Straggel taggel...

Ibland blir man lätt störd på människor som inte har vett att hålla sina åsikter ifrån barnens öron och anpassa det man säger i barns närvaro. När man separerar så är jag iaf av tanken att barnet ska få hålla sina föräldrars fana så högt de önskar, föräldrarna ska inte smutsa ner varandra oavsätt om man kan tycka ens ex är ett apskaft på denna jord!

Och det är min sons far som jag ibland känner för att komma dit & spöa skiten ur han när han öppnar munnen åt fel håll. Hans toleransnivå verkar ha sänkt sig tillsamans med sin makas, som jag verkligen inte uppskattar, från början var han av samma åsikt...men med åren verkar hans karaktär nötts till hennes låga nivå. Han beklagade sig över att hon kallade deras nyfödda för hora då dottern skrek..och ja, visst kan man flippa om man inte får sova men vissa uttryck hör inte hemma med barn. Och ja, han är nog fortvarande sur över att jag vann vårdnadstvisten för flera år sedan, då smartskaftet tog till sina drastiska metoder och trode sig kunna hota mig till ööh...lydnad eller vad den mannen hade i åtanke?!

Han inser uppenbarligen inte att han sårar sitt barn när han väljer att använda nedvärderande uttryck och jag är evigt tacksam att jag inte har ett skit med den patetiska svagsinta åsnan att göra och att jag aldrig vädrat mina åsikter om han framför min son. Jag tänker inte lägga mig på deras nivå, eller ens bekymra mig för hur de väljer att leva sitt familjeliv men jag blir förbannad när sonen kommer hem och säger vad papsen sagt då han nu fick köra hem sin magsjuke son för en gångs skull. Samtidigt blir jag irriterad över att han uppenbarligen inte själv kan ringa och avboka skolskjutsen utan tvingar sonen att skicka sms på morgonkvisten, trots att de har alla numren hos sig med! För mig visar det bara vilken handikappad man man har haft att göra med, som uppenbarligen står handfallen om något oväntat händer!

När ska det gå upp för den mannen att den enda han smutskastar är sig själv, tack och lov så är sonen så pass stor och har sluppit höra mig snacka nedvärderande om sin far att han har en egen uppfattning om vad han anser om det onödiga uttalandet. Det är det som är belöningen, att barn själva är så pass kloka att de själva kan avgöra sina åsikter, jag behöver inte såra mitt barn i onödan med att upplysa han om vad jag anser. Och tragiskt nog är han inte så pass pigg på att umgås med sin far...även om jag puschar lite på han för hans egen skull att hålla en kontakt, för trots allt så är det hans far.

Men jag inser att det snart inte kommer att vara på tapeten över huvudtaget, den enda som kommer att förlora störst på det är just papsen...för hur ska han kunna kunna reparera den skada han själv orsakat, han har redan en dotter som vägrar han kontakt med han och hans nya...och redan då var jag förbannad över hur han snackade om hennes mamma, jag förbjöd han att snacka ner henne framför dottern och blev chockad å hon försökte säga sådana saker till mig om sin mor. Vi pratade om det och jag upplyste henne om att i mina ögon så är det hennes mamma och att hon inte behövde säga dumma saker om henne, jag tycker om henne som hon är och hennes mor är hennes oavsätt deras historia! Så jag är inte förvånad att han halkat ner i skiten igen och kör samma stil. För mig är det en svaghet att hålla på med sådant!

Men det får sonen själv välja, det är hans rätt som barn att avgöra hur pass han vill eller inte vill ha kontakt med sin far. Mer än så kan jag inte göra, jag kan inte beblanda mig i deras liv och leverne även om jag vet att frugan hans inbillar sig att jag är djupt faschinerad av dem...hon har uppenbarligen inte insett att när jag lämnade karln så lämnade jag även allt intresse för vad han skulle ta sig till, så hennes osäkerhet och svartsjuka har resulterat i väldigt onödiga tjaffs och jag är evigt tacksam att jag numer har helt klippt trådarna eftersom hon inte kunde ta att vissa saker ang sonen kan man ha kontakt om, diskutera...jag hade hoppats på att hålla en vuxen nivå på kontakten ang barnet. Men...my lord vilket galen tanke?!

Uppenbarligen var jag ute efter hennes karl som jag själv dumpat år tidigare och ej plockat tillbaka *S*...stackars dom, om förtjänar varandra verkligen och all turbulens de har. Sonen har tyckt det vart jobbigt att bevittna deras bråk och jag kan tänka mig deras egna barn kan tänka den samma! Ursh vad jag är trött på höra om dom människorna...men tyvärr kan man inte välja hur livet ska te sig, jag är glad att vi åtminstånde har det lugnt även om vi har "tonårskrig" ibland :)

Behövde bara fräsa av mig *S*....