Jag hinner inte med...hilfe!!!

Sedan det förra inlägget & förra veckan så har lillen ytterligare avancerat?! Måste han verkligen ha så bråttom? Jag blir helt stressad (ja, jag har faktiskt inte hunnit barnsäkra allt än).

Helt plötsligt så känns ALLT i mitt hem asfarligt, allt är en tänkbar framtida fara och med framtida så verkar det vara "om typ någon dag eller så" -framtid. Jag satt & fnittra i fredags, inte kunde lillen ta sig över tröskeln till köket...ja ett hjul kanske på sin höjd, mattan i hallen var en stoppkloss!

Så idag sitter jag i köket & pratar med mamsen i telefon medans jag drar igång fritösen, så när jag ska vända mig om rasar jag nästan framlänges...där sitter lillen med ett förtjusande flin?! Men??? HUR kom han in då? Inte hörde jag något, eller...ja jag snackade visserligen i telefon samtidigt men...?! Rullar iväg han så jag kan ta mig förbi, sneglar på fritösen...hm...hädanefter så får man nog allt ha koll på herrn eftersom det ibland skvätter när man häller i pommes eller sånt. Och visserligen kan väl en oljeinpackning i håret vara bra, men knappast het frityrolja på liten hårtuss!

Jaha...så snackar jag vidare & har min lilla rullande svans efter mig, som skrattar förtjust varje gång han får tag i mitt byxben & avlägger sitt blöta visitkort i knähöjd. Sen vänder jag mig om -den berömda tystnaden...hm...var e bebin?! Jo, under köksbordet...ryckandes i en liten tamp av den numer uppknöglade borduken...vad finns på kanten? Jo, verktygslådan eftersom jag nyss miklat med fläkten?! STOPP BEBIS!!! Kastar mig fram & drar bordduken ur handen samtidigt som jag håller en hand på verktygslådan...lite svettigt kanske?!

Och i min galopperande framfart så skrämmer jag lillen så klart (ja, tänkt själv en tjutande jättekärring komma dundrande emot er med villt flaxande armar & skräckscenario uppspelas framför ens innre hur verktygslådan hinner fara rätt ned... *S* det e horror!) så lillen hoppa högt, tydligen så högt så han knockade pannan i bordet. Är han så lång, eller är mitt bord så lågt?! Jag börjar undra...

MÅSTE han verkligen ha sååå bråttom?! Det går för fort, om två veckor byter han blöja själv & serverar mamsen frukost, veckan efter meddelar han att han flyttar hemifrån...ja, det känns nästan så hahaha. Vill minnas att med älsta så kändes det mer som allt tog tid...det kändes som jättelångt mellan sitta i gåstol, till att hoppa över trösklar (eller så har jag flaschbacks i ultrarapid & dimmor...)