Det var på håret det hängde...

Den här graviditeten går till historien som 9 månaders hårtraggel har jag kommit underfund med... och det är INTE najs omskrivning det heller, utan snarare en nasty upplevelse.

I början, innan jag kopplat att jag var gravid så började håret se så jävla risigt ut...eller det kändes konstigt & sen övergick det till att stråna liksom damma av skallen?! Lätt panik fick man & började undra om det var någon näringsbrist pga alla matalleriger som slog bakut. Jag borsta håret & min borste började se ut som kusin It, när jag tvättade håret så ålade sig en hårig orm ned i avloppet?! Började fundera på om jag fått den där scary hårsjukdommen alopecia?! ÅNGEST!!! Jag hade hår överallt...kläder, i sängen...fan...det va som ett moln runt mig...URSH!

Ja, sen pinka man positivt och förstod att med intolleransens bieffekter och en till näringstjuv så... ja hur skulle det annars gå om inte stråna trilla av?! Det var bara fullt ös till doktorn och se till att fixa extra vitaminer och se över kosten, började mixa drinkar med frukt & tugga grönsaker i vild panik för att boosta skallen och det la sig. Jag är värdelös på äta frukt & grönt eftersom jag är allergisk mot banne mig allt som är gott och då blir det ett mission att sålla ut vad man ska tugga istället.

Är allergisk mot äpplen, päron kan funka ibland, plommon, körsbar är bara att tvärglömma, inga persikor eller nektariner, inga granatäpplen heller...ja alla stenfrukter kan man ju kalla det...så vad mer finns det?! Apelsiner, druvor & bananer?! WOHO vilken lycka?! Hittat exotiska saker som jag tydligen kan äta... stenmango är ruggit gott men sällan att man hittar och vanlig mango är äckligt men mixad med lite citron så kan man överleva det med. Och avocado...nä fyfan håret spontantrillar av i ren skräck av bara tanken, och det gick en trend i det...amen fyfan alla tryckte fram sina jävla avocados med fyllningar & stjärnglans i ögonen medans jag snarare höll på fundera ut 10 anledningar till varför jag vägrar käka det! I don´t like it helt enkelt!!!

Nästa fas i hårtraumat blev fettplätten...när håret lugnat sig & satt kvar där det skulle så slog fettsäckarna på larmknappen och oljade in min stackars skalle inom 24 timmar så såg jag ut som en olivolje inpackad stackare! Höll på bli galen...och hur snyggt är det på en skala då?! Fick gnugga de resterande hårsäckarna nästan två gånger om dagen om det skulle se någerlunda fräscht ut! Låt oss säga att schampokontot ökade en aningens där & jag slet min frisör i halsen för att hitta ett ultimat schampo som både dofta gott och utlovade reklamglossy hår!

Och...så slutligen här om dagen...sitter med en svart tröja på mig och upptäcker att det tydligen snöat innomus istället?! Men vad fan är det nu då??? In i badrummet och raffsa runt bland hårsäckarna...jaa ta mig fan...man kan uppenbarligen få mjäll oxå?! För första gången i mitt liv så äger jag mjäll?! Ska jag aldrig få skåda mitt hår som en uppenbarelse...skinande vackert, fluffigt och bara...mmmm så ska det se ut?!

Jag fattar ingenting....vem har kastat onda ögat på mina kluvna hårtoppar?! Mitt hår känns hur jävla skumt som helst...tacka gud så har fettplätten övergett mig, men till förmån för vad?! Snöstormen eller?! Fast det är ju lite fluffigt igen åtminstonde...ett tag trodde jag att jag skulle bli flintig *S*...men nehe...tack gode gud för det!!!

Så....ja...jag har ju 5 månaders hårhelvete framför mig, vad mer kan man hinna gå igenom på den tiden månne?! Ska ner till min frisör i veckan och nagla fast han i väggen och korsförhöra mig om vad man kan göra för att få normalt hår igen, jag blir tokig snart...kan det inte bara få vara som vanligt och bara hänga och slänga?!

När jag vänta första kiden så hade jag underbart supertjockt, glansigt och helt fantastiskt hår...nu...ja det är snart bara att raka av skiten och börja om på nytt! Det är ju sjukt hur mycket det kan va skillnad på graviditet och graviditet...måste säkert bero på åldern hahaha...gamla hönor bör ej lägga ägg!!!

Och då tänker jag oxå på min copycat som är över 40...vad fan ska det bli med henne då?! Och hon är ju så ambivalent med sin graviditet, den ena dagen ska hon ta bort babyn, den andra så har hon bokat ultraljud i vecka 18?! Hon är så sjuk så det finns inte...hon skrämmer mig ibland med sitt dårskap & ibland är hon fullt normal?! Och hon har utvecklat någon form av avund till mina former...man bara ja du lilla vän, jag är gravid du vet...man ser ju liksom inte ut som vanligt då?! Och då börjar hon nypa sig själv i hullet och rycker och drar...man bara mmmm...så andas vi normalt igen, så ja...så tänker du över din situation istället för att jämföra dig med min?!