig att snubbla, jag skiiiiter i!

Troligen därför så fick jag maginfluensa fredag kväll, gud straffa en direkt hahaha...men som tur var så proppa jag i mig vitpepparkorn & duckade det värsta! Ja, magen slog till just som jag tänkte: hm...freeedag...mamma är hos syrran...tripptripp med bebis kanske, sonen hos papsen...hmm...parta anyone?! Skulle just sträcka mig mot luren när vågen svepte över mig...så var det slut på det roliga!

Ja, måndagar kallas ju bloody mondays...finns en anledning! Jag ser ut som clownen Bozo nu! En förkylning slog strrrriiiike och se så fin snok man fick! Signalröd & snörvlig (vafan har jag snott nu då???) var ju å shoppa i sikla idag liksom!