Tar mig för pannan...

Jaha ja...och när man precis bokat en uppkörning och tänker gud va skönt, snart kanske man är avklarad med rattandet av andras bilar och får veva med sin egen lapp, rent av ratta sin egen bil inom en snar framtid så fick man sig på arslet idag!

Skulle ut och köra med läraren...funka skitbra tills ungefär i höjd med stan, då plötsligt börjar jag känna mig svimmfärdig, det berömda pirrandet i kropp & knopp börjar smyga på en. Sa till min lärare att ehum...du jag tror vi måste stanna någonstans när vi får tillfälle, för nu känns det inte bra alls. Han trodde först jag skulle må illa...*S* sa att du, det är nog värre än så...känns som jag kommer tuppa av, bara så du vet. Och då sitter vi mitt i tunnlarna & kör, så det var knappast läge för att byta plats.

Körde runt lite på söder och kände att nä fan, det går inte det slutar inte. Så jahapps...då var det bara att inse fakta & ge upp. Så vi diskuterade lite hur vi ska göra nu då och vi får väl se, kan ju vara tillfälligt eller så får jag väl ta lite prover och se vad dietisten kommer att ge mig för råd. Vette sjutton om det hänger på nacken eller om det är glutenallerigerna som jävlas med mig. Blir tokig på det...men jag gör nog ett tappert försök & ser om jag pallar med uppkörningen...annars är det bara betala och se glad ut. Jag är inte den som ger upp SÅ lätt hehe, envis som synden om det nu är bra eller dåligt är skitsamma. Man måste ju ändå våga!