Hormonlevel: Galen!!!

Å gud...jag är fan ta mig aggro...jag kommer att föda garanterat tills imorgon tror jag...för jag känner igen den här aggresiviteten!

Här åker man in, nyvaken och halvdöd till det så kallade ultraljudet! Börjar med CTG...de verkar tro man vart med om det förr...man bara eh ja vad händer nu då, man ligger och bläddrar runt i någon tidning medans de mäter än det ena & andra. Visar sig att bebben sover så man får ett glas vatten & skaka om den lite för de ska få någon bättre kurva! Ligger nästan en timme?!
Hepp happ...sen in till den galna läkaren...tror fan jag hamnade i ett pararelluniversum eller något (galet hungrig till slut oxå), hon titta på mig & bara hur mår du? För en sekund stod det stilla i skallen...vaddå...aha...ja, jag mår väl bra tror jag...så vad händer nu då? Vad ska vi göra?! Hon börja garva...man bara jaha...knark eller?!

Upp på nästa brits för ultraljudet, allt ser bra ut & fostervattnet är plenty (de snacka ngt om att det kanske skulle ha minskat?!) ser bebis ansikte...å herre gud vilka kinder...jag vet varför, den bara äter & äter...inte undra på att den ser ut som en köttbulle *L*! Blir helt nervös av den mysko skrattande läkaren...man bara jaja...vad vill du mig? Vad ska vi göra nu då...hur länge blir jag kvar (ashungrig & lätt irriterad) vart är mitt info som jag skulle få då?

Försöker fråga fnitterfian...hon bara jaha...tittar på en, sen är det drop the pants?! Nu ska det tydligen kollas livmoderhalsar?! Hepp happ med brallorna vid fotknölarna så ska man upp igen & utföra cirkuskonster tydligen...ihop med hälarna & fälla ut benen?! Vafan...mina höfter klara knappt att komma ur en soffa?! Och så börjas det...lagom otrevligt, lagom ont och man försöker både andas & slappna av. Nu känner jag på huvudet...man bara nähe du, vad pysslar du med...det gör ännu ondare...så bara jaha ja man är öppen en centimeter...kraffs kraffs...ja nu e det 2 cm! EHE?! Vad fan gör hon nu då...ska hon sätta igång nu, eller vaddå?! Börjar få lätt panik och bara vafan jag har inte hunnit käka en stadig frukost, jag är ashungrig...min BB väska är hemma...hunden fick en superkort promenad på morgonen...vänta, sonen har inte kommit hem än...behöver jag ringa runt nu eller?!

Frågar henne vad hon sysslar med & vad detta nu innebär, och hon bara ler & ler...fan börjar bli skitsur nu! Sen så bara...ja nu har jag svept hinnorna! Svept vaddå? Vad i helvete...och vad innebär det där för mig nu då? FLIIIN! Sen visa hon sina fingrar så bara jaaa...nu blöder du lite! Amen perkele...VAD SYSSLAR HON MED?! Frågar henne om vad som ska ske nu, känner att något händer med hela kroppen...börjar få ont i korsryggen.

Då ska man göra en ny CTG?! Man bara jaha...har du någon binda eller?! Fan, har inga hemma heller...sist jag fick en blödning så var det några timmar innan förlossning, så nu känner jag mig inte alls road...är inte alls beredd på detta...kan de inte förvarna om hinnsvep innan?! Här tror man att man bara ska kolla lite & sen till helgen så ska de börja skaka om en?! Är inte förberedd alls...herre gud!!!

Efter CTG...så tänker man att jaha ja NU kommer infot om vad de ska roa sig med...den där jättebraiga infot som de ska man skulle få då jag boka tiden?! MY ASS MAN FICK! Tur jag kollat lite själv innan!!! En sväng in till den förvirrade fnitterfian igen...jaha vad händer nu då? Får en lapp i handen om undersökningen?! Man bara jaha vad är nästa steg då? En till lapp när man ska ringa & fixa sin tid om bebisen inte trillat ut?! Och jaha...ja det är på söndag det?! Tydligen är det DÅ man kommer få informationen?! Snacka om blåst man kände sig..jaha så i sista stund så kommer de berätta?! Najs?! Läkaren säger att gelén kommer det inte bli, kanske ballongen!

Nästan så jag fick anfall....du, jag kan nog stoppa den där ballongen i din käft istället...tror hon att det blir ballonger så är hon knäpp! Hon har ju redan fått igång allt...herre gud, jag får vara glad om jag kommer hem och hinner äta innan jag ska tillbaka igen! Jag var helt...helt...ur balans *S* jag var tokförbannad helt plötsligt...jag tror hon rucka igång mina hormoner i det där "svepandet". Jag skulle kunna ha ihjäl någon...och jag skulle kunna börja råböla...jag känner mig helt nipprig nu, herre gud *S* jag var som ett moln när jag skulle hemmåt! Tänkte jaha ja jag drar & handlar något färdilagat så jag kan peta i mig, ska hooka tag i bindor och sen ska jag köpa ett par brallor...sen åker jag hem!

Eller...nähe...plötsligt känner jag att...det är lika bra att åka hem raka vägen, för varje steg jag tar så får jag allt ondare i höften och i korsryggen. Och jag känner mig både gråtfärdig och aggresiv på samma gång, en äkta hormonflipp de lux är på antågande, samtidigt som jag känner mig stressad, kommer jag hinna softa hemma eller?! Kommer jag hinna käka?
Ringer morsan på vägen hem...hon kvittra när blir jag mormor sa de...vääääs: de sa på söndag men du kan räkna med inatt, de har skakat om min mage...eller hinnorna, fan vet jag vad de gjort & nu blöder jag, jag är hungrig och jag kan knappt gå...jag har ont i korsryggen...FATTAR DU ELLER?! Hon kvittra vidare...vilken tid på söööööndag? MEN FÖR SATAN...du kan glömma, du kan i princip sätta dig i bilen och komma hit på en gång, sen kan du se på freakshow när jag leker besatt inom några timmar!

Och ner till t-banan...förseningar...amen snälla någon, inte nu...korsryggen börja dunka änn värre...jag vill bara hem & äta, sura för mig själv en stund och inte stå här! Och så klart, en miljon människor...ungjävlar som kastar sig & tar platser...mitt tålamod är strax vid 0 gränsen, jag har pissigt ont & vill sitta. EN stackars snubbe ser på mig, sen bara...vill du sitta? Man blir ju nästan tårögd och bara jaaaaaa!!!! Försöker sitta så normalt som möjligt...tada...värkarna bara dunkar i ryggen och aldrig har väl en resa tagit en evighet, man försöker att flåsa lite tyst & diskret...vet knappt hur jag ska sitta för det gör ont!

Och denna hunger...när mitt blodsocker sjunker så blir jag härligt otrevlig & sur...skulle kunna döda någon, så jag passar på att skicka sms till sonen att ta ut en deli-rulle ur frysen så man bara kan tjonga in direkt i micron innan man svimmar raklång! Nej...det var inte roligt att bli så här blåst, jag trode jag bara skulle på ett UL...inte plåga mig hem med värkar, vara på ett sjukhus i nästan 4 timmar utan mat...det stod inte på nätet att de ruckar igång en direkt...och jag i min lilla dimma har inte ens tänkt tanken!

Så...jag är rätt säker på att nu jäklars kommer det gå fort, imorgon har jag nog en bebbe i famnen. Jag har så fräsigt humör & värkar...och jag känner igen det...jag sa till syrran att inatt kommer vi slå varandra i huvudet och hon kan börja göra sig iordning, jag kommer inte va lätt att ha & göra med alls *S*...jag känner mig själv, jag blir så grinig då jag har ont att det inte ens är kul, min smärttröskel är låg så...det lär bli skitkul för henne NOT!