Förlossningar?!
Hmm...satt just & bläddra i en mama tidning...och läser om en skådespelerskas sk. drömförlossning som tog hela 9 timmar?! Är 9 timmar en dröm?! Är inte drömmen att det går rätt så fort och helst smärtfritt och givetvis utan komplikationer?! Vad vet jag vad andra har för preferenser...men det är väl så jag ser en drömförlossning.
Och egentligen...kom på när jag läste, hur beräknar man en förlossning i tid?! Är det från man rulla in på bb eller är det då man har entrat det där sk. förlossningsrummet?! Det mörka & kala rummet som är fyllt utav folk och man själv vevar med häcken i vädret?!
Vette fan, man jag beräknade min förlossning från när jag kom in och fick stånka ett tag innan de koppla på en alla maskiner som övervakade...den där kollen hur öppen man var och all denna väntan på att jaha...jag har värkar, uppenbarligen var jag asduktig som kom förrens jag va 4 cm öppen för att vara förstagångsföderska.
Jag minns att jag titta på henne med förvåning, hon som skrev in oss eller vad de gjorde...tänkte ehum, jaha...först råder de en i telefon att sitta och vagga som en anka tills man känner att man inte orkar med mera, förrens då så ska man ta sig till BB, och när man kommer fram får man beröm för att man plågat sig själv ett par timmar?!
Tänk vad man kan få flashbacks när man läser en intervjuv...har inte ens tänkt på före förlossningen innan, eller snarare förträngt allt utom den där smärtan som fick mig att stenvägra att skaffa fler bebisar så vida de ej gick att beställas hem i ljuvliga färg & form hahaha! Men...så sitter man plötsligt med en kula på magen, halva tiden har redan passerat och man bör tänka in sig på vad som komma skall.
Om jag räknar från att jag klev in genom bb´s dörrar tills jag höll en bebis i famnen så tog det 5 timmar, men ska jag räkna från när jag landa på rummet tills det var klapp & klart så...hm...det tog väl 2 timmar då...eller något sådant. Klockade inte direkt, men räknar man från när det började göra satont och man blev tokig så är det inte mer än en halvtimmas svordommar och villt flaxande i sängen!
Någonstans i min groggy dimma av all lustgas så minns jag att de bråkade med mig och ville att jag skulle hänga på sängen och föda...men hell no, jag maka ner mig på asset & födde halvsittandes. Vad ska man annars göra när man näst intill spyr konstant av den där jävla överdosen och det kändes som man skulle svimma av denna fylla *S*. jag har ju sådana enorma fobier mot att vomera så det enda jag vill är att ligga ner och undvika detta!
Råkade läsa någonstans att karolinska sjukhuset är miljömedvetna och vill minska lustgasutsläppen, de ska minska på bb med 30%?! Tänkte först..VA??? Ska de dra ner på den där jävla fyllegasen nu oxå?! Amen...vad ska jag ta mig till nu då? Supa mig redlös och bita på en pinne eller (å det lär väl va skitbra med en bakis morsa & unge...strålande)?! Sen läste jag längre ner att det handla om vad de släppte ut i luften & att de skulle fixa nått filter eller sånt shitt...det handla inte om gasen på plats! *pusta ut*
Jag har ju tänkt undvika nålar & sprutor den här gången bara för det gick så jävla snett sist...så ska de sno det sista knarket som går att få i sig utan att de ska stickas?! Snackade med en bekant som jobbar som barnmorska...hon är en sån där som akupunkterar en...hon sa att det var en rätt så bra smärtlindring?! Jag ser framför mig hur man ser ut som ett piggsvin och hur jag plötsligt vänder mig för snabbt och får in nålarna rätt genom skallbenet & arslet...eller vart de nu sätter nålarna hahaha...mamma mia...mina visioner går ej av för hackor! Väldigt skeptisk till att petas på en massa nålar för att man INTE ska få ont...jag menar, hur fan låter det då rent logiskt?! Nålar gör ju ont *S*!
2 Comments:
Måste bara säga att jag skrattar igenkännande när jag läser din blogg om förlossningar. Jag lovade mig själv att jag aldrig ALDRIG mer skulle sätta mig i en sits att behöva föda barn igen, nu är dottern visserligen 6 år och det har inte hänt ännu. Men bebislängtan blir bara större och större, så det ska nog mycket till att hålla mig borta ifrån bebisverkstan. Som tur är så glömmer man ju smärtan, eller man kanske ska säga otur? =) Ja, jag önskar dig all lycka iaf. /Johanna
hehe...japp, jag hade nojja men så födde syrran en kolikkille och vips va man botad från eventuella babynojjor!
Och nu när man minst anade det så bara WOHO...och efter ett tag så kom man på Å NEJ...det ska UT igen & så minns man allt igen?!
Post a Comment
<< Home