När barnvakten sprang på strandkanten =)

Så var man då barnvakt till nyopererade systersonen...han har haft en såndär skön halsblast då de högg polyper & halsmandlar och plocka bort rör i öronen (och lyckades få hål på trumhinnan?!).

Han va lugn som en papiljott & låter som Kalle Anka mellan varven och ibland förstår man inte ett smack vad det är han vill säga...och man bara jaha eeh...jo men vill du ha saft kanske? Och han matvägrar lite...vilket man kan förstå när de vart & rensat halva halsen på han, så han ser ut som en fågelunge ibland. Och han satt och målade en sväng...sen gick han för att spela med stora kusinen...sen ville han ha dricka och när han drack så fick han plötsligt ont i örat och började se livrädd ut och panikgråta...goddamn...moster to the rescue, snabbt som attan raffsade jag fram barnalvedonen, som tydligen är asäcklig jordgubbssmak (enl. bigboy) och bad han suga på den.

Ser hur herrn arbetar upp sin panik för smärtan till lätt hysterisk hoppa jämfota & grina...satan...tänka snabbt innan allt spårar ur, ned med herrn i soffan och leka avslappning... andas ut & in 5 gånger, känns örat? Snörvel Ja bröl till svar...eeeh jaha ja...jo men om du skulle vara på stranden nu, vad skulle du vilja göra då? -Dyka! Happs...vad skulle du hitta på havets botten?
Och där rasslade fantasin loss, fick många fina historier om att sparka hajar/samla snäckor och smärtan försvann för tillfället. Pustade ut när jag 10 minuter senare undra om örat dunkade lika mycket och fick ett "okej, det e över nu"-svar!

Och saften rörde han inte, eftersom det var DEN som gett han ont i örat *S*, ja ungar kan dom! Sen skulle han in och spela lite, lillen jamade loss så jag fick ha koll på han en sväng. Plötslig kändes det så där tyst..."nu är det FEL"-tyst, gick för att kolla in syrrans pöjk och WAZAA... borta?
Hitta han på toan...han mådde illa= jag blir stressad...jag har spyfobier, kastar mig på luren till syrran och bara johorå...nu börjar det osa i knutarna, han mår illa!

Och avslutar samtalet så kommer han in vinglig som få...och så ser han ut som ett lik?! Hjärtattack för 17...hörru....du ska väl inte spy va? Eller...du...du ska väl inte svimma...ponk så snurra han till och la huvudet på bordet??? Fram med filt & ned med han på golvet...benen i luften och fram med yogurten....satan...socker snabbast fan han ser ju helt vit ut?!

Ringde till syrran igen: Nu BRINNER det för fan i knutarna släpp kastrullerna, han skrämmer mig...han är vit om läpparna och kallsvettig! Nu SPRINGER du hit!!!
Och självfallet började örat göra ont under tiden?! In med alvedonen igen och kraffsa sig tillbaka på havsbotten innan han skulle börja tjuta! Och började se färgen komma tillbaka på läpparna efter lite yoghurt matning, precis då kom syrran! *PUST*

Hon hade förvarnat mig om att det kan börja blöda & sånt...inte hetsa upp sig...leka lugna lekar, inte om yrsliga hänga på muggen barn som nästan tuppar av?! Hon fnissa lite sen och bara jo, nu vet du vad jag har att göra med!

Eeeh...ja, HJÄRTATTACKER för fan!!! Jag har inga öronbarn...eller ens att de har opererats så jag har ingen aning (ja, lillen återstår väl att skåda i framtiden hur det ter sig)!

Skulle ju bara passa han så hon kunde vila lite & dona i köket i lugn & ro, eftersom han vaknar illtjutande på nätterna när det är dax för medicinerna igen och hon såg så död ut själv!
Stackars Stackars barn & föräldrar till öron-halsbarn...man kan ju bli stressad för mindre om vi säger så!