BigBoops and my silly smile...

Man har ju blivit en smilande fjant nu för tiden, inte så där coolt laidback med pokerface, lite svår liksom hahaha...utan äkta flin från öra till öra har jag märkt.

Började med i fredags när jag vagga mig runt på stan, va klar hos mvc och skulle fixa lite ärenden. Märker att folk glor...speciellt män i alla åldrar bara glor...men inte precis i ögonen?! Hm...vad är det nu då? Har jag fågelskit på jackan eller?? Kollar ner & fastnar i min egen uringning...my god...det är ju massiva meloner som guppar för fan...börjar garva.

Jaha ja nu hänger jag med på vad fan de stirrar efter, min mage syns ju liksom inte i jackan så där direkt mycket...men mina titts...ja herregud man e ju liksom inte van själv med att vara så framtung och att de syns från mils avstånd, har ju haft mina små bullar...inte jättemaracas som nu och de här guppar ju så man kan få sig en smärre hjärnskada om man skulle få för sig att jogga med dem fria i tröjan.

Man e väl van och ha ett par halvt ur-ammademellan a-b something, som knappt rör sig till att plötsligt äga sig ett par stora jävla D kupor som dansar en kvart extra efter man stannat. Jo då, jag är kär i mina egna titts just nu & det känns skitkul att ha värsta bigga sakerna. Jag vet att de kommer bli ännu större sen...men då blir de så där läskigt stora när mjölken kommer...fyfan jag va chockad sist...det va som att ha 2st 5liters pasta kastruller på kroppen. När magen försvann och mjölken slog till så såg jag inte mina fötter på ett bra tag. Kunde knappt ens hitta en amnings BH till mina super E & när man skulle prova så garva jag ihjäl mig...det var ju fan som två ihopkopplade hjälmar hahaha!

Men det e inte bara därför jag går med värsta flinet i nyllet....det är det där sjuka: Im so happy, im pragnent and fat- grejen...ja, jag e ju inte sån att jag får komplex för jag blir fluffig...I love it!!! Och när man vart å kollat bebisen så blir man så där insane lycklig, jag fick ta till varenda styrka i kroppen för att inte gå som en lallande byfåne med väääärsta flinet på stan hahaha...utan ha så där lagom smajl så folk inte tar en för sinnesrubbad.

Det är helt galet...det är nästan som att vara nykär...man går med tindrande ögon och bara är grymt superlycklig hela tiden hehe, visst man kan bli irriterad...men endast en nanosekund & sen är man där med byfåne-smajlet igen och bara tra la laaa....och med sitt vagande kan försöka sig på någon form av glädjedans (som egentligen måste se ut som man borde tvångsavlivas på stubben).

Så jupps...ser ni någon som är så där kokainglad & vaggar sig fram på gatorna så är det stor risk att det är jag...speciellt om personen i fråga sekunden efter håller på svimma raklång hahaha! That´s me i det lilla nötskalet :P

Det e ju kul, från det aströtta döläget & oro för allehanda komplikationer till detta plötsliga superglada stadie...ja, jag undrar om man är lite fuckd for life nu hahaha