Flickor, pojkar och annat..

Läste något om Katarina Janouch hade skrivit en bok om den förbjudna längtan efter en dotter, att det är lite tabu...varför ska det vara tabu? Ja, det klart...man vill väl inte att ens barn ska tro man inte älskar dem lika mycket för de är av "fel" kön, för så är det ju inte...eller ja inte för mig *S* va vet man med andra?! Men det klart egot fick sig en liten smäll på handen när hon på ultraljudet sa att 90% säkert att det e en liten grabb igen...jag va ju nästan tvärsäker på att sådan skillnad och mitt pms humör...det måste va en tjej, fick finnar oxå...och det fick jag inte med sonen...så japp, jag va rätt säker hehe, men så klart en liten del av mig håller fortvarande tummarna...hahaha...ja..även om jag köpt blå bebiskläder så...hehe!

Men lika mycket finns de ju dom som bara har döttrar och önskar sig en son...det är väl naturligt att man vill ha en av varje, jag känner ingen iaf som sagt att de BARA vill ha söner eller döttrar. Jag smyger inte med att jag vill ha en dotter...för det vill jag men ska man sätta barn till jorden så är inte könet det avgörande...utan snarare längtan efter ett barn eller *S* shit happens och man plötsligt sitter där?!

Men det jag snarare tycker är mer freaky är min copycat, följde med henne när hon gjorde sitt cub/nupp test eftersom hon behövde lite stöd och inte riktigt förstår vad läkare säger till henne alltid. Va med när de gjorde ultraljudet...konstigt...man blir ju euforisk när man ser sin egen, nu var det bara jaha...är det inte kul att smygglutta?! Hur känner du det då? Hon va mer sådär neutral?! Jag stod i valet & kvalet när jag gjorde mitt nupptest...men efter ha tittat så visste jag vad mitt val var...den får stanna, det måste vara meningen...varför har jag annars aldrig blivit gravid innan och nu när man käka piller så blev man det?!

Hon käka ju inget, skydda sig inte...så hon var väl medveten om risken och som sagt den dag hon fick reda på att jag va gravid så "inbilla" hon sig att hon oxå var det, men hon är i vecka 13 nu och jag i 24...så enkel kalkyl och min scary misstanke är att det va med flit, med tanke på att hon kopierar allt annat jag gör! Hon har tjatat i månader att hon va gravid, jag blev det i augusti och hon i slutet av oktober...så ja...tyvärr, det är nog väldigt medvetet känns det som.

Jag blir nästan arg på henne, min bor ju som sagt utomlands...och jo då...det gör hennes med?! Hon hade en kille här, men hon bröt med han...och konstigt nog valde den här herrn utomlands som hon inte ens har så starka känslor för??? Hon är kär i han som bor här??? Jag har svårt att förstå mig på hennes logik, men väljer att hålla henne på avstånd i den mån det går.

Hon kläcker ur sig när jag frågar IGEN om hon ska behålla, för tiden tickar ju på...(hennes situation är inte den samma som min och ärligt, skulle jag va i hennes kläder så skulle jag inte välja att ens ta risken att bli gravid) att hon sitter och funderar på den ekonomiska vinsten av ett till barn?! Den VADDÅ SA DU?! Börjar skratta...hörru du lilla gumman, ett barn är ALDRIG en ekonomisk vinst...vad får du alla dina idiotiska tankar ifrån?! Hon sitter tyst...ser dum ut!

Amen snälla, du har två barn...tycker du att du har tjänat pengar på dem??? Vad kostar det inte i blöjor, välling, vagnar, kläder, sängar den första tiden? Slå ut det mot barnbidrag eller föräldrapenning?! Visa mig vinsten!!! Och hoppa fram i tiden...vad kostar kläder för en tonåring, mat, mobiltelefoner, spel, datorer, telefonräkningar??? Visa mig den vinsten är du snäll!!! Kan man även om man typ skulle ha guldkonto hos UFF kunna tjäna ett öre???

När fan har man hört talas om att man skaffar barn för ekonomiska vinster??? Jag höll på svimma...det var det mest idiotiska jag någonsin har hört. Ska man skaffa barn för ekonomiska vinster så är man ta mig fan helt ute och cyklar!!! Man skaffar väl barn för man vill ha barn? Om vi frågar oss varför man skaffar barn, så är det närmare att kunna säga av en egoistisk handling än ekonomisk fördel.

Nu kommer jag väl få på pälsen för det...men ärligt...är det inte en egoistisk tanke...det här med att skaffa barn?! (Ego är inte alltid fult...)
Men man skaffar väl inte barn för att ens mor vill bli mormor/farmor? Eller för att få va ledig från jobbet ett år och inte fick tjänstledigt? För att befolka Sverige eller för att regeringen tycker det? För man hade tråkigt? Eller (om man tänker på pengastyrda:) för att ha någon att bränna pengar på?!

Det är en längtan man har...ett samförstånd i regel...vill du ha/mogen för barn? Ja...okej jag med...då kör vi på då! Eller bara...jaha...jo, men jag känner att jag vill ha ett barn och nu är det på G. Och sen om man nu adopterar eller föder egna är väl lite skitsamma, man adopterar väl inte bara för det är en trend? Eller för grannen har en och ja...då vill man oxå ha en...ja man såg så snygga bebiskläder att man bara MÅSTE ha en?!

Det är ett livslångt åtagande...jag kan för mitt liv inte förstå mig på henne, tänka på vinster...ja, inte annat än att barn berikar ens liv med sin närvaro, sina komentarer...sina personligheter! Hade jag planerat att bli miljonär, så hade jag nog inte valt att skaffa barn...då hade jag hellre satsat på en karriär, jobbat häcken av mig konstant för att nå målet.

Inte för man nu inte kan bli det som mamma då...men, då är det mer begränsat och snårigt och att både kunna lägga tiden på tjäna dollares och vara en närvarande mamma funkar inte alltid. Det finns något som heter arbetstider och vård av sjuka barn...eller barn går i skolan/dagis och man kanske inte är allt för flexibel med en flytt utomlands?!

Jobbade som ett djur förut, blev chef...arbetstiderna va långa, jag fick lov att skaffa barnflicka för att hinna med allt, mitt samvete åts upp varje dag...jag hade inte samma kontakt med min son, man va stressad och mina chefer vägra skära ner på min tid, så för just mig var det inte en bra kombination...jag kände inte att jag ville offra min sons uppväxt till den milda grad. Har blivit erbjuden jobb utomlands som jag tackat nej till, för min logik säger mig att mitt kontaktnät kommer inte flytta med mig...så om sonen blir sjuk så kan jag inte trolla med knäna och be syrrorna hämta upp han, be mormor passa han...utan då hänger det på MIG.

Men hade jag inte haft barn?! Ja, då hade jag vart flexibel på ett annat sätt...mitt liv hade troligen sett ut på ett annat sätt och jag hade nog inte bott kvar i Sverige för att vara ärlig! Pengar är inte allt, jag hade dem...massor av dem, jag förlorade dem...fick mindre...jag hade dem igen...och jaha på det stora hela så är min son viktigare för mig än pengar! Jag ser inte längre mitt liv i hur mycket jag tjänar, jag ser det mer i hur mår jag, hur mår vi? Trivs jag med tillvaron?

Men så klart...livet är bra mycket enklare med en massa extra dollares på fickan/banken *S*... annars är man en idiot som påstår annat. Visst har det funnits tillfällen då man frågat sig själv varför man skaffa barn...när allt har vart överjävligt och bara gått åt pipsvängen, men de gångerna är färre än då man längtat ihjäl sig att träffa sonen...saknat han då han vart hos papsen en helg...eller man rest bort själv för att återhämta sig en sväng...24timmar senare och va gör man...köper saker åt sonen, funderar på om han saknar en...vill hem igen...Puckosmurf säger jag bara!

Men...jag har inte tänkt på min nya bebbe som en ekonomisk vinst eller förlust...jag tänker kärlek hehe...lot´s a lot´s a love! DET är grejen!