saker & ting ändras...

Liten & jag har legat däckade i en förkylning. Jag e inte den som springer till läkaren i onödan för minsta lilla, men när lille herrn sov som en stock i flera timmar utan att ens vakna för att käka och det inte gick att tutta han sovandes så tyckte jag att NU ska vi nog till farbror doktorn!

Då kom nästa mission...ringa läkare...hm, ja inte ska väl det vara okomplicerat heller. När det gäller småbarn under året så ska man ha en barnläkare...och sånna växer ju inte på trän uppenbarligen. Blev hänvisad hit & dit, så fort de hörde att det va en fyramånaders så tog det stopp direkt...hänvisad igen runt i krokar?! Ska det vara så svårt att ha EN läkare på typ vårdcentralen dit en apförkyld mor kan ta sitt lika förkylda barn och få lite hostmedicin eller så? Nä, blir roligare att fixa olika läkare & springa som den feberyra höna man är! Så jag omprioriterade...liten tog jag till barnakuten istället, orka hålla på!

Väntetiden va dryga timmen, helt okej...inte många sjuklingar i väntrummet heller som storgrina. Så kvickna liten till där i ljusrörens paradis, satt och fnittra bland rosslingar och slem?! Jaha ja...är det väl inte alltid så va, nu kommer man framstå som hysterisk oxå hahaha!

In på rummet för att vänta på läkaren, bebis blir bara piggare & piggare....fan, gråt då...visa hur sjuk du är, det här går väl inte för sig...komma in med en pigg bebis?! Så kommer läkaren, blickar på fnitterpelle och frågar vad som felas (ja, det började jag undra med faktiskt) först fattar jag knappt vad han säger, brytning...öh jag e förkyld & halvdöv utöver det hela?! Jaha finne...öh?!
Det kollades öron och allt. Läkaren vänder sig & ger mig en mördarblick: Det står att du ammar delvis? VARFÖR? *Host & snörvel* öööh? Ja...gick ju ner massa i vikt så jag fick ju slå på bromsen?! Fick en lååång lååång blick...och kände ungefär att man var en mördare typ!

Och bebis blev kär i läkaren, han fnittra, han gurglade...och var överförtjust??? Läkaren verkade lika förtjust i bebben...fast mig blängde han på...jag, den delvis ammande hemskheten! Måste vara de finska generna som slog till, aldrig har jag väl skådat dess lika..detta fnitter?! Sen skulle de ta virus-blodprov på bebbe...fick vänta, sen fick man svaret att vi kunde åka hem? Öh va...vaddå hade de tänkt låsa in oss nu oxå?!

Förr hette det pumpa mjölk i näsan då de är förkylda, nu heter det här ta en spruta & pumpa in koksalt...massor...jämt...bara köra på?! Ingen hostmedicin...bara koksalt?! Jaha ja...snart ska man väl ut i skogen och plocka örter oxå, det verkar ju vara back to basic igen?! Man ska lida ut en förkylning...inte lindra *S*!

Och jag ska nog ta mig en titt på barnläkare, se till att ordna EN som man har jämt så man slipper leka hönsfarmen och ringa runt! Men det känns lite konstigt...en läkare till mamsen, en till storebror och jahaja en till lillebror?!

Och va sa läkaren innan vi drog hem: Blir du orolig...även om det bara gått 5 min efter ni kommit hem, så är det bara att komma tillbaka igen!
Tittade på honom...jo sänare...din kompis verkade inte så sjuk när han landade bland lysrör och stetoskop...hade inte ens åkt in om han hade jollrat som en blådåre hemma, ser väl skillnad på en sjuk bebis och en sjuuuuk bebis *S*!
Syrran fnittrade...ja du, du kunde ju fått med dig en doktor hem så som sonen kvittrade. Jo visst, blivit nedblängd varje gång man närma sig vällingen va, nä tack du!