analyze this...hehe

Ursh...man känner sig som en gammal kärring med krämpor, en snigel kan springa om en i dagsläget & men pustar fram likt ett gammalt lok på sista repet...det känns ju jobbigt att det kom så fort den här gången med höftskiten. Men man är väl typ kärring nu *S*...så det hör väl till.

Passade på att bunkra upp lite nya graviditets tidningar, det är ju lite intressant att uppdatera sig på babyfronten om vad som har hänt & inte sen sist...jag menar, det va ju över 10 år sedan man drog sig själv i håret och födde. Och nu har man ju börjat kraffsa runt i lägenheten redan... *S* man är ju typ på väg in i 6:e månaden men jag känner igen det här kraffsandet. Det rensas i skåp och lådor...plötsligt köper man lite nya möbler och man tänker lite på grejernas utformning.

Köpte en ny tv-bänk...höhö... inte för det egentligen är såååå nödvändigt, men den har dörrar så man 1. Slipper damma hyllplan & 2. Vet att liten inte kommer kunna pillra på dvd´n och videon i första taget. Minns när videon plötsligt slutade fungera och sonen var väl runt ett-två år...satt och kraffsa mig i håret och tänkte jaha...vad är det nu då? Så kom jag på att kika in i luckan och mycket riktigt...det låg små bilar, papper och kex där inne?! Inte undra på att den inte funka!

Har även hittat mitt gamla "säkerhets paket"...sånt där som man pillrar i kontakter, sätter på fönstren och på lådor & skåp. Och nog behövs det alltid! Sonen roade sig med att klättra som en liten apa när han var liten...han var sanslös...i ett års ålder var hans motorik enormt utvecklad, man gick på muggen, kommer ut och ungen är puts väck?! Fick panik...sprang runt i hela lägenheten och letade efter han...ropade....kände på ytterdörren...man va på väg att börja grina av skräck, så råka jag se att det rörde sig bakom en gardin?! Amen herregud...där STOG han på fönsterbrädan med stans flin och bara aaa så glad?!

För mitt liv förstod jag inte HUR han klättrat upp...fanns ingen möbel i närheten?! Men dom kan dom små liven! En annan gång så städa jag...kommer ut och jaha...ungen är borta?! Tänkte höhö bakom gardinen va...men ICKE då?! Återigen denna skräck...sprang runt som en iller på knark...inget barn så långt ögat kan nå?!

Började kolla ut på asfalten nedanför...han kanske lyckats HOPPA ut eller nått...pressa sig som en katt genom nån springa...ja, jag hade inga förhoppningar om min buse och vad han INTE skulle kunna göra! Letade och letade, i skåp (till och med kyl & frys), garderober, bokhyllor & under sängarna...ingen unge, kommer in i köket och tänkte jaha...ringer man polisen nu eller vem ringer man...vad gör man nu då?! HIHIHI hörde jag?! Stirrade i vild panik runt?!

Försökte lokalisera ljudet...tihi igen, lät som det kom från köket...??? Och så rörde det sig vid taket?! Amen...tro på fan att ungen klättrat upp på rören och klamrade sig likt en apunge högst upp?! Men herregud...småbarn söker man med blicken nedåt..vem skulle tro att man behöver kolla TAKET av alla ställen?! Låt mig säga att jupps...lilleman va otrolig!

Snackade flashbacks med mamma & vi skratta...å herregud låt han inte bli som storebror bara...
utöver sina houdiniövningar så hade han annat "kul" för sig. Sov över hos mamsen...vakna och upptäcker att håret far av mig i tussar...jag har hår i munnen, i ögonen...överallt. Min första tanke är givetvis att jag har cancer (varför man alltid nu ska tro det...) och kommer tvärdö på sekunden *S*...sen kolla jag närmare på tessarna...men vafan, de är ju klippta?! Ja, då har min kära son smygit och frisserat mig på morgonkvisten! Så trevligt! Såg ut som ett psykbryt i håret och japp...kvinnor & hår...ni fattar grejen!

Man kan ju liksom inte vara arg på en liten korv som med tindrande ögon förklarar att mamma skulle bli fin?! Man bara mmm...okej då...öh akut frissa...på med keps & sprang för att få bukt med det som fanns kvar! Men det sluta i en skitsnygg frissa...så...japp liten va klok ändå, har aldrig vart så nöjd som med min nya frisyr...även om det smärta lite att håret inte va lika långt längre...men jag va inte flint åtminstånde!

En annan gång...han är typ 5år...runt jul, det är knäpptyst i huset= VARNING!!! Leta upp han, han sitter i hallen och stirra in i väggen, knäpptyst?! Så vänder han sig om & bara:
-Mamma jag fick just en hjärtattack, jag trode jag va död nu!
-Ehe...jaha min son, säger du det och hur kom det sig då?
-När jag klippte av sladden så gjorde det ont i hjärtat!
-Har vi inte pratat om att el är farligt, man ska akta sig...så nu har du lärt dig att det mamma säger är sant. Förstår du nu varför man säger att vissa saker är farliga?! Det är inte för skoj skull man säger det! Drog en peta i kontakter-ajabaja för säkerhetsskull...bad han ta saxen & peta in i kontakten!
-ÄR DU GALEN MAMMA, DET GÖR JU ONT I HJÄRTAT JU??? Aaaa...jag kommer aldrig göra om det!!!

Där rök julslingan i hallen...den hade han klippt av...*S*! Frågade varför han fått för sig detta...han skulle bara testa?! Mmm...än idag när vi tar fram slingorna brukar jag fråga om han vill frissera dem, han bara näe...jag minns hur ont det gjorde...ALDRIG mer!!!!

Ja...ska ta mer sånt sen...sonen var...öööh lite experimentell av sig....har en halv bok om hans äventyr, så jo...säkerhet ska man nog fundera på. Normalt sätt av han lugn som en filbunke, men med en upptäckar anda som ej går av för hackor!

Och när ungar är tysta...för mig betyder inte det "å va skönt, kan softa nu" utan...LARM...vad är på G nu då...nu är det djävulstyg på gång...(som jag berättat förut på andra bloggen...va på öland med en vän & hans barn..hans son försökte elda upp stugan...jo då, i TYSTHET så klart) jag föredrar att ha barn framför mig i synfält...då vet man vad de pysslar med & slipper få hjärtinfarkt av fågelkvitter och ljuva tystnaden hahaha...yepp...som morsa är tystnad ett minne blott!