Klotter med tom hjärna...

Just det, efter spankat min kändis bm ang att det blev en miss ang det här med uteblivna indigo samtalen och med tanke på att jag har typ 2 veckor innan vi har en leverans och man börjar få lätt dödsångest!(fast jag e glad mitt blodtryck är nu mer 120/75...normalt mao..ja, för en giraff som alltid haft lågt dvs)

Orsak att det icke blev indigo: mnja...BB har en version & BM en annan, kvalificerade undanflykter impar icke på mig, inget är försent förrens den dag jag ligger på bordet och leker besatt enligt min åsikt!

Så återigen fick jag den här lappen "förlossningsplan"...och lika blank i skalleponken är jag. Det blir ju ändå aldrig som man tänkt sig & mkt handlar om vilken personal man kommer att få och om "knarket" funkar som det ska! Fick nån lapp, så jag ska passa på att reda ut något...och jag gör det här först, så kan jag kopiera texten sen...så förbered er på lååångt inlägg! Här kommer frågorna:

Beskriv hur du upplevt graviditeten:
Handikappad kan samanfatta det hela med tanke på extremt lågt blodtryck och nada ork, konstant yrsel & svimningsanfall typ! Vaddå göra kunna något?! (dock efter akupunkturen så vart livet lättare & smärtorna färre)Enklare än första pga minimalt illamående & inte ligga-på-lungan bebis den här gången!

Beskriv vad du har för bild av förlossningen/amningen:
Låt oss säga SMÄRTA, låt oss säga ILLAMÅENDE...låt oss säga GALEN! Det täcker väl en förlossning?! Hm...men visst önskar man sig en gudomlig förlossning när man krystar med ett leende på läppen och utan smärta men...lala land ligger ej så nära! Amningen? Amen detta tjat om amningen...sist funka det med att langa en patte i gapet och sen kvida?! Ska det va skillnad nu eller?!

Om du är omföderska, beskriv din förra upplevelse. Vad var bra, mindre bra eller dåligt?:
Ungefär ett A4 ark kan jag skriva, men vi kortar ned det till IDIOTER! *S* Ja, det var ingen dans på rosor! Bra-kom in till BB!
Mindre bra- att barnmorskorna uttalade sig om hur mkt jag kände "du är bedövad" medans man själv höll på dö av smärtor!
Dåligt- En stressad & tuggumituggande narkosläkare lägger en ryggmärgsbedövning under en värk, samtidigt som han vråla ligg still?! (Pröva själv karlfan medans jag rycker dig i bananen & leker nötknäckaren!!!)
Och följdaktligen sätter han den fel,punkterar ryggmärgen och jag tillbringar lång tid som totalförlamad kan ej vare sig gå på muggen eller amma. Hade ingen bedövning under förlossningen...så de där bm förtjänar en spark i röven med sitt "du kan inte känna ngt, du e bedövad". Sprängas innifrån fick en ny betydelse!

På vilket sätt har du förberett dig inför förlossning,amning & föräldraskapet?:

Ööh...låt oss se, förlossningen har jag tjatat om indigo, men blev avfärdad typ med att det var försent, bm sa att bb ljög för skydda sig själva för de har mkt att göra?! Så...visst jag vet gången, men känner mig knappast lugn för jag vill se över olika alt. med smärtlindring.
Amningen var aldrig ett problem & ser det ej som att det ska bli så. Föräldrarskapet?! Ja, det har sin gilla gång och man får planera & prioritera efter hur det kommer bli med bebben. Det kommer finnas överjävliga dagar, det kommer finnas gudomliga dagar & det får man deala med sunt förnuft! Vad mer kan man säga just nu, egentligen?! Carpe diem...eller *S*!

Dina tankar kring smärta & ev. smärtlindring?
Ja...kan jag få ett redigt snack om det nu eller ska det komma under förlossningen, med tanke på att det är sk. "försent"?! Jag vet att det gör satont, jag vill inte ha en ryggmärgsbedövning med en trolig förlamning efteråt (hur stor nu chansen är, så tänker jag INTE ta risken!Basta!!!)Så vilket knark är att rekomendera? Hur mkt smärta bör man uthärda utan att få damp?

Vad behöver du för att kunna känna dig trygg?:
Hm...en tung hypnos under förlossningen & att den inte blir som innan?! Resten är väl ingen fara på taket. Inga stressiga besserwissers på förlossningen om jag inte ska bli riktigt förbannad och vägra föda hahaha.

Är det ngt speciellt som du vill informera/delge din barnmorska?:
Uselt med tanke på utebliven indigo, usel information i tidigare stadium ang. samtal om smärtor & konstant bli refererad till amningskurser & annat onödigt och irrelevant för min del! På vilket annat sätt borde jag ha agerat för att komma på indigo? Borde jag nakendansat med plakat istället??

Hehe...ja, nu är detta ju inte exakt ordagrant vad jag kommer klottra ned i min lilla plan. Men kritiken kvarstår & jag skiter i vem som ska bära hundhuvudet för att jag inte fick mina samtal som kanske skulle lugnat mig en aning, det hjälper inte mig ett smack. Utan nu är goda råd dyra, tiden är knapp och det får bli det bästa av situationen.

Någonstans så känner jag att det är väl till att förtränga den förra förlossningen, bita ihop och hoppas på att det inte går lika åt fanders den här gången. Men lugn som en filbunke känner jag mig inte än. Men man vet ju hur det går till, så den här gången är man väl mer bered på så sätt & det ska ju vara lättare med den andra förlossningen & jag är glad att jag inte haft 48 timmars förlossning innan.
Lite nervös över att det gick rätt snabbt sist och att det lär gå snabbare den här gången, så...det blir väl någon smärtfylld timme och sen är det över! Ursh...nä, förlossningar är banne mig inte en dans på rosor & jag lär ju inte känna mig sugen på fler!